"Människan är det enda djur som kan rodna. Och som har orsak till det" skrev Mark Twain en gång. Och just rodnaden är en av skammens uttrycksformer.
Men varför skäms vi och varför är vi ibland skamlösa?
De frågorna har essäisten och psykoanalytikern Else-Britt Kjellqvist funderat mycket på. I boken "Rött och vitt - om skam och skalöshet" resonerar hon krig skammen. Den som kommer när vi gjort bort oss, betett oss helt fel. Eller när vi skäms över vår bakgrund och okunskap, över våra levnadsförhållanden.
Ja, skammen kan finnas överallt men den har många skepnader, olika för män och kvinnor förstås. Men det kan vara klokt att göra som författare, vända sig om och se skammen i vitöga. För skammen är ju en känsla som lever och mår bra av vår osäkerhet.
Kan vara nyttigt att stanna upp ibland och fråga sig vad skammen har för roll i det egna livet, ibland är den nog alltför stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar