Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda.
Det handlar om nödåren 1867 - 69 i Magnus Västerbros bok "Svälten", en bok som med rätta fått många fina utmärkelser. Låt oss också säga att svälten drabbade även Finland dessa år men författaren har avgränsat ämnet till Sverige.
Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges moderna historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika.
Genom att skildra enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss. Den här boken har en urstark tidskänsla,med sina många ögonvittnesskildringar, lika förfärliga som fängslande. Man läser så att säga med händerna för ansiktet.
Västerbro skildrar nyktert och skoningslöst hur svälten löser upp både människans och samhällets kropp. Den är väldokumenterad och författaren vågar förklara och dra slutsatser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar