Magisk realism i Sverige

  Jag hade glömt hur bra han är, Sven Olof Karlsson. 2003 kom hans roman "Italienaren", en tragikomisk berättelse från Västmanland.
  I sin tredje roman "Porslinsfasaderna" återvänder han till den lilla byn Eriksfors i norra Västmanland. En liten skärva som speglar hela jorden.
  Under det grönavågen-blommiga 1970-tal röjer familjeföretaget Silvers auktioner ut traktens dödsbon. På gårdsplanen ropar Knud sedan ut sågar, serviser och buntade trasmattor till bybor och sommargäster. Men dottern i familjen har andra planer och hon sätter dem i verket. Romanen bärs också upp av den såriga relationen mellan mamma Saga och den svårälskade dottern Margona, maskrosbarnet som gör efter eget huvud och på kuppen räddar familjen.
  " Porslinsfasaderna" handlar om att hela livet kämpa för att följa sina drömmar, eller kämpa för att till varje pris dölja dem. Om hur tre syskon präglas av sin mors besvikelser men hur de lever på ändå.   
  Visst är familjen Silver kantstött och repad, men författren älskar den och skildrar den med medkänsla och humor. För det är en rolig roman, underhållande med magisk realism tillämpad på svenska miljöer.