Britta Röstlunds andra roman "Där solen går upp i väster" handlar om ett
dödsfall, men det är ingen kriminalroman för det. Snarare ställer den frågor om
vem som är frisk och vem som är galen. Om förutfattade meningar, tro,
rädsla, mänsklighet, om att skapa sin egen verklighet.
Precis som i
debutboken "Vid foten av Montmartre" är miljön en av huvudpersonerna,
denna gång utspelar det sig i det karga Bretagne. En man från Paris har förlorat sin familj när de fallit från en rosa
granitklippa i den lilla byn Ploumanac'h, i Bretagne. Åter i Paris
isolerar han sig på fruns kontor och går igenom dator och papper för
hitta en förklaring till fallet. Vem var egentligen hans fru?
Samtidigt
följer vi hur en gammal man och en polis från byn i Bretagne påverkas
av olyckan på stranden. Den gamle mannen har sett fallet från klippan
men tiger om hela sanningen, och för polisen väcker händelsen frågor och
traumatiska minnen.
Spänning på många plan och fin miljöskildring bjuder Röstlund som bor i Paris sedan decennier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar