Uggla med ADHD

"Jag har aldrig känt mig manad att sätta mina personliga livsöden på pränt. Jag är 64 år - snart pensionär- och jag har aldrig ens tänkt tanken på att skriva en bok. Förrän nu." Det skriver underhållaren och låtskrivaren Magnus Uggla i sin memoarbok "Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen".
  "En morgon kom titeln på mina ännu oskrivna memoarer farandes. Bara sådär. Den sammanfattade det mesta och det kändes på något sätt omöjligt att inte slå sig ned vid datorn och ge liv åt titeln" säger han i en intervju.
   Det skall sägas att egentligen ogillar han böcker starkt. Till skillnad från mina föräldrar som läste för jämnan när han var barn. Att han detta till trots lyckats plita ner 300 sidor, ska nog därför ses som en bedrift. Och det hade troligtvis aldrig hänt om han inte beslutat mig för att göra en ADHD-utredning för att komma tillrätta med sin ständiga rastlöshet. Att tvingas berätta för en psykolog om sin barndom sätter igång en del tankar. Samtalen med psykologen tvingar honom att berätta och gå tillbaka till uppväxtåren, familjerelationerna och den tidiga önskan om att bli berömd, slå igenom som musikartist.
   Det är en öppenhjärtig och rapp berättelse om en ung man vars rastlöshet både sätter krokben för honom och ständigt driver honom framåt trots nya motgångar. Redan som barn har han ett stort behov av bekräftelse vilket han skildrar med stor insikt och humor. Man får följa honom från tidig barndom med ständiga flyttar och uppbrott, via de vilda glamåren och fram till skivdebuten, som inte blev den framgång han hade hoppats på. Man får också veta en hel del mer om låtarnas tillkomst.