Om ett liv med brott

  "Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv" är historien om hur Gustavs grabb blev professor Leif GW Persson. Om hur en dröm om ett liv som Mästerdetektiv blev till en karriär i att studera och lösa brott.
    Uppföljaren till "Gustavs grabb" från 2011, den uppmärksammade romanen som också var en självbiografi handlar om Perssons yrkesliv och strävan efter att bli mästerdetektiv i Kalle Blomkvist och Sherlock Holmes anda. Men boken är också en sorts bildningsroman där den vuxne GW försöker lösa det största mysteriet av dem alla: varför han blev som han blev. Om "Gustavs grabb" beskrev en klassresa tecknar "Wille Vingmutter" en bildningsresa, från småskoleåren via realskolan och universitetet, från statistiska centralbyrån och polishuset till det egna biblioteket. Det är en minst sagt uttömmande redogörelse på drygt 500 sidor.
    GW ger en intressant inblick i folkhemmets skolpolitik och klassmotsättningar. Han har goda insikter i mänskliga drivkrafter, och har förstås givande saker att säga om svensk kriminologi, som han menar är överdrivet influerad av den amerikanska med sitt stora fokus på socialpsykologi. Det är samhällets fel att en individ blir kriminell, trots att forskningen enligt GW inte riktigt stöder den hypotesen.
   Överhuvudtaget är Persson som bäst när han lyfter blicken och delar med sig av sina samhällsspaningar. Då blir det ofta både tankeväckande och roligt, för professorn kan skriva och vet minsann hur man underhåller sin publik.