Så har jag äntligen tröskat igenom Michail Zygars bok "Imperiet måste dö", drygt 600 sidor om de decennier som föregick 1917 i Ryssland. Zygar, som är född 1981 är filmare och författare och han vill ge ögonblicksbilder från skeendet - många bilder blir det.
Persongalleriet som skildras i den här boken är tämligen enormt, vilket
väl är den här bokens främsta behållning. Här figurerar så klart flera
av de välkända karaktärerna: tsaren själv liksom hans familj,
revolutionsledare som Lenin, Trotskij och Stalin, liksom andra namnkunniga individer som Rasputin.
Men i den här boken finns det också så många fler människor med. Det är
diverse furstar och andra som är mer eller mindre avlägset släkt med
tsaren, diverse ministrar, ambassadörer och diplomater, läkare,
intellektuella och studenter.
Zygar påstår sig ha försökt läsa ”alla källor som finns
tillgängliga”. Oavsett om han faktiskt lyckats med det eller ej, så är
ju problemet att de källor som finns tillgängliga i hög grad härrör från
en viss del av befolkningen, nämligen över- och övre medelklass.
Möjligen med undantag för någon enstaka av revolutionsledarna så finns
här få eller inga meniga soldater, arbetare eller bönder representerade –
något författaren aldrig verkar reflektera över.
Men det är ju i hög
grad många av dessa som faktiskt genomför revolutionen. Hur mycket vet
och inser de om vad som håller på att hända med landet? Vad är det som
driver dem? Vilka mål har de för sitt engagemang för en revolution i
Ryssland?
Att ledarskiktet av bolsjevikerna inte bryr sig om parlamentarisk
demokrati är allom bekant. Men hade det inte varit för alla de
soldater, arbetare och bönder som ändå i ord och handling stödjer
revolutionen hade revolutionsledarna som Trotskij och Lenin sannolikt
gått samma öde till mötes som ledarna för diverse revolutionära små
rörelser tidigare hade gjort, det vill säga i hög grad misslyckats och
därför glömts bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar