Ja, de fylls sakta, de lediga stolarna i Svenska Akademien och bra är väl det. Idag meddelas att två kvinnliga prosaförfattare valts in: Ellen Mattson och Anne Swärd. Två etablerade och uppskattade författare som förtjänar att lyftas fram. Av dem har jag läst bara Mattson och jag gillar hennes sätt att borra sig ner i historien, ofta med utgångspunkt i Västsverige.
I "Tornet och fåglarna", utgiven 2017, tar hon oss med till Marstrand i juli månad krigsåret 1719. Kommendanten som har befäl över
fästningen ser hur danskarna samlar sig för det stora anfallet. Han vet
att han måste förstärka skansarna, annars blir skeppen i hamnen utan
skydd. Men han har inga soldater att avvara från försvaret av
fästningen.
Och danskarna under sin legendariske befälhavare
Tordenskiold väntar stora truppförstärkningar. Den svenske kommendanten
våndas, och innan första dagens strid är över har han tvingats se tolv
av sina män beskjutas och gå till botten i sundet utanför Marstrandsön.
Fyra dagar senare kapitulerar han och staden faller i danska
händer.
Romanen är en berättelse om en av den svenska
historiens gåtor. Varför kapitulerade kommendanten Henrich Danckwardt så
snart? Han hade lång militär erfarenhet och det fanns gott om både mat
och ammunition på fästningen. Var han som påståtts feg eller fanns det
andra skäl för hans agerande? Det hela påminner om Cronstedt och Sveaborgs fall knappt 100 år senare.
Ellen Mattson skildrar en människa under
press, en ensam man som dignar under sin uppgift. Med små medel får hon
läsaren att förstå hur det kan ha varit att bo på en fästning, hur det
är att ha ansvar för hundratals soldater och fångar och att vara den som
måste fatta alla svåra beslut. Hon går innanför skinnet på en av
historiens förlorare. Samtiden dömde honom hårt, men i romanen får han
liv och blir en motsägelsefull och ansvarstagande människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar