Porträtt: Fred Åkerström

 Freds röst var ett mäktigt instrument. En orgel som genom sina många pipor brusade visor över landet. Mitt i livet skrev han plötsligt några egna sånger som "Oslo" och översatte Tom Paxtons låt till "Jag ger dig min morgon". Fred valde sina sånger ytterst noggrant. När Fred tryckte ner alla röstens tangenter stannade världen ett ögonblick.
   Så beskriver  författaren och musikern Peter Mosskin trubaduren Fred Åkerström i "Ingenstans fri som fågeln", en biografi som målar Fred och hans värld. Den innehåller scener från den stora visvåg som drog igång med Olle Adolphson och Sven-Bertil Taube, förädlades av Fred och Cornelis, svallade vidare med proggen och med Freds unga kollegor.
   Fred Åkerström blev Fred med svenska folket, liksom Vreeswijk blev Cornelis.
    Det lyckades inte ens Bellman med. 
    Fred gjorde en skiva vart­annat år, medverkade med sånger på fem samlingsalbum, spelade teater och turne­rade land och rike runt, oftast per järnväg eller landsvägsbuss. Han levde intensivt och hårt
och blev till en av sin tids stora konstnärer. Musiker som spelade med Fred berättar här om hur man arbetade tillsammans. Här finns anekdoter från hur Fred, på svenska, erövrade Paris med sin mäktiga stämma. Och förstås det oundvikliga slutet, död i ensamhet. Men ingalunda glömd, hans tolkningar har klassikerstatus.