
Så skriver författarna Johan Cullberg, psykiatriker, och förläggaren Björn Sahlin i förordet till "Märta och Hjalmar Söderberg - en äktenskapskatastrof".
I berättelsens centum står överklassflickan Märta Abenius som blev författaren Hjalmar Söderbergs första hustru och mor till tre av hans barn. Efter tio års äktenskap tvångsintogs hon på sinnessjukhus. Genom citat ur brev, sjukhusjournaler och andra källor skildras detta kvinnoöde från början av förra århundradet och visar hur läkare, vänner ochmaken samverkade till att få Märta förklarad för sinnessjuk. Då kunde hon låsas in och var ingen man behövde bry sig om, en hysterika bara.
Märta led av en svår reumatisk sjukdom som tidvis hindrade henne att ta hand om sina barn. Hennes reaktion var häftig då maken ville avsluta äktenskapet i samband med en långvarig otrohetshistoria. Men några klara tecken på sinnessjukdom finner man varken i journaler eller i andra dokument. Märtas maktlöshet inför Hjalmar och hans vänners samarbete var total. Ingen tog till vara hennes rättigheter och hon dog som fattighjon och behöll kontakten bara med sonen Tom.
Jag får gång på gång påminna mig om att det tidiga 1900-talet hade en annorlunda kvinnosyn, att man inte kan kräva att Hjalmar tar ansvar för barnen. Han "flyr" till Danmark heter det. Men där hade han en älskarinna som han snabbt bildade ny familj med.
En sak är säker, den här boken får Hjalmars gloria att hamna på sniskan. Åtminstone för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar