Vive Modiano!

Årets Nobelpristagare blev Patrick Modiano. Han är född i Paris 1945 och de flesta av hans romaner utspelas där. Hans Paris är en minnenas stad där det förflutna och nuet ständigt tränger in i varandra och människor aldrig vet när sprickorna från kriget och ockupationen eller från 60-talets Algerietkon­flikt kommer att öppna sig under dem.
     Det är en miljö där man när som helst kan möta gengångare från svunna liv och sammanhang och finna att tiden faktiskt är genomskinlig, men också att det ena mysteriet bara leder vidare till nästa. Författarens egna erfarenheter finns där som en underton. Ofta känns ett hot i luften. Något allvarligt har hänt, någon har försvunnit eller dyker senare upp med en annan identitet.Tonen i romanerna går i moll men är inte dystra.
  Jag läste Modiano på 80-talet. Romaner som Quartier perdu, Minnets kvarter från 1986, och En cirkus drar förbi, som kom på svenska 1993. Sen övergavs Modiano av de stora svenska förlagen och först 2012 kom en ny bok på Elisabetg Grates förlag.
   Modiano leker ofta med polisromanens former, men gåtorna får inte alltid några tydliga svar. Det handlar istället om att med exakta språkliga medel utveckla en särskild en resonans: en berättelse som vaken - men inte behaglig - dröm.
    Ett märkligt sammanträffande är att Per Arne Tjäder i september kom med bok som är den första som presenterar Modiano och hans mentala geografi för svenska läsare. "Gare d'Austerlitz - en bok om Patrick Modiano". Den har jag beställt, det är alltid roligt att läsa om författare.
   Och akademien gör rätt i att lyfta fram en mästerlig tidsskildrare som Modiano.