Antti är en bra motvikt

 Om man ibland blir trött på alla välkammade samtidsskildringar av blaserad medelklass så finns det ett bra motmedel i Gerda Anttis (bilden) texter. om det sedan är romaner - mestadels - eller noveller så finn skärpan, svärtan och humorn där . Jag tog fram hennes novellsamling "Ungjävlar" från 2005 och läste om den.
    I de sju novellerna läsaren möter man sju olika livsöden och den röda tråden är relationer mellan barn och föräldrar. Spännvidden är stor, från första novellens skildringen av en prövning i rätten om placering av två flickor på glid till novellen som beskriver en äldre kvinnas irritation över sin dotters ytlighet. Mörkast är historierna som kretsar kring barn till missanpassade personer. Värst är novellen "Det är Joakimlördag" som beskriver en alkoholiserad mans försök att skärpa sig inför den lille sonens besök. Titelnovellen från rätten visar på samhällets oförmåga att skydda dem som behöver skyddas. Antti har själv fungerat som nämndeman och vet hur det går till.
   Vasst rolig är Antti när hon skildrar medelålders kvinnors tankar om män och hur befriande de egentligen tycker det är att leva utan en sådan.
I " En gentleman" får en kvinna chans att tacka sin lyckliga stjärna för att den stora förälskelsen försvann ur hennes liv vid tidig ålder; han kommer på ett besök arton år senare och är bara så förfärlig och trist.
   Kvinnan finner att hon har större nytta – och glädje – av sin hund.
   Här finns många fina iakttagelser som genom Anttis penna förvandlas till lagom elaka nålstick. Och en sådan skildrare behövs som motvikt till alla glättig och falsk beskrivning.