I tystnadens landskap

Människor som tidvis, eller alltid, levt i tystnad lyfts fram av Lundahistorikern Eva Österberg i boken "Tystnader och tider - samtal med historien."
  Många olika slag av tystnad finns, den frivilliga eller den påtvungna. Tystnaden som starff elle befrielse.  Exemplen är många, nunnorna i det medeltida klostret, bagaren som var stum men kunde tala igen tack vare böner till den heliga Birgitta, barnamörderskan i sin fängelsecell på 1800-talet, gossen i dövstumskolan eller offer för 1900-talets katastrofer, vilka länge förtigits av eftervärlden. Österberg går också till sagorna och myterna för att se vad de har att säga om tystnad.Det visar sig vara en hel del.
   I ett slingrande samtal med historien, från antiken till nutid,  försöker hon ringa in tystnadens rum. Tystnad leder associationer till motsatspar som stillhet/buller, hemligt/öppet, privat/offentligt och glömska/minne. Men glöm inte att tystnaden alltid har en mening, lika väl som de många orden.
    Att tiga kan vara en frivillig strategi i mellanmänskliga möten, men en tystnad kan dessutom vara framkommenderad eller fysiologiskt betingad. Den är ett mångtydigt fenomen. Men den bär alltid på en mening som det gäller att tolka.
  Här finns många kloka iakttagelser och formuleringar som man gärna bär med sig och funderar på. För sådana är goda böcker, man bär dem med sig länge.