Brännpunkt Farenheit 451

Ray Bradburys " Fahrenheit 451", som kom ut 1953, är en gastkramande thriller om en framtid där böcker är förbjudna och staten kontrollerar människors liv och tankar in i minsta detalj.TV är det som styr människors liv och de är lyckliga för att de inte vet annat.
  I Fahrenheit 451 - titeln syfta på temperaturen när papperet tar eld - släcker inte brandmännen eldsvådor utan anlägger dem i hem där de statsfientliga böckerna påträffas. Bokens titel syftar på den temperatur där papper fattar eld.Guy Monyag, romanens huvudperson är brandman och han ifrågasätter aldrig det han gör. Inte förrän han träffar Clarisse...
   Fahrenheit 451 är en roman som kommit att prägla det moderna medvetandet på samma sätt som George Orwells 1984 eller Aldous Huxleys Du sköna nya värld. Den är också en alltid aktuell påminnelse om att det viktigaste för diktatorer är att kontrollera tänkandet. Därför är böcker så farliga...
   Så alla bokmalar, kom ihåg att ni är en liten del i en viktig motståndsrörelse.

Mycket att läsa

Senaste nummer av Vi läser dunsade ner i postlådan. Ett välmatat nummer med många intresanta artiklar. Stjärnförfattaren Sofi Oksanen intervjuas i Helsingfors av Karolina Ramqvist, och det är ett bra grepp att låta författare intervjua författare.
   Men, vad jag retar mig på okunskapen om Finland som finns i Sverige. Ramqvist skriver om "unga helsinkibor" och vet tydligen inte att det heter unga helsingforsare.Krux i kanten blir det också för påståendet om att nationalteatern var "centrakt i Finlands antikolonialiala självständighetsprojekt för 100 år sen". Inte är det många som håller med om att självständigheten 1917 drevs fram av antikoloniala stämningar.
   Mer nordisk kunskap skulle man önska sig av kulturskribenterna.
  Kul  är det att läsa årets boktips - och se hur åsikterna stämmer med mina egna.
  Skrämmande läsning är Anders Rydell som skriver om nazisternas framfart bland Europas bokskatter. Mycket läsning alltså, bara jag hinner...

Underbar sjöroman

Ni får ursäkta att det blir mycket marint just nu. Men idag har jag intervjuat danske författaren Carsten Jensen, som är på Ålandsbesök. Vi pratade mycket om hans stora sjöroman "Vi, de drunknade" som han gav ut 2006 och som är en global bästsäljare.
   Romanen handlar om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden Marstal på ön Aerö. Romanen är en bred episk berättelse om fyra generationer av sjömän. Det är en kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt "vi".
  Romanen börjar med Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Och så Knud Erik, som fostrats av Albert, och går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val.
  Har ni inte läst den här sjöskrönan är ni lyckliga som har en stor
läsupplevelse kvar.

Ensam på havet

 Ingen bok har fått så många att ge sig ut på haven som Joshua Slocums bok från 1899 "Ensam seglare jorden runt" - Sailing Alone Around the World. Hans skildring ger läsaren en frihetskänsla som är svår att motstå och nu har den getts ut i ny översättning av Ulf Gyllenhak med ett fylligt förord av Björn Larsson, som jag skrev om igår.
    På egen hand byggde Joshua Slocum om en 36 fots slupriggad fiskebåt vid namn Spray och den 24 april 1895 kunde han hissa segel i Boston, Massachusets. Drygt tre år senare återvände han till Newport. Då hade han seglat jorden runt, 74 000 km.
    Ensam seglare jorden runt har en särställning, men inte bara för att han var först ut. Det är inte heller främst för att han är en driven stilist, även om han skriver en stram prosa utan att någonsin ta till överord. Underfundig och underdriven är de adjektiv som bäst karakteriserar hans berättarröst. Humor har han, men av en diskret sort: "Men sköldpaddssteken var god. Jag hade inget att anmärka på kocken, och det var en regel under hela resan att kocken inte hade något att anmärka på mig. Aldrig har det funnits en så enig besättning", skriver han på ett ställe.
   Han är vidsynt och varken dömer eller fördömer aldrig dem han träffar på sin resa, inte ens de pirater som förföljde honom i Medelhavet eller infödingarna som var på jakt efter honom i Magellans sund. 
  I november 1909 avseglade han åter ensam med Spray från Vineyard Haven med kurs mot Sydamerika och floderna Orinoco och Amazonas. Det blev Slocums sista segling. Varken båt eller skeppare återfanns och nu seglar han på myternas hav.

Att erövra friheten

Man föds inte fri, man blir det, och det räcker inte med att önska sig att man är fri. Att vara fri är en ständig  erövring, som måste pågå ett helt liv. Att inte göra som alla andra, att inte följa modets nycker eller hycklande iklä sig uniform och att våga stå för sina åsikter är också frihetsval.
  Det är essensen i författaren Björn Larssons liv och i sin essäbok "Min frihet" berättar han högst personligt om sina olika val och hur han väljer friheten.
    Friheten är också klangbotten i alla hans romaner och den röda tråd som förenar alla hans romanpersoner, om det så är piraten Long John Silver, Inga Andersson eller gårdfarihandlaren i drömmar, sjökaptenen Marcel.Och om någon tycker att namnet Björn Larsson låter obekant så är det nog för att han tillbringar lite tid i Sverige. Han har undervisat i Paris och gjort långa seglatser, författaren hör inte till de rotfasta. I Europa har han tilldelats många litterära priser men inte i Sverige.
  I den här boken tränger Larsson här ännu djupare ner i sin livsfilosofi. Från barnet som inte sörjer sin fars död, till eleven som skolkar för att studera på egen hand, den unge mannen som väljer fängelset hellre än värnpliktens blinda lydnad, författaren som slits mellan önskan att leva och att skriva, genom de ständiga resorna mellan land och hav. Inte för att ge en förskönande bild av sig själv, utan för att delge läsaren vad livet har lärt honom på vägen.

Behovet av Austen

Det tycks finnas ett omättligt sug efter Jane Austens romaner, de kommer ständigt i nyöversättning. I veckan kom hennes sista roman "Persuation" - "Övertaling" på nytt på svenska i översättning av Maria Ekman.
   Det är en lite bitterljuv historia om Anne Elliott och kapten Frederick Wentworth, som möttes och förälskade sig när de var mycket unga, men skildes åt av beskäftiga släktingar. När de många år senare möts igen måste de ifrågasätta och övervinna de förutfattade meningar som en gång drev dem isär.
   Den handlar om kärlek och äktenskap, och är berättad med den humor, insikt och ironi man förväntar sig av Austen. Men liksom sin författare är hjältinnan mognare och tonen är mer allvarlig .Det är som om Austen på allvar börjat fundera på vad kärlek är egentligen. Hon var ju periodvis svårt sjuk när hon skrev romanen.

Intressant om Andersson

Varför ingår inte Dan Andersson i den svenska litteraturhistorien? Varför placeras han lite föraktfullt i genren folklig diktare och finnmarksskald?
  Det är frågor som  Göran Greider vrider och vänder på i den intressanta biografin "Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke" som kom ut 2008 - och gick ganska obemärkt förbi då. Det har man svårt att förstå när man läser boken.

Den börjar den  femtonde september 1920. Vid femtiden på eftermiddagen steg Dan Andersson av tåget i Stockholm Han uppsökte Torsten Fogelqvist på DN:s kulturredaktion och lämnade sedan sitt bagage på hotell Hellman. Senare på kvällen besökte Berns salonger med några vänner och återkom vid halvtvåtiden på natten till hotellet, rätt så berusad. Dagen därpå hittas han död av cyanväteförgiftning på sitt rum.
   Utifrån en redogörelse för Dan Anderssons sista dag i livet och den följande polisutredningen berättar Greider genom återblickar om hans täta band till Stockholm, om den dramatiska kärlekshistorien med östermalmsflickan Märta Larsson och de vänner han umgicks med i huvudstaden. Dan Anderssons liv och verk speglas i varandra och en delvis annorlunda bild växer fram. Man får se hans djupa klyvnad mellan stad och land, mellan det svenska och det finska och får insikter i hans känsla av hemlöshet och ständig längtan. I Greiders bok blir Dan Andersson på en och samma gång en röst i vårt eget nu och ett eko från det länge sen förflutna.

Den ärvda fattigdomen

När blev jag fattig? Går det att komma ur? Kan jag erbjuda mina barn någonting annat än det här? Får man ha drömmar om kontot visar noll och inkasso­breven ligger i drivor?
   Det är några av frågorna Mathias Rosenlund ställer i sin självbiografiska debutroman "Kopparbergsvägen 20", en roman som nog kan fungera som ögonöppnare för många som tror att sådan fattigdom inte finns, inte hos grannen, inte i vårt land. 
  Författaren sitter vid köksbordet och skriver i stadsdelen Myrbacka i Vanda. Miljön liknar Fittja, där Mathias levde sina första år med två hårt och ständigt arbetande men lågavlönade föräldrar. 
   I Myrbacka har den unga familjen bosatt sig för att skapa ett liv och en framtid. I grannskapet bor invandrare, arbetslösa, alkisar och så den eviga litteraturstudenten Mathias, som försöker försörja sina barn och sin deprimerade fru på snuttjobb. Han försöker också skriva, försöker att inte ge upp sin dröm.
   Han gör det rättframt, naket och utan skam och ställer frågan hur man kommer loss ur fattigdomen. Han är själv barn till fattiga föräldrar och nu är han själv förälder till barn som växer upp fattigt. När blev det så här och måste det vara så är frågor som snurrar i hans huvud.
   En stark och berörande debut och författaren kommer till litteraturdagarna i Mariehamn 2014. 

Kalla krigets vindar

Jag blev nyfiken på Jeremy Duns, brittisk thrillerförfattare som slagit ner bopålarna på Åland. Nu har jag läst ungefär halva "The Moscow option" som kom ut i fjol och som förstås inte översatts till svenska än.
  Dubbelagenten Paul Dark har fångats i Moskva och det ser ut som om världen är på randen till ett atomkrig. I en underjordisk bunker diskutera ordförande Brezhnev och hans närmaste vilka mått och steg som ska vidtas och Dark blir utfrågad - och avfärdad.
   Han kommer ihåg en händelse från slutet av kriget när han var en ung agent som skickades till Föglö på Åland för att man hade hittat liket av en tysk ubåtskapten. En händelse som ägt rum i verkligheten, kapten Wilhelm von Trotha har numer en minnesplakett på Föglö kyrkogård.
  Vad som egentligen hände vintern 1945 får vi inte veta men Duns version är en historia så god som någon.
  Jag är inte särskilt förtjust i agentromaner men den här ryckte mig med, måste kanske läsa
 de två andra i Dark-serien också.

Många länder sedan

  Romanen om Galina börjar i Leningrad på 1970-talet och det är Zinaida Lindén som ger ut "För många länder sedan".
    Galinas far är patolog och modern jobbar på ett förlag. Föräldrarna pratar och dansar och är så lyckliga tillsammans att Galina ibland kan känna sig övergiven. Först långt senare, när Galina redan hunnit bilda familj, får hon av en slump reda på den gruvliga familjehemligheten.
  Galinas man är diplomat och känslan av rotlöshet blir en ständig följeslagare på grund av alla flyttningar hans yrke för med sig. I hennes minnen lever vardagslivet i forna Sovjetunionen starkt vidare och en dag får hon kontakt med ungdomsförälskelsen Roman, som nu är han en bejublad teaterkändis - demonregissören från Ryssland - hon är diplomatfru, stationerad i Finland.
I romanen står roman är diplomatlivet som en metafor för det splittrade liv som många  lever idag. Det är en text som är rik på starka känslor och plötsliga vändningar. Men Galina får lära sig att det aldrig är möjligt att återskapa det förflutna.

Mod och envishet

   Victoria Webster är  född med en cp-skada och  det var oklart om hon skulle kunna gå i en vanlig skola. När hon sedan gjorde det utsattes hon för mobbning och det var bara början på all mobbning hon fick tåla. Nu har Victoria tillsammans med mamma, Diana Webster, skrivit en bok om en omöjlig uppväxt. "Så många Mount Evererest". Boken finns även på engelska, "So Many Everests".
   Redan när Victoria bara var elva sa hon att hon skulle bli läkare. Det trodde ingen var möjligt, inte ens hennes föräldrar. Efter två års sökande till medicinsk utbildning i Finland, Sverige och England lyckades Victoria till slut få en studieplats i Stockholm, bara för att strax få höra att det varit - ett misstag.
   Men Victoria vägrade ge upp sin plats och fortsatte studera även om hon ständigt bemöttes med påståenden som "patienterna kommer aldrig att acceptera dig" och "du kommer aldrig att kunna jobba som en riktig läkare". Problemen var inte över när hon en dag var färdig läkare.
   Nu hade hon ställt målet ännu högre. Victoria ville specialisera sig på akutsjukvård. För det syftet jobbade hon på sjukhus på Åland, i England, i Helsingfors och i Stockholm. År 2007 nådde hon äntligen sitt mål och blev specialist i akutsjukvård - som den första i Norden.
     Somliga aspekter i berättelsen är grymma, ,man häpnar över människors elakhet, somlig rörande, somliga roliga och somliga handlar om det enorma stöd som hon fått av de människor som trodde på henne. Trots ämnet är det ingen deprimerande historia, utan en berättelse fylld av hopp och kampvilja.
  En bok som borde läsas inom skolan och vården, så att människor kanske inser att funktionsnedsatta är riktiga människor, de med.

Fram med stickorna!

  
Bara en dryg månad kvar till jul nu, men visst hinner man sticka värmande julkpappar som vantar, mössor och sockor. Kvällarna är ju så långa nu i sena november. Bara att gräva fram stickor och garn.
 En hel del inspiration hittade jag i Ann-Mari Nilssons bok "Sticka mössor, vantar, sockor! som Hemslöjdens förlag ger ut
  Nilsson har komponerat 53 beskrivningar på mössor, vantar, muddar, sockor och ankelvärmare, alla märkta med olika svårighetsgrad. Här finns olika modeller, sticksätt, mönster, hoptagningar, hälar och tummar som man kan kombinera till unika plagg. Till exempel genom att välja vinterns modefärg eller den egna favoritfärgen.
  Ett kort avsnitt om ull och hur man sköter plagg av ull finns med. Och kom ihåg att det lönar sig att satsa på riktigt ullgarn som håller formen. Det finns knappast värre än att sticka i syntetgarn och få uppleva hur plaggen liksom rinner ut och blir oformliga. Bortkastad möda är sådant handarbete.
   Så håll er till den rätta ullen!

Om kärlekens irrvägar

  Nominerad till Augustpriset har Lena Andersson blivit för romanen "Egenmäktigt förfarande". En roman om ett omodernt men helt fascinerande ämne: olycklig kärlek.
   Den handlar om Ester Nilsson, som är poet och essäist och en förnuftig människa. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Och hela hennes förnuftiga tillvaro bryter samman. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin hängivenhet.
   Det är en berättelse om hur mycket vi är villiga att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människor - och hur brutalt resultatet ändå kan blir. Andersson visar hur det känns att utsättas för den stormande passionen utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet.Andersson har redan jämförts med Hjalmar Söderberg och hans illusionslösa syn på kärlek. Men det är en orättvis jämförelse, åt båda hållen. Andersson har en klar och egen röst. Språkligt sett snuddar de vid varandra, båda är lysande stilister.
    Det är grymt men också bitvis mycket roligt. Hur det än går med Augustpriset så är den här romanen helt klart Lena Anderssons verkliga genombrott också som romanförfattare.
 Utrusta er med penna när ni läser, man får sånt behov av att stryka under fina formuleringar.

Långt ut i havet

Fyrar och båkar fascinerar och lockar där de står som människans utposter i havsbandet. Utposter som i långa tider väglett och fortfarande vägleder fartyg förbi farliga rev och in mot kuststädernas hamnar.
   Österbottniske biologen Hans Hästbacka hade tänkt sig att skriva om fåglar men förlaget uppmande honom att i stället skriva om fyrar, och så blev det.Under ett år undersökte han fyrarna och deras historia. Resultatet är en vacker bok - "I yttersta havsbandet" - och här beskrivs fyrar och båkar från Sideby i söder till Karleby i norr. Allt som allt 32 olika platser av skiftande ålder och storlek. Men en historia har de alla.
  Som författaren konstaterar så har människor en dragning till de ensliga fyrarna. Jag tänker på Tove Janssons "Pappan och havet" och den starka längtan som fick honom att ta med familjen till en klippö i havet.

I den boken är det nog författarens stora kärlek till öar långt ut som speglas.
  Vill man resa tryggt i soffan så är den här boken att rekommendera.

Med leguan som kompis

 En debutroman om ett rebelliskt barn som bor ensam med sin leguan - som bara pratar tyska. En parafras på Pippi Långstrump, kanske, men mörkare i tonen och inget för barn.
   Martina Montelius är konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan Fyra och en av Sveriges mest egensinniga dramatiker och regissörer. Det här är hennes debutroman. Att hon är dotter till Kristina Lugn spelar kanske roll för romanens egensinnighet.
  "Främlingsleguanen" kan ses som en skälmroman om hur det är att vara helt ensam i världen och om det vakuum som bildas när sorgens orsak har hunnit driva för långt bort.
   Några månader har gått sedan barnet sade upp sig från dagis. Inga formulär fanns att fylla i, det var bara att öppna grinden och gå hem. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Femåringens upphovsmän är spårlöst försvunna, alla rum i lägenheten tillhör barnet nu. 
  Här och var finns pengar gömda, och chokladkex är mättande. Ledsagad av sin leguan ger sig barnet ut på upptäcktsfärd bland höghusen och människorna i en  kranskommun...
   I botten på absuriditeten finns ett allvar. Kanske det handlar om hur det är att vara barn till föräldrar som inte växer upp.

I Wästbergs Stockholm

   I Stockholm utspelar sig de flesta av Per Wästbergs böcker, om det så är  romaner, dokumentärer eller memoarer. Han är en av de stora stadsskildrarna i likhet med Söderberg och Fogelström.
  Klara - en stadsdel i förvandling  från 1956, Östermalm från 1962, Kring Johannes från 1994 och Tio anteckningar om staden  från 2003. En riktig läsfest på nästan 500 sidor som binds samman av författarens klar blick på nuet och en poetisk känsla för stadens värden och en kunskap om historien och de människor som skapat staden.
  Boken om Johannes är en berättelse om en oförändrad oas mitt i huvudstaden, beskriven av någon som verkligen gillar miljön och i Tio anteckningar  reflekterar han kring Stockholms egenart, om gränsen mellan storstad och småstad, och visar hur man tar sig fram i stenstaden, nyfiket och fritt.
   Till hans åttioårsdag utges nu i en volym fyra av hans sedan länge utgångna Stockholmsskildringar:
   Han tränger in bakom fasaderna och berättar fängslande om hur människor levat och bott, i praktfulla salonger eller i källarverkstäder. Varsamt och noggrant tar han föremål och människor för att ge varje detalj dess egenvärde och återställer en mikrobit av stadens historia.

Tove i helfigur

  Nästa år har det gått hundra år sen Tove Jansson föddes, hon dog 2001, och jubileet kommer att uppmärksammas på många vis.. 
  Redan nu har Tuula Karjalainens biografi över Tove Janssons  produktiva liv getts ut, "Arbeta och älska" heter den.
   Titeln är väl vald för det var mellan de polerna hennes liv kretsade. Alltid arbetet i första rummet. Hon var ju mångsidigt begåvad och arbetade som författare, bildkonstnär och illustratör och den egna ateljen skulle hon aldrig ha avstått ifrån. Men kärleken var också viktig - och komplicerad. Det tog lång tid för henne att hitta och bejaka sin bisexuella läggning och hon hade passionerade affärer med manliga konstnärskollegor och med Atos Wirtanen, filosofen från Åland, var hon beredd att gifta sig. Men han vill inte binda sig, och när han ändrat åsikt om det så var det Tove som inte längre ville.
  Karjalainen placerar in Tove Jansson i 1900-talets politiska, sociala och kulturella sammanhang. Kriget påverkade henne starkt och hon umgicks i kulturella kretsar långt ute på vänsterkanten, något som hennes far starkt ogillade. Boken visar också hur Mumindalen med dess invånare föddes under tiden för andra världskriget. Tove Jansson påverkade samhällets värderingar, men inte som en revolutionär utan genom sin egen livsstil och sina egna livsval. 
  Det är en lyhörd biogtafi som sätter in Tove Jansson i sitt rätta sammanhang. Och så slipper hon vara bara "muminmamma". Det är också en mycket vacker bok.

Grymt och välskrivet

 S J Bolton och hennes serie om den unga poliskvinnan Lacey Flint har fått många läsare och Bolton hyllas i Storbrtiannien som en ny Val McDermid. Den tredje boken om Flint finns nu på svenska och heter "Odödlig".
Elvaårige Barney Roberts vet någonting han inte borde, han vet för mycket om mord på pojkar invid Themsen.
  Det kommer inte att finnas några ledtrådar för London-poliserna Dana Tulloch och Mark Joesbury. Ingen förvarning om vem som blir nästa offer. Ingen riktig anledning för Barneys vän och granne, Lacey Flint, att bli involverad, eftersom hon är ledig från sitt jobb på Londonpolisen. Och inte en chans att hon ska kunna hålla sig borta.
    Klockan tickar, våldet eskalerar och barns liv står på spel - Lacey och Barney vet att de inte har råd med ett enda felsteg om de ska klara sig igenom det här med livet i behåll. Det är välskrivet, författaren har god psykologisk insikt, men bitvis är böckerna läskiga att läsa. Men man läser ändå för att komma till slutet.
   De tidigare böckerna i serien är "Nu ser du mig" och "Livrädd".

Obekväma Alexandra

  I boken "Bortom mammas gata" berättar Alexandra Pascalidou sin egen historia om flykten till Sverige, uppväxten i förorten Rinkeby och alla önskningar som blev uppfyllda. Men också om utanförskapet, den vardagliga rasismen hon mött och rädslan den dag då nazisterna stod utanför hennes dörr.
  Det jag tar med mig från läsningen är författarens beskrivning av den nordiska godtrogenheten, att vi tror att allt blir bra bara vi upplåter bostäder till flyktingar. Men det är inte bra, det är då den tuffa vardagen utan välvillighet börjar, det är när integrering bara är ett ord som  ghettot blir en fristad.
  Öppenhjärtigt berättar Pascalidou om hur hon var en "maskot", en som visade att invandrare visst kan få jobba som journalister. Men i verkligheten var hon alltid stämplad som "invandrartjejen" som borde vara tacksam och tyst. Den svenka avundsjukan gjorde att hon blev petad som programledare för Mosaik, hon var för profilstark.Tur att författaren är utrustad med envishet och kamplust, annars hade hon inte klarat livet som invandrare.
   Denna utgåva är utökad med ett nyskrivet efterord av Alexandra Pascalidou, tio år efter hoten kom ett oväntat möte som trots allt inger henne hopp.

I Roms skugga

    Jag skrev tidigare här om Tore Jansons utmärkta bok "Germanerna", som också är nominerad till Augustpriset i fackklassen. Men nu har jag läst en bok på samma tema, som fördjupar bilden av samverkan mellan Romarriket och de germanska stammarna i norr. Det är Kent Anderssons "I skuggan av Rom - romersk kulturpåverkan i Norden".
   Århundradena kring vår tideräknings början dominerades Europa av det romerska riket. Det bredde ut sig runt Medelhavet och sträckte sig ända till gränsen mot Skottland i norr. Men så långt som till Norden nådde aldrig den romerska expansionen. Däremot påverkades människorna på många olika sätt av romersk kultur och det romerska sättet att leva.
   Andersson är docent i arkeologi och berättar den fascinerande historien om de mer än tusenåriga kontakterna mellan Norden och Romarriket.Från 100-talet e Kr till cirka år 1000 när vikingar ingick i den östromerske kejsarens livgarde.
    Med utgångspunkt från arkeologiska fynd och undersökningar från främst Sverige kastas nytt ljus över en  tämligen okänd del av historien, en tid som i Norden präglades av stora förändringar där romerska föremål och idéer dyker upp i oväntade sammanhang.

Vad betyder vi för varandra?

Rachel Joyces roman "Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd" är berättelsen om vardagliga människor som gör ovanliga saker. Det är för enkelt att säga att Harold är en antihjälte, för han är inte medveten om val av roller.

   Det börjar med att han en morgon får brev ifrån en tidigare kollega, Queenie Hennessy, som berättar att hon är döende i cancer. Harold vill skriva något till Queenie, men vad ska han skriva? Hon har gjort något oerhört fint för honom en gång -  men han kan inte minnas riktigt vad.  
   Han skriver några korta rader och säger till sin hustru att han går och postar det. Men när Harold kommer till postlådan kan han inte lägga på brevet. Han går vidare till nästa postlåda, nästa efter den. Han stöter ihop med en ung flicka som berättar om sin faster som drabbats av cancer. Inspirerad av samtalet får Harold idén att han skall promenera hela vägen upp till sjukhuset där Queenie ligger för döden.
   Promenaden från södra England till Skottland blir till en resa genom Harolds liv. Här finns det ansträngda förhållandet till sonen som Harold inte har pratat med på länge. Harold går och går, fast han inte är rustad för det. Inga kängor eller regnkläder, ingen karta och ingen mobil. Men han går och går för han måste hinna fram till Queenie innan hon dör.
  Romanen är vemodig och vacker och har en del att säga om hur vi lever våra liv. Bryr vi oss om varandra längre? Skulle vi kunna gå som Harold?

Barnfri eller barnlös?

   Överallt matas vi  med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys.Men alla ställer inte upp på det. I antologin "Ingens mamma" med Josefine Adolfsson som redaktör, berättar tolv kvinnor om varför de valt bort barn.
  Det är tolv kvinnor som vill något annat, som självmant har valt att sterilisera sig innan 30-årsåldern eller  låter sin partner bilda familj med någon annan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dem mellan barn och föräldrar.
   Evolutionsbiologi, feministiska strategier och idéhistoria blandas med humor, konsumtionskritik och djupt personliga insikter. Det är definitivt en bok som kommer att bli omtalad. Medverkar i den gör Lena Andersson, Birgitta Stenberg, Jane Magnusson, Gunilla Kracht, Anna Sol Lindqvist, Faranak Rahimi, Annina Rabe, Susanne Wigorts Yngvesson, Sofie Åberg, Gabriella Boijsen, Katarina Sjögren och Natacha López.

Till Gustav III:s tid

Anna Laestadius Larsson har lång erfarenhet som journalist. Hon har även varit redaktör och redaktionschef vid både magasin och ett stort antal tv-program såsom Melodifestivalen,. I dag är hon verksam som frilansande journalist och romanen "Barnbruden" är hennes skönlitterära debut. Det är också första delen i en planerad trilogi där hon tänkt sig att beskriva den gustavianska tidens kvinnor.
   Tiden är juni 1774 och ett skepp närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden någonsin i Sveriges historia. Hon ska giftas bort med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på.
  I Stockholm förbereder kungen och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. 
  Hedvig Elisabeth har funnits på riktigt liksom den osympatiske herig Karl. Hon är berömd för sina utförliga dagböcker som så noga beskriver livet och intrigerna vid hovet. De är fulla av skvaller och anekdoter som gör den gustavianska tiden levande. Och Hedvig Elisabeth var en skarp iakttagare som kunde formulera sig vasst. Ska bli roligt att se vart den här berättelsen tar vägen i kommande delar.

Så mu-sigt att läsa

Just nu talas det mycket om barns läsande och varför det är nyttigt. Men man ska inte glömma bort att läsning först och främst är ROLIGT.

   Det har Juijja Wieslander och Sven Nordqvist förstått när de berättar om mamma Mus läslycka i "Mamma Mu läser". Man tycker lite synd om Kråkan som är utstängd från läsandet. Fast han ska ju skriva en bok om varför mjölken är vit fast gräset kon äter är grönt.
  Så här låter det när Kråkan förhör kossan:
 - Vad gjorde DU i natt om jag får fråga??? Jag såg nog att du kom hem i BILEN!!!
Mamma Mu tog sin bok i famnen och blundade.
  - Jag var på blibluteket. Jag läste, sa hon längtansfullt.
  - Kor kan inte läsa böcker. Kor SKA inte läsa böcker! Kor ska vara hemma!! Krax!
   -Det är så musigt med böcker Kråkan. Om man kan läsa, så kan man få veta nästan allting!
    Och så fortsätter hon att läsa Pippi Långstrump.Nergoffad i höet på skullen.
   Det bästa är att Mu blir accepterad som låntagare på biblioteket.

Fint beskriven november

Dar som den här, när molnen nästan hänger på hustaken måste man värma
sig med en dikt.
En poet jag alltid återkommer till är Harry Martinson, som tolkar naturen och de stämningar som finns på ett oefterhärmligt vis. Jag har visserligen Martinson i vackert bundna volymer men jag halkar alltid tillbaka till min nötta samlingsvolym i pocket, utgiven redan 1984.
  Det är text rakt igenom, utan krus och det gillar jag. Dikten jag valt är den sista i samlingen Cikada som gavs ut 1953. Den heter

NOVEMBER
Här i novembers tid och mörka landskap
där dagen intet mer mot natten rår
du lyssnar in mot knoppen, ut mot världen
och tanken knyter sköna band i världsmedusans hår.
För att stå ut förskönar anden tiden
fast själva drömmen som i vanmakt går.

Yrsa är ruskig och bra

  Isländskan Yrsa Sigurdardottir är en av Nordens mest hyllade deckarförfattare, och hennes böcker om advokaten Thóra Gudmundsdottir är lästa världen över. Eldnatt, den förra boken om Thóra Gudmundsdottir, nominerades till Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta kriminalroman.
  Nu har en ny bok kommit på svenska, "Ödemark" heter den och den engelska titeln är "The Day is Dark". Den tar Thóra till Grönland där tre personer från ett isländskt gruvföretag försvunnit spårlöst i ett glesbefolkat kustområde på Grönland.  Thóra Gudmundsdóttir anlitas för att utreda deras öden. När Thóra anländer till Grönland upptäcker hon att även andra människor försvunnit kring gruvan.
   Lokalbefolkningen tror att det vilar en förbannelse över platsen. Ingen vill prata med Thóra och bli involverad i utredningen. Thóra finner sig snart strandad mitt ute i en ödemark, med ett fall som ter sig lika olösligt som platsen omkring henne börjar kännas fientlig.Och det finns någonting där ute...
  Jag har läst Sigurdardottir länge och hon blir bara bättre. Och hon kryddar med mytiska inslag som får gåshuden att träda fram.

En ruta för mormor

  De så kallade mormorsrutorna - varför är det inte farmorsrutor förresten? - fortsätter vara populära och dyker upp lite överallt. I  Heather Lodinskys "Mormorsrutor - 150 lappar att sticka och virka" lär man sig att skapa sina egna, unika saker av hemgjorda mormorsrutor. Just de här rutorna hör ihop med amerikansk tradition eftersom författaren bor i New York.
   Allt som behövs är virknål eller stickor, lite garn och en gnutta fantasi och färgkänsla. Genom tiderna har dessa rutor varit ett ut märkt sätt att använda garnrester av olika färger, de räcker ovanligt långt om man använder dem så här.
   I den här boken finns mönster till hela 150 unika lappar att sticka och virka, både i form av de traditionella kvadraterna men också cirklar, diamantformade lappar, trianglar, sexkantingar, åttkantingar och femkantingar, snöflingor, stjärnor, blommor, hjärtan och mycket annat såväl klassiska som nyskapande former. Dessutom tydliga och bra instruktioner på hur man fogar ihop de olika lapparna med varandra till egna skapelser och konkreta, färdiga projekt. Svårigheten varierar från nybörjarnivå till större utmaningar.
   Att sticka och virka mormorslappar är både kul och kreativt, och om man vill imponera med hemmagjorda julklappar som kuddar, sjalar och plädar är det dags att sätta igång nu.

Baka, baka franska kaka

 Franska bakverk brukar betraktas som avancerade och lite otillgängliga. Mia Öhrn kål på i nyutkomna "Franska bakverk", där hon  anpassat bakverken till svenska förhållanden och förenklat recepten, men hon prutar inte för den sakens skull vare sig på smak eller på kvalité.

Den myten tar
   I boken finns runt 50 recept på alla sorters bakverk. Vetebröd och smördegsbakverk, som Briocher, en sorts lyxigt vetebröd som innehåller mer smör och ägg än en vanlig svensk bulle. Småkakor och mjuka kakor, Madeleinekakor små mjuka snäckliknande kakor som i sin konsistens påminner lite om muffins. Bakelser, tårtor och pajer som en  klassisk Tarte tatin som gräddas uppochner i gjutjärnspanna. Desserter som  Petit pots de crème små läckra puddingar som gräddas i ugnen.  Här finns också recept på godis och petit fourer.
   Känslan i boken är rustik med en blandning av franskt lanthem och bistro och receptbilderna varvas med miljöbilder från Frankrike.Mia Öhrn har gett ut många bakböcker, frågan är om inte det här är den vackraste. Det är böcker som denna som eldar under baktrenden.

Kristina, sin tid kändis

  Erik Petersson är en ung och ambitiös historiker som specialiserat sig på 15- och 1600-tal. Han har skrivit om Karl IX och om den svavelosande predikanten Angermannus - tillsammans med Annika Sandén. Nu har han kommit med boken "Drottning utan land - Kristina i Rom".
   Som 27-åring hade drottning Kristina lämnat tronen i stormakten Sverige.. På julafton 1654 avsade hon sig sin lutherska tro i en privatceremoni i slottskapellet i Bryssel. Omvändelsen till katolicismen gjorde henne ännu mer uppmärksammad i Europa - hyllad i den katolska världen och förtalad i den lutherska.När Kristina kom till Paris stod 200 000 människor på gatorna för att få en skymt av den svenska drottningen i septemberskymningen. Någon politisk makt hade hon inte kvar. Däremot hade hon sin kunglighet.
  När jag läser den här boken tycker jag att hon var mycket tidig med att leva på sitt kändisskap. Det var grunden för det inflytande hon hade och hon såg till att alltid bli omtalade, oberoende av om det var i positiva eller negativa ordalag. Hennes heta Vasa-temperament gjorde att hon följdes av skandaler och hon var inte blyg när det gällde att visa ambition och intrigera. Trots att hon var en landlös monark fotsatte hon att föra sig som en regent.
  Intressant infallsvinkel på en kvinna som alltid fångar historikers intresse.