
Men med åren blev hon allt vackrare och rollerna allt större och mer mångfacetterade. Få kunde som hon välkomna skrattet i tragedin, och låta ana djupet i komiken. Hon var en kontrasternas kvinna. Privat hade hon minkpäls och handsydda skor, men samtidigt drogs hon envist till oavlönat arbete för utsatta grupper. Rakheten var hennes särmärke, säger vännerna och många av dem intervjuas i boken.
Att sä6tta fingret på hennes sttorhet är svårt. De flesta är överens om att den totala inlevelsen spelade stor roll, hon spelade inte sina roller hon var dem.Och vem kommer ihåg hennes pricksäkra parodi på Lill Lindfors och sången "Jag tycker inte om dig". Fast hos Krook blev det "Alla tycker om mig, vem kan stå emot mig - inte jag".
Gillar man gamla teaterbilder så är boken en guldgruva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar