Anna-Karin Palm är kanske mest känd som romanförfattare men i nyutkomna "Jaktlycka" använder hon sig av novellens form. Och novellen passar bra för att berätta tio historier om kärlek och lust. Med sina nedslag i olika åldrar
bildar den en fresk över kvinnliga erfarenheter.
Det handlar om kroppen,
om den egna lusten och om hur svårt det är att inte låta sig definieras
av den manliga blicken och de dolda ordningar som omgärdar oss. Här
finns den unga kvinnan som kanske ska göra abort. Här finns kvinnor som
prövar att skilja på sex och kärlek för att värna sitt oberoende. Här
finns också kvinnan som först när cancern drabbar henne tycks landa i sin egen
kropp.
Det börjar med Kattis, sjutton år och till
sin egen förskräckelse fortfarande oskuld. Hon njuter av sin lust, men
har svårt att känna igen den kropp killarna tänder på som sin egen. Det
slutar med Agnes, som visar att man inte behöver sluta med sex fastän man fyllt 80. Mellan
de här novellerna finns åtta till; tio scener ur kvinnors liv.
I den långa titelnovellen kolliderar en modern
stadskvinnas förväntningar med landsbygdens urgamla föreställningar
kring jakt, skog och manlighet. I en annan novell drivs rätten till
känslan i att bära och föda ett barn till sin spets i det jämställda
parets maktkamp.
Anna-Karin Palm vrider och vänder på svårbesvarade frågor kring kvinnlighet, erotik och
självständighet. Som alltid är hennes språk precist och effektivt.
Länge leve novellen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar