Nyktergal & detaljoxe

För ståupparen  Tobias Persson kan ordvitsande nästan liknas vid ett beroende, även om det är ett angenämt och synnerligen ofarligt sådant. Men ändå. Tobias har sedan barnsben haft svårt att låta bli att leka med ord. Det är hans privata ticks, hans last, hans hobby. Engelsmännen kallar fenomenet för "pun", i Sverige kallar man det för Göteborgshumor men vitsandet är spritt över hela landet, Hasse Alfredsson, Povel Ramel och Robban Broberg är ordvitsare av format - fast de inte är göteborgare.
    Nu har han gett ut en bok "Den ofrivillige ordvitsaren - till ordlekens försvar" och den ger garanterat fnissig läsning. Och så vill man läsa högt hela tiden för omgivningen.
    Persson
frågar sig hur man kan se ordet telefonist utan att genast associera till lurpassa. Eller höra någon prata om vikten av sömn utan att tänka sängvetare. 
   Och vilken fågel är tråkigast på festen?  - Nyktergal förstås.Och apropå fåglar, petigast bland dem är detaljoxen.
   Och vad får man när Zlatan gjort mål?  - Bra Ibrationer.
   För en bokmal är det viktigt att veta att om någons stjäl boken "En världsomsegling under haven" så blir man Vernelös. Vill man ha inspiration att skriva om hårt författarliv så hjälper det att vara Drogge-påverkad.....och så vidare.
   En bok som definitivt lättar upp senhöstmörkret och får mungiporna att bli glada.

En säker debutant

Återväxten på brittiska författare som skriver om gångna tider är god. I höst ger Historiska Media ut Amanda Hodgkingsons debutroman "Britannia Road" (22 Britannia Road på engelska) på svenska och det är en riktigt stilsäker debut som tar läsaren med till andra världskrigets tid och vad som hände sen.
   I centrum står Silvana och Janusz, som är förälskade och nygifta när andra världskriget bryter ut. Silvana och den nyfödde sonen Aurek flyr till de stora skogarna i östra Europa medan  Janusz tvingas ut i kriget som soldat.
   Efter sex långa år återförenas den lilla familjen och slår sig ned i den engelska staden Ipswich. Nu ska livet starta om på nytt -  men kriget visar sig ha satt sina djupa spår. Det är en skildring om svåra umbäranden, omöjliga val och mörka hemligheter men också om den styrka som finns i försoning och hopp.Det här är nog ett författarnamn att komma ihåg.

Inte för lättskrämda

   Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne...
  Paret Andhoril, som skriver thrillers under pseudonymen Lars Kepler är tillbaka med sin femte bok. Och jag säger bara det, Kepler läser man på egen risk och mardrömmar kan vara en bieffekt när man lägger ifrån sig "Stalker".
   För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter. Men samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord. En ny film kommer till polisen.
    Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla.... 
   Kepler har gott handlag med berättelsen, det måste medges, men om jag måste välja läser jag hellre böcher av Ann Cleeves och Deborah Crombie. De skrämmer inte vettet ur mig.

Våra nya dödssynder

För nästan tio år sedan kom Stefan Einhorns bok "Konsten att vara snäll" som handlade om betydelsen av att vara en god medmänniska. Den blev en stor succé. I höst återkommer författaren till ämnet och har undersökt hur vi förhåller oss till dödssynderna.
    Efter en brett upplagd opinionsundersökning med över tusen personer, djupintervjuer och samtal med en expertpanel visar det sig att de flesta gamla dödssynderna har ersatts av nya. De är: falskhet, hat, hänsynslöshet, översitteri, trångsynthet, främlingsfientlighet och girighet.
I "De nya dödssynderna" tar han ett helhetsgrepp på de egenskaper som människor anses vara de sämsta. De klassiska sju dödssynderna: högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund har sitt ursprung i den katolska kyrkan och förtecknades för över 1 500 år sedan. Men de har överlevt och än idag figurerar de i olika sammanhang inom film, litteratur och reklam.
    Einhorn presenterar de överraskande resultaten och illustrerar dem med exempel och träffande historier ur livet. Intressant är att hälften och ibland mer anser att de själva i olika grad bär på den nya dödssynderna.
   Einhorn slår fast att om vi vill hantera våra dåliga sidor måste vi bli medvetna om att vi har dem och skriver: "Vi måste bevaka våra mörka sidor och sträva efter att släppa fram våra goda."
  Intressant läsning som kastar ljus över vilka etiska frågor som sysselsätter nutidsmänniskan. Frågan är hur snabbt de skiftar, får man samma listning om fem år?

I Mosanders Berlin

 Finlandsvensken Jan Mosander  var Expressens mångåriga korrespondent i Tyskland i början av 1970-talet och Sveriges Radios korrespondent i mitten av 1990-talet. Han har under åren väckt stor uppmärksamhet med sina grävande reportage och belönats med många priser och han gar gett ut en bok om spionernas och agenternas Berlin..För få europeiska huvudstäder har en sådan magisk attraktionskraft som Berlin. Här ryms här hela 1900-talets historia: Första världskriget och det tyska kejsardömets undergång, Weimarrepubliken och Hitlertiden, följt av det kalla kriget där staden delades och blev till ett politiskt spänningsfält mellan öst och väst. Efter återföreningen är Berlin återigen det mäktiga Tysklands huvudstad men har ändå bevarat sina kontraster och sin alternativa stil.
   Om allt detta berättar Mosander i sin bok om Berlin med undertiteln "en vägledning till det kommunistiska och nazistiska Berlin". Under sina år i Tyskland och Berlin kom han att träffa personer som Albert Speer, Hitlers favoritarkitekt och rustningsminister, och Emmy Göring, änka efter Hermann Görings. Han blev avlyssnad och övervakad under sina kontakter med kända östtyska oppositionella som Wolf Biermann och Robert Havemann. Boken guidar i spåren till diktaturernas Berlin och berättar de många oskrivna historierna. Men givetvis får vi också ta del av den allra senaste informationen om en stad i ständig förändring.
   Med sin nyfikenhet och personliga ton har Mosanders bok om Berlin etablerat sig som en av de mest populära reseböckerna. I boken finns också kartor som visar hur Berlinmuren gick, var Hitlers bunker låg och hur man hittar till andra historiska platser.Det är en bok som gör att man, som Marlene D, tror att man har en koffert kvar i Berlin.

I historiens marginal

Historien handlar alltid ytterst om enskilda människor och deras val. Om de människor som gjort som alla andra, och de som inte gjort det.
   Henrik Höjers essäbok "En engelsk korsfarare hos Djingis khan" handlar om människor som av eget val eller på grund av andra omständigheter brutit mönster. Det handlar om en engelsman som hamnade i Djingis khans tjänst på 1200-talet. Om en conquistador som blev en tidig visselblåsare om folkmordet i Den nya världen och "indianernas beskyddare" på 1500-talet. 
   Men också om en svensk radikal publicist som ville starta en egen teater i Stockholm på 1800-talet - ett val som ledde till hans egen dödsdom. Om en serbisk officer som valde att försvara Sarajevo när staden belägrades av serbiska styrkor på 1990-talet. En av de mest facinerande texterna ärTvå kvinnor går till sjöss om två kvinnliga piraterAnne Bonn och Mary Read, båda hade uppfostrats som pojkar av sinba ogifta mödrar och de klädde sig som män och uppträdde som sjörövare. Och det fanns fler,  myten om att kvinor inte gick till sjöss är en myt. De kunde vara allt från sjörövare till kockar och prostituerade men de fanns där.
  Det är både roande och tankeväckande berättelser, där individen alltid står i centrum.Det som förvånar är hur man lyckats göra ett omslag som är så tråkigt att klockorna stannar. Många kommer att missa boken på grund av omslaget.

Falkar och duvor

Marianne Cedervall hävdar att nyutkomna "Solsvärta" ska bli den avslutande delen i hennes serie om Mirjam och Hervor, två moderna häxor med Gotland och Lappland som hemtrakter.
   Mirjam har lämnat sommartillvaron på Gotland och följt med sin käre Calle till Västerås där han ska arbeta med ett projekt till stöd för den hotade pilgrimsfalken. Tre halvvuxna falkungar ska placeras ut i ett gammalt vattentorn med hopp om att de ska etablera sig i trakten.
   Men i Västerås finns också flera duvslag, vars ägare oroas av pilgrimsfalkarnas närvaro. Onekligen är falkar och duvor en oförenlig kombination.
   Hervor, som i en syn har sett sin försvunna barndomsvän Satu och en brevduva, ger sig ut på en resa i Europa på jakt efter fler ledtrådar. När Hervor hittar en vinge från en koltrast, en solsvärta, blir hon fylld av onda aningar och snart nog känner hon av att onda makter driver sitt spel i Västerås men även annanstans.
  
Det känns trist att författaren beslutat avsluta den fem böcker långa serien. Det är många som gillar kombinationen av humor, magi och satir. Men man får väl läsa om böckerna. De är perfekt medicin mot höstdepp.

Hunden innerst inne

 Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Han är initiativtagare till och undervisar på universitetets populära kurser i hundens beteendebiologi. Tidigare har han skrivit om djurens beteende och varför de gör som de gör. För ett par år sedan kom hans populära "Hundens språk och tankar" och i höstens bok "Hunden som skäms - myt eller sanning?" fortsätter han sin djupdykning i hundarnas själsliv.
  För hundar har en unik förmåga att förstå och kommunicera med oss människor, utvecklad under årtusenden av nära samliv. Faktum är att de på många sätt förstår oss bättre än vad vi själva gör. Under senare år har forskarna på allvar börjat glänta på dörren till hundarnas inre liv. Vi har lärt oss att deras tankar och känslor framförallt kretsar kring en sak: relationen till människor.
    I den här boken berättar han om de nya rönen kring hundarnas intelligens och känsloliv. Kan de verkligen skämmas när de gjort något förbjudet? Har de sinne för rättvisa och blir de svartsjuka? Hur ser deras tidsuppfattning ut? Hur mycket förstår de av vårt språk?
   De nya insikterna i hundens innersta tankar gör det svårt att någonsin betrakta den som "bara hundar". De har ju så mycket gemensamt med oss och, som Jensen påpekar, tro aldrig att du kan dölja dina innersta känslor för en hund. De tar oss på de små och nästan omärkliga signalerna....

En tant i Ryssland

Kan en finlandssvensk förstå sig på ”det ryska”? Det vill tankesmedjan Enigma att Lissu

 Lundberg på FISOR tar reda på. Den försynta sekreterare i femtio-plus-åldern överraskar sig själv med att tacka ja till det något diffusa uppdraget. Med bara ett par ord ryska i bagaget flyttar Lissu till S:t Petersburg, besluten att lära känna både staden och dess invånare.
       Nyhetsreportern Lena Linderborgs tredje roman "Ensam tant i Ryssland" är kryddad med egna upplevelser av staden vid Neva och nog är Lissu till stora delar Lenas alter ego. Lindeborg har gjort sig känd som en vass satiriker till exempel med "Skandal i ankdammen". Den här romanen är snällare men ger ibland vassa porträtt av människorna i Petersburg. Men mestadels sert författaren på dem med road blick och efterhand förstår hon dem bättre. Hon blir till och med intagen av fartens tjusning i en lyxbil, fast hon annars ogillar bilismen.
   Lena Linderborg jobbar som nyhetsjournalist på Svenska Yle och har alltid varit intresserad av Ryssland och år 2012 fick hon tack vare ett stipendium möjlighet att vistas en tid i landet. En vistelse som gav inspiration till romanen. Som sommarålänning återkommer Lena alltid till Krogars vid Marsund

Med tanten som inspiration

  Att spara. återvinna och samtidigt göra fint hemma - det är tantkraft när den är som bäst.
   Två åboländska bloggare och pysslare har slagit sig samman och ger ut "Tedags hos tant Ninette - pyssel, pynt och glada saker för vardag och fest.
  Ninette Bahne står för bokens idéinnehåll och texter medan Camilla Hynynen har fotograferat.
  Idéerna i boken föddes och förverkligades när Bahne fick dålig ekonomi och familjen måste fixa sitt gamla hus med nästan inga medel. De dyra beställda tapeterna blev det inget av, i stället dekorerades väggarna på annat sätt. Med hjälp av lim, färg, trasor och papper växte nya idéer fram. Fynd från loppisar fick ett nytt liv och ett helt annat utseende när
de kombinerades på oväntat vis.
   Boken är en lovsång till färgglädje och experimentlust, den som letar efter sobra svartvita dekorationer får leta förgäves. Livet levs i färg hemma hos tant Ninette.
   Man ka hitta idéer, anpassa dem till vad man själv har i gömmorna och vips få en helt annan stil på hösthemmet.
  Värt ett försök, eller hur?

George Sand lever upp

Det var länge sedan någon skrev om George Sand (1804 - 76) på svenska. Men det har Lena Kåreland, professor i litteraturvetenskap, med sin färska biografi rått bot på."Ålska, det är allt! George Sand i liv och dikt" heter boken på nästan 500 sidor.Tidigare har Kåreland skrivit om bland annat flickböcker,  Lennart Hellsing och om Alfons Åberg.
  George Sand lyckades etablera sig som författare i en kvinnofientlig tid. Hon bröt mot många av de krav som gällde för en kvinnas uppträdande, och samtiden chockerades av hennes många kärlekshistorier med dåtidens berömdheter -
som Chopin. Skarpa angrepp riktades också mot hennes romaner, där hon ifrågasatte rådande normer, pläderade för kvinnans frihet och tog upp brännbara ämnen som sexualitet, incest och klassfrågor.
  Men hon var också, vid sidan av Victor Hugo, den mest lästa författaren i Frankrike och hon hade många läsare utomlands, både Selma Lagerlöf och Ellen Key läste henne. För den växande kvinnorörelsen var den frispråkiga Sand, som gärna klädde sig i manskläder, en viktig förebild. Själv trodde hon att hon skulle vara glömd 50 år efter sin död - men så blev det lyckligtvis inte.
  Jag har bara börjat läsa den här boken men den är mycket lovande. Rekommenderas till alla som vill veta mer om en udda och stark kvinna.

Brott med långa rötter

  Ännu en Peter James-deckare med kommissarie Roy Grace från Brighton i huvudrollen. "Döden kan vänta" (Dead Man's Time) borde vara den nionde i serien.
   Historien börjar i New York 1922. Gavin Daly är bara fem år när fyra män ur det irländska maffiagänget The White Hand Gang skjuter ihjäl hans mor och för bort hans far. Precis när Gavin och hans storasyster ska stiga på en atlantångare till England kommer en pojke fram till dem. Han överlämnar ett fickur som tillhört syskonens far och en lapp med en lång sifferrad. Gavin svär att han en dag ska återvända för att finna spåren efter sin far. 
   Gavin blir med tiden en beryktad antikvitetshandlare. Men åren går, han har hunnit bli 95 år och har ännu inte kunnat infria sitt löfte. Sifferkombinationen har gäckat honom i alla år och tiden börjar förstås rinna ut. När den nu 98-åriga systern rånmördas i sitt hem stjäl förövarna det ovärderliga fickuret. Gavin och hans odåga till son, Lucas, men även kommissarie Roy Grace tar upp jakten på mördarna och det stulna godset. Alla har de olika metoder och drivkrafter.
    Spåren leder till slut mot New York, där allt en gång började.

   James är en pålitlig leverantör av spänning och hans intriger är tätvävda som en gammaldags trasmatta. Har ni inte läst honom än så gör det.

Om Tudors på svenska

 På engelska har familjen Tudor och kretsen kring Henrik VIII länge varit hett romanstoff. Tänk bara på Hilary mantels två mästerliga romaner. Nu har Tudor-trenden börjat på svenska också. Som Anna Hedlins debutbok med titeln "Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten".
   Det handlar om engelska hovet under Tudor-renässansen. Överdådiga fester, intriger och hemligheter. Med krönikans fågelperspektiv - och med sinnlig konkretion - berättar Anna Hedlin om Anne Boleyn, som blir Henrik VIII:s andra drottning år 1533. Hennes tre år på tronen utmynnar i ett brutalt möte med Lagen och Makten. Tillvaron i absolut lyx, där tidsfördriv och lekar varvas med hårdför politik, leder mot undergången. 
   Jane Seymour, nyss hovdam, blir Englands nya drottning. Hon tycks vara sin föregångares totala motsats, blek, lydig och tystlåten. Är hon mer än en bricka i ett spel? I romanen kommer hon själv till tals. Hedlin har ett eget språk och en mer kortfattad stil, tack och lov är boken i det hanterliga formatet 290 sidor.

Sanning, lögn & annat

 Ninni Holmqvists nya roman "Precis som att börja om" tar avstamp i barndomens skånska sextiotal och temat är lögn och sanning och om vem som bestämmer vad som är vad. Det är en riktigt tjock roman, drygt 500 sidor, och den följer många stickspår.
  I juni 1980 städas den stora villan ut. Pappa pianistens Steinwayflygeln är borta, rummen gapar tomma och hela huset luktar såpa. Pia-Lisa är tjugotvå år och nu ska huset där hon växte upp säljas.
Minnena lederPia-Lisa ut på en vinglig resa i världen som ung vuxen.
    Där finns husgudarna Beatles, Bowie och Springsteen, där är hennes mamma och syster som hon aldrig riktigt vet var hon har, där är Janne med hunden och Teresa som hon älskar. Där är bäste vännen Robban vars krokiga väg till kärleken hon hela tiden följer på nära håll. Och där är de obesvarade frågorna om hennes far, den berömde pianisten, och vad som verkligen hände när familjens barnflicka Ulla försvann.

Skingrar höstmörkret

  Höstkvällarna är rejält mörka redan och det behövs nåt som skingrar mörkret. En feelgoodhistoria med humor, till exempel, som skotskan Mhairi McFarlane som finns på svenska med "You had me at Hello" (varför man inte översatt titeln är mig en gåta).
  Det börjar mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen. Rachel känner att det är hög tid att slå upp förlovningen med sambon Rhys. I förvirringen som följer på det spontana beslutet ser framtiden  suddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. 
   Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och för Rachel en hel del annat. Kruxet är att Ben inte ser Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han, vilket talar sitt tydliga språk. 
   Förvecklingarna som följer bjuder på många igenkännande skratt och även om boken är skriven för den yngre målgrupp hade jag roligt åt denna moderna äktenskapskomedi. De som gillar Marian Keyes stil kommer att njuta.

Bakom tidningskulisserna

    Har man varit aktiv tidningsläsare hela livet så har man förstås ett förhållande till olika tidningar. Det är därför med stort intresse jag läst Svante Nycanders bok "Makten över åsikterna - DN under Olof Lagercrantz och Sven-Erik larsson".
   När Olof Lagercrantz och Sven-Erik Larsson 1960 blev chefredaktörer för Dagens Nyheter, fick de identiska befogenheter. När meningarna var delade skulle styrelseordföranden agera skiljedomare. Ett i sanning omöjligt arrangemang. Alla trodde att karismatiske Lagercrantz snart skulle äta ut Larsson - men det blev tvärtom.
   De var i allt varandras motsatser till läggning och åsikter, och deras gemensamma chefstid var fylld av konflikter, som särskilt gällde ledarsidan. Lagercrantz kom att anamma 1960-talets vänstervåg och stöttades kraftigt av kulturredaktionen. Larsson var en klassisk journalist med bred kunskap om inrikespolitik och han ville verka för borgerlig samling. Ägarfamiljen Bonnier, som ofta var missnöjd med Lagercrantz, drogs in i konflikterna och försökte trycka på.
   Svante Nycanders, som var politisk chefredaktör på tidningen, kände båda och hans skildring bygger på tidigare outnyttjat material.

Krook i helfigur

  Astrid Hasselrot är journalist och författare och hon har skrivit den första biografin om en av Sveriges största skådespelerskor - Margareta Krook (1925 - 1901). "Margaretha Krook - drottningen av skrattet och gråten".
   Till en början fick Margaretha Krook spela ragata och skurtant för hennes kunnande och glöd skrämde slag på teaterns tongivande män - då måste hon förminskas.
   Men med åren blev hon allt vackrare och rollerna allt större och mer mångfacetterade. Få kunde som hon välkomna skrattet i tragedin, och låta ana djupet i komiken. Hon var en kontrasternas kvinna. Privat hade hon minkpäls och handsydda skor, men samtidigt drogs hon envist till oavlönat arbete för utsatta grupper. Rakheten var hennes särmärke, säger vännerna och många av dem intervjuas i boken.
  Att sä6tta fingret på hennes sttorhet är svårt. De flesta är överens om att den totala inlevelsen spelade stor roll, hon spelade inte sina roller hon var dem.Och vem kommer ihåg hennes pricksäkra parodi på Lill Lindfors och sången "Jag tycker inte om dig". Fast hos Krook blev det "Alla tycker om mig, vem kan stå emot mig - inte jag".
  Gillar man gamla teaterbilder så är boken en guldgruva.

Mycket privat Tove

"Brev från Tove Jansson" är ett urval brev till människor som stod Tove Jansson mycket nära. Boken har rexdigerats och kommenterats av Boel Westin och Helen Svensson.
   Det är fråga om långa, fortlöpande brevsviter. De sträcker sig från 1930-talet till 1980-talet, inledda av den sextonåriga Toves brev från tiden vid Tekniska skolan i Stockholm hem till familjen. Många av breven till föräldrarna genom åregår framför allt till Ham, Toves mamma, och  visar den starka bindningen till familjen..En stor och viktig brevsvit är till Eva Konikoff, den förtrogna och saknade vännen som emigrerade till USA 1941. Till henne skriver Tove intensivt levande - närapå i dagboksform - om krigets vardag och vånda, om konstnärskapet och kärleken, om lust och plikt, om missmod och förhoppningar. I breven växer också bilden av arbetet med mumin fram i dess olika former och faser.
  Tidningsmannen, politikern och ålänningen Atos Wirtanen fanns vid Toves sida från 1944 under många år, även om det planerade äktenskapet aldrig blev av. Breven till Vivica Bandler belyser den omvälvande passionen mellan dem och den långa vänskap som följde. En trogen vän blev med tiden Maya Vanni som varit gift med Toves ungdomskärlek, målaren Sam Vanni. Till konstnären Tuulikki Pietilä, som blev Toves livskamrat, skriver Tove till så fort de är åtskiljs; om allt som händer, stort och smått.
  Jag tänker när jag läser boken att det känns mycket privat. Naturligtvis upplysande men närgånget. Får mig att tänka på att gamla brev ska man inte spara, lika bra att låta dem gå upp i rök. Ifall att....

Mästerliga noveller

 Det är vardagliga, ömsinta och mörka historier som

Mårten Westö (jo, han är bror till Kjell Westö) beskriver med en emotionell nakenhet som aldrig förr i höstens bok "Som du såg mig då".
I de korta novellerna får hela liv plats. Rädslan drabbar människor, tiden far iväg och ingenting blir som man tänkte sig. Människor försöker förstå varandra, men misslyckas. Grymheten finns, parallellt med godheten och ögonblicken när de visar sig är korta.
    I novellen "Riksväg ett" kör ett par hem efter sin dotters bröllop. På vägen dricker de öl, tar in på ett motell och möts en sista gång. Medelåldern är en plats som de allra flesta bara kör igenom. Det skymmer, möjligheterna som en gång skimrade så lockande är använda, har visat sig falska eller så är det för sent. De vet, vi kommer aldrig att bli gamla tillsammans, du och jag. Än sen? Vi kommer ändå alltid att ha varandra, alltid att finnas där för den andra.
   En fängelsekund berättar om hur han förlorade sin kvinna, en kvinna ser in i en mans ögon på en fest den nionde september 2001, en kille på gymmet förlorar livsgnistan.
  Livet är de korta ögonblick vi ser varandra.Många livsöden vecklar ut sig på 200 sidor och mycket läsvärt är det.

I polarnattens kyla

 Olivier Truc är fransk journalist bosatt i Stockholm. Hans kritikerrosade debutroman "Fyrtio dagar utan skugga" (Le dernier lapon) utkom 2012 i Frankrike, den är hittills såld till ett femtontal länder och har tilldelats flera litterära priser.
  Läsaren förs till Kautokeino, Lappland, där polarnatt och iskallt. Snart ska solen stiga igen, efter fyrtio dagars mörker. En flera hundra år gammal trumma har nyligen återlämnats till ett museum och det sägs att trummans kraft kan hjälpa nåjderna – samernas schamaner – att kommunicera med andar. Men under mörkrets sista timmar stjäls trumman. Kort därefter hittas en renägare mördad med öronen avskurna.
   Klemet och Nina på norska Renpolisen tror att det finns en koppling mellan stölden och mordet.
Det står snart klart att inte alla vill att deras efterforskningar ska lyckas. Och de möter kyla och motstånd från både natur och människor innan de kan ta upp jakten på en mördare.
  Truc har lyckats med att göra exotism av det som är vardag för folk som bor längst i norr. Får se hur han tänker gå vidare, om det blir fler lappländska mysterier.

Inte så länge sen

Det här skulle ha blivit en bok om Märta Söderberg, Hjalmar Söderbergs första hustru. Det är fortfarande en bok om Märta. Men Hjalmars och Märtas liv är så förbundna, att den enas inte kan berättas utan den andras. Därför blev det en bok om Märta och Hjalmar Söderberg, om deras äktenskap och dess katastrofala följder.
  Så skriver författarna Johan Cullberg, psykiatriker, och förläggaren Björn Sahlin i förordet till "Märta och Hjalmar Söderberg - en äktenskapskatastrof".
   I berättelsens centum står överklassflickan Märta Abenius som blev författaren Hjalmar Söderbergs första hustru och mor till tre av hans barn. Efter tio års äktenskap tvångsintogs hon på sinnessjukhus. Genom citat ur brev, sjukhusjournaler och andra källor skildras detta kvinnoöde från början av förra århundradet och visar hur läkare, vänner ochmaken samverkade till att få Märta förklarad för sinnessjuk. Då kunde hon låsas in och var ingen man behövde bry sig om, en hysterika bara.
   Märta led av en svår reumatisk sjukdom som tidvis hindrade henne att ta hand om sina barn. Hennes reaktion var häftig då maken ville avsluta äktenskapet i samband med en långvarig otrohetshistoria. Men några klara tecken på sinnessjukdom finner man varken i journaler eller i andra dokument. Märtas maktlöshet inför Hjalmar och hans vänners samarbete var total. Ingen tog till vara hennes rättigheter och hon dog som fattighjon och behöll kontakten bara med sonen Tom.
   Jag får gång på gång påminna mig om att det tidiga 1900-talet hade en annorlunda kvinnosyn, att man inte kan kräva att Hjalmar tar ansvar för barnen. Han "flyr" till Danmark heter det. Men där hade han en älskarinna som han snabbt bildade ny familj med.
  En sak är säker, den här boken får Hjalmars gloria att hamna på sniskan. Åtminstone för mig.

Vive Modiano!

Årets Nobelpristagare blev Patrick Modiano. Han är född i Paris 1945 och de flesta av hans romaner utspelas där. Hans Paris är en minnenas stad där det förflutna och nuet ständigt tränger in i varandra och människor aldrig vet när sprickorna från kriget och ockupationen eller från 60-talets Algerietkon­flikt kommer att öppna sig under dem.
     Det är en miljö där man när som helst kan möta gengångare från svunna liv och sammanhang och finna att tiden faktiskt är genomskinlig, men också att det ena mysteriet bara leder vidare till nästa. Författarens egna erfarenheter finns där som en underton. Ofta känns ett hot i luften. Något allvarligt har hänt, någon har försvunnit eller dyker senare upp med en annan identitet.Tonen i romanerna går i moll men är inte dystra.
  Jag läste Modiano på 80-talet. Romaner som Quartier perdu, Minnets kvarter från 1986, och En cirkus drar förbi, som kom på svenska 1993. Sen övergavs Modiano av de stora svenska förlagen och först 2012 kom en ny bok på Elisabetg Grates förlag.
   Modiano leker ofta med polisromanens former, men gåtorna får inte alltid några tydliga svar. Det handlar istället om att med exakta språkliga medel utveckla en särskild en resonans: en berättelse som vaken - men inte behaglig - dröm.
    Ett märkligt sammanträffande är att Per Arne Tjäder i september kom med bok som är den första som presenterar Modiano och hans mentala geografi för svenska läsare. "Gare d'Austerlitz - en bok om Patrick Modiano". Den har jag beställt, det är alltid roligt att läsa om författare.
   Och akademien gör rätt i att lyfta fram en mästerlig tidsskildrare som Modiano.

Gamla röda skuggor

 Stockholm 2006.
   Historikern Thomas Thorild (!) har ett tillfälligt uppdrag att gå igenom politikern Erik Johanssons efterlämnade handlingar. Den irländska journalisten Moira Byrne anlitar honom för att leta efter brev från en irländsk Spanienfrivillig Seamus O'Hara. Men en internationell mediekoncern och dess hänsynslöse ägare är också intresserade av breven.
  Och Baskien 1938. Tre unga män från de internationella brigaderna befinner sig på flykt undan Francos nationalist­armé. På en bondgård i Pyrenéerna händer något som kommer att förfölja dem resten av livet och som kastar sin långa skugga in i nutid.
   Thrillern "Det röda arvet" av Henrik Berggren handlar om inbördeskrig, kärlek och moraliskt ansvar. Den rör sig mellan arkiv i Stockholm, intensiva nätter i Dublin, norska fjäll och baskiska bergsbyar.
  Författaren är historiker och författare och skrev den monumentala biografin över Olof Palme, "Underbara dagar framför oss" 2010.
   Det här är hans första fiktiva verk och han genomför idén med bravur. 

I mallgrodors sällskap

En del påstår att politiker, kulturpersonligheter och mediekändisar är uppblåsta, överbetalda och tråkiga. Boken "Mallgrodor - och andra citat" visar att det inte är sant. De är uppblåsta, obetalbara och skrattretande. Redaktörerna Susanna Popova och Johan Hakelius har samlat in vad de faktiskt sagt.Mest svenska citat men också en del internationella mallgrodor samsas om utrymmet.
  Mallgrodorna är mestadels män, men även Ebba Witt-Brattström kvalar in med påståendet:" De törs aldrig välja mig. Jag är en för stor padda i en liten pöl". Nu har hon hittat sin lagom stora professorspöl i Helsingfors.
  Ett annat känt citat kommer från Mona Sahlin som hävdade: "Jag vill inte vara en bludderminister". Undrar vad det var som hindrade henne att vara det...
  Tvärsäkra påståenden finns det gott om. "Titanics tid är förbi" hävdade Ulf Adelsohn ett år innan Estonia sjönk. En annan som fick ångra tvärsäkerheten var Frankrikes kung Ludvig XVI som 1785 hävdade att "det franska folket är oförmöget att mörda sin kung".
   Och med tanke på dagsläget i svensk politik kan man påminna om vad Anders Björk sade: "Att regera med miljöpartiet är som att åka bil på en alpväg med bröderna Marx vid ratten". Och Göran Greider, s-märkt poet, har ett budskap: Man borde avskaffa julen på politisk väg.

Om krig - och mat

  Ulla-Lena Lundbergs  roman Is Finlandiabelönades och nu är Petter Kummels förhistoria åter tillgänglig i en nyutgåva av romanen Marsipansoldaten, som kom ut 2001 och även den var Finlandianominerad. Det nya omslaget har Helena Kajander gjort och det passar väl ihop med Is-omslaget.
   I den här berättelsen är Petter en bifigur medan allt ljus är riktat mot de yngre syskonen Kummel som befinner sig mitt i sin blomstrande ungdom när kriget slår till. De är unga, och de utstrålar en paradoxal munterhet.
   De två sönerna, Göran och Frej, blir inkallade, medan den äldste, Petter, får ansvarsfulla uppgifter på hemmafronten. Den handfasta modern Märtha har en sällsynt förmåga att ge dagliga bekymmer en högre syftning. Och dottern Charlotte utvinner maximal romantik och dramatik ur krigsvardagen.
    Maten, som snart blir en bristvara, är bokens ledmotiv. Fett och sött står som symboler för all längtan och all kärlek som binder samman hemmafronten och soldaterna. Som fru Kummel säger: "När Molotov räknade Finlands soldater tänkte han inte på oss alla som står bakom dem."
    Lundberg skildrar livet i barackerna, vid fronten och hemma hos de oroliga anhöriga. Kriget är inte bara blodiga slag och dramatiska vändningar, minst lika mycket är det långa timmarna av väntan i kasernerna och i hemmen. Brev och paket skickas fram och tillbaka, så småningom kommer kistorna med de stupades kvarlevor.
   Det som gör Marsipansoldaten till en annorlunda roman om kriget är glädjen i själva berättandet.  Lundberg ger inblickar i krigsvardagen och trots grymhet och lidande blir kriget för sönerna Kummel ett sätt att frigöra sig från familjen.

I de bästa kretsar

 Denise Rudberg har kommit med sin fjärde elegant crime-bok med mord och våld i överklassens salonger. "Mellan fyra ögon" heter höstens roman med den ovanliga deckarhjältinnan Marianne Jidhoff - medelålders änka och åklagarsekreterare - i huvudrollen.
   Den här gången står de så aktuella privatskolorna i centrum. Vädla Läroverk är Sveriges mest exklusiva och välrenommerade privatskola, där rektor Jane Eden styr med järnhand. När skolans styrelseordförande mördas kopplas åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kollegor in på det känsliga fallet. Snart upptäcker de att Jane Eden har haft ett hemligt kärleksförhållande med den mördade mannen och hon blir genast huvudmisstänkt.Men Jane har även mycket äldre skelett i den prydliga garderoben.
   Marianne Jidhoff, kriminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassistent Augustin Madrid, som har hjärtesorg, måste arbeta snabbare och diskretare än någonsin för att förhindra en katastrof.
Parallellt med utredningen brottas de tre utredarna med sina privatliv. Ett gammalt brev tvingar Marianne att bestämma sig - det är dags för henne att göra upp med minnena av sitt dåliga äktenskap och sina egna livsbeslut en gång för alla.
  Visst finns här lättkonsumerad spänning och tjusiga miljöer. Men jag tycker berättelsen saknar nerv och upplösningen är tam.

Initierat om 1700-talet

Det är mars 1792 och Gustav III  är död. På balkongen visar den nye regenten, hertig Karl, upp sig för folket. I folkmassan på borggården står Johanna, som en gång var slottets pottunge, med ett krampaktigt grepp om sin son Nils. Hon om någon vet vad hertigen är kapabel till för det var han som lurade henne bort från sin beskyddare, hertiginnan Charlotta.
  Romanen  Pottungen är Anna Laestadius Larssons andra roman om livet vid det svenska hovet under sent 1700-tal. Seriens första del "Barnbruden" kom i fjol och berättar om hur superunga Charlotte giftes bort med den betydligt äldre Hertig Karl. Ett äktenskap som var olyckligt och Charlotta tog sin tillflykt till dagboksskrivande. Verklighetens dagböcker är en mycket god källa till denna tids liv för Charlotte iakttog allt och kommenterade vad hon såg. I "Pottungen" återförs läsaren till en tid då kopplerskor lurade på krogarna, plitar grep lösdriverskor på gatorna och de flesta försörjningsmöjligheter var stängda för en ogift mor som Johanna.
  Men hon är fast besluten att glömma det som varit och skapa sig ett bättre liv.
    Inne i slottets förgyllda drömmer hertiginnan Charlotta om inflytande och makt. Tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon tidens vittra fruntimmer i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna....

Om själens nattsida

   Merete Mazzarella hade aldrig tänkt skriva eb bok om monster. Ändå är det just om monster och om författaren till boken om Frankenstein hon gett ut "Själens nattsida" i höst.
  Och författaren till boken, Mary Shelly, dotter till feministpionjären Mary Wollstonecraft och gift in i den brittiska poesieliten har ett spännande livsöde.
   Bara nitton år gammal fick Mary Shelley en idé: Hon skulle skriva en roman om en man som skapar ett monster; ett liv ur död. Resultatet blev Frankenstein, en berättelse som än idag lever vidare i populärkulturen. 
   Mazzarella skildrar Marys stormiga och udda liv, hennes originella krets och äktenskapet med poeten Shelley, resorna och konflikterna  och den svartmålning som eftervärlden gett henne. I korselden mellan äktenskapliga krav, tidens vetenskapliga upptäckter och sin egen konstnärliga strävan framhärdade Mary Shelley som en tänkare med kännedom om själens nattsida, långt före Sigmund Freud.
  Kärnan i bokens resonemang är vad vill det egentligen säga att vara mänsklig. Och är det inte så att vi alla är kapabla att skapa våra monster. Boken bär Mazzarellas alla kännetecken, lärd, överraskande och ändå lättläst.

Bra om lantligt liv

 "Irene Panik" är en tankeväckande historia om att ta tag i sitt liv och att göra om sina drömmar. Det är Carin Hjulströms fjärde roman och jag tycker att få som hon kan skildra livet ur landsbygdsperspekiv så det blir intressant och inte stylat.
   Huvudpersonen Irene Pährson är 48 år, älskar muffins och bor på landet tillsammans med sin man Björn, tre tonårsbarn, hästar, hundar, katter och en extremt missnöjd get.  Som ung ville Irene bli sångerska eller bibliotekarie, men ingenting blev som hon hade tänkt sig. Nu har hon varit hemma och tagit hand om familjen och den slitna gården Grangläntan medan maken har byggt upp företaget Björns Bad i Ulricehamn. Björn brukar kalla sin fru Irene Panik för att hon jämt tar på sig att rädda allt och alla.
   Men Irene längtar efter att bygga upp en egen identitet utanför hemmet. Ett antal sammanträffanden ger henne plötsligt kraft och mod att säga upp sig som "familjens projektledare" och hon ger sig ut på en äventyrlig resa. När hon avslöjar sin plan berättar Björn att han träffat en ny kvinna - Ulla på Våtrumsspecialisten.
   Under en galen roadtrip genom ett vintrigt glesbygds-Sverige lär Irene känna en rad udda existenser som kommer att betyda mycket för henne -  och hon för dem.  Allt detta medan en meteorit närmar sig jorden och till slut får Irene verkligen användning för sin förmåga att hantera både kaos och panik …

Sommarboken ute igen

"Sommarboken" av Tove Jansson har utkommit igen detta jubileumsår och nu med nyskrivet förord av Mark Levengood. 
  Boken, som i dag räknas som en modern klassiker, gavs ut första gången 1972 och finns nu på 26 olika språk. Många har som ritual att läsa om den varje sommar. 
   Sommarboken handlar om tre människor som bor på en ö i ett nordligt hav: barnet Sophia, hennes pappa och hennes farmor. "Vi är folk som bor på en ö och alla som kommer hit kan hålla sig borta", säger farmor.Det är en bok om vänskapen mellan en mycket gammal kvinna och en mycket liten flicka, de lever intensivt nära varandra, omgivna av drömmen om sommaren som endast kan finnas här i norr.Och, precis som Levengood påpekar, är varken farmor eller Sophia särdeles trevliga, snarare vresiga individualister som vill vara i fred. Och de gillar inte att få grannar i utskärgården.
   Det är en mycket vackert skriven roman, utan ett överfödigt ord. Allt är putsat som strandstenar som blivit släta av nötning . Förstås är boken inspirerad av många somrar i havsbandet, Tove vet vad hon skriver om. "En ö kan bli förfärlig för den som nalkas utifrån. Allting är färdigt, var och en har sin plats, egensinnigt, lugnt och självtillräckligt" skriver hon och fångar både det fina och det skrämmande i en enda bild.
  Boken är illustrerad med Toves egna teckningar.