Om jägare och byte

Med  "Jaktturen" (Une partie de chasse)  har den franska författaren Agnès Desarthe skapat en både gåtfull och filosofisk roman, som ställer frågan om vem som är jägare och vem som är villebråd. Likaså blir det tid att fundera över vad det är att vara människa.
   Tristan hade varit motvillig till att följa med på jakten, men Emma hade insisterat. "Det är ett bra sätt att komma in i bygemenskapen", hade hon sagt. Men jakten går snett. En man skadar sig allvarligt och Tristan stannar medan de andra går efter hjälp. Under hotet av den annalkande stormen börjar Tristan återberätta sitt liv för den skadade mannen.
  Den skadeskjutna kaninen som ligger gömd i Tristans jaktväska andas svagt. Tristan känner försiktigt efter med handen i den mjuka pälsen att pulsen fortfarande slår.  Hela tiden är han noga med att hålla kaninen varm och vid liv. "Lev", beordrar han i tysthet kaninen. "Om du lever är allting möjligt. Det som har gått snett kan rättas till".
  Så inleds även ett sällsamt samtal mellan den unge mannen och det intelligenta djuret, som undrar vad det innebär att vara människa.
  Som ni förstår är detta ingen käck roman om jaktens fröjder utan ett utforskande av vad det betyder att vara jägare och byte.Det finns vissa likheter med Paasilinnas "Harens år".

Edith gillade Napoleon

Jag håller helt med Agneta Rahikainen i fråga om Edith Södergran. Hon var inte bara lungsjuk och deppig, hon uppvisar många andra drag. Det upptäcker jag när jag bläddrar igenom nyutkomna "Dikter och aforismer" , som Svenska litteratursällskapet och Atlantis gett ut i en snygg rödvit pocketvolym.
 I boken återfinns alla diktsamlingar Edith Södergran själv var med om att ge ut. Från Dikter (1916), till den postumt utgivna Landet som icke är (1925) och aforismsamlingen Brokiga iakttagelser (1919) och samtliga övriga kända dikter och aforismer som hon skrev på svenska. Bland dem finns de hon själv publicerade i tidskriften Ultra 1922 och ungdomsdikter hon skrev på svenska i det s.k. Vaxdukshäftet och övriga bevarade dikter.
   Det är snart hundra år sedan Edith Södergran debuterade men hon finner ständigt nya läsare och är en av de mest lästa poeterna i Norden. Genom sin debut förde hon in en helt ny tradition och många författare har influerats av henne. Hon hör också till de mest översatta svenskspråkiga lyrikerna; hennes dikter går att läsa på trettio språk och nya översättningar utkommer hela tiden.
  Bland aforismerna hittar jag beundrande omdömen om Napoleon."Finns det något mera hänförande än Napoleons fräcka gudomliga äventyrarnuna?" undrar hon och i en annan aforism hävdar hon att vi behöver nu den fräckaste människan som bar namnet Napoleon.
  Det hade jag ingen aning om - men man lär så länge man lever.

I en egelsk by

  

Ack, dessa engelska byar!
   Vilken kriminalitet som frodas där, om man ska tro deckarna. En av de senaste i raden är Elisabeth Haynes med "I död och lust" (Under a Silent Moon) där två kvinnor hittas på en och samma förmiddag döda i en by i England. Den ena brutalt ihjälslagen, den andra avliden vid en olycksplats.
    De två kvinnorna är mycket olika. Den mördade Polly, var ung och vacker och sprudlade av livsglädje och sexuell aptit. I utredningen framkommer det att hon har haft förhållanden med flera män i det lilla samhället, både gifta och ogifta, och dessutom med två kvinnor. Alla tycktes ha älskat hennes glädje och värme.
   Barbara, som hittas i sin bil i botten av ett stenbrott, var alkoholiserad, depressivt lagd och illa omtyckt. Man utgår från att hon varit berusad och kört av vägen. Men det som från början bara tett sig som en tragisk olycka får snart allt tydligare kopplingar till mordet på Polly.
    Fler snåriga band mellan de inblandade uppdagas. Bland Pollys många älskare fanns till exempel Barbaras make. Överhuvudtaget tycks få relationer i byn vara enkla bittra hemligheter och fiendskap kastar en skugga över de flesta kärleksförhållanden och familjer på orten. Och bland poliserna som jobbar med fallen är det inte mycket bättre. Det blir Louisa Smith som får leda båda utredningarna. Hon kommer igen i fler av Haynes böcker.

Den eviga ondskan

I år är det 70 år sedan  Pär Lagerkvists roman "Dvärgen" gavs ut. Bromergs ger i år ut romanen i uppdaterad form med förord av Petter Alexis Askergren. Tidigare i år gav man ut
romanen Bödeln med förord av Jonas Gardell. 
   Dvärgen från 1944 har kallats en studie i ondska och utspelar sig i en machiavellisk furstes hov i renässansens Italien. Huvudpersonen är en kärlekslös och illasinnad dvärg som bara känner glädje över krig och död.
    I Dvärgen konfronteras vi med den ondska som finns inom oss och kan ta sig skrämmande uttryck.Dvärgen finns i alla tider och alla kulturer. Jag tänker på Dvärgen när jag ser de unga IS-krigarna som sprider död och skräck omkring sig, bara för att de kan. Dvärgen var kroppsligt defekt men många med perfekta kroppar bär en osynlig ondska med sig.
   Precis som i många andra böcker av Lagerkvis kan den ses som en kritik av det samtida Europas främlingsfientlighet och nazism. Idag betraktas Dvärgen som ett av 1900-talets viktigaste verk och det var också Pär Lagerkvists stora genombrott internationellt.
    "Dvärgen" är en allvarlig och angelägen roman som det lönar sig att läsa.

Den mytiska Sigrid

 Med romanen "Sigrid" är Johanne Hildebrandt tillbaka i nordisk sagotid. Det är en storslagen saga byggd på Sigrid Storrådas liv, en drottning som format Nordens historia men som en del säger aldrig funnits!
   Tiden är 900-talet när kristendom och hedendom står emot varandra. Sigrid hör definitvt hemma i den gamla religionen, i hennes värld blandas sägenomspunna kungar och drottningar, blodiga krig står mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga och ger sig till känna.
  Sigrids far vill gifta bort henne med Erik, Svitjods kung, för att säkra den fred som slutits mellan götar och svear. Först när Freja, den främsta av Valhallas gudinnor, lovar henne ett barn som ska rädda Norden från kristendomen går hon med på giftermålet. Snart inser hon att Freja kräver mer av henne än hon kan ge.
   Svend har fostrats av jomsvikingarna, Nordens mest mytomspunna kämpar. Efter en stor seger söker han upp  Harald Blåtand, och kräver att bli erkänd som hans son. Om Svend lyckas kan han nå sitt mål och bli Danmarks kung. När Sigrid och Svend möts inleds en kärlekshistoria, fylld av dramatiska val som kommer att påverka hela Norden.
  Hildebrandt har återskapat en dramatisk tid och i romanens värld är ju historien alltid sann...

Elenas och Greklands liv

          Elena föds 1932 i en grekisk by med nio kyrkor. I Theodor Kallifatides nya roman - "Med sina läppars svalka" - följer han henne från uppväxten tills idag, då hon bor i Stockholm och målar ikoner för Ryska kyrkan i Helsingfors. Det är ett dramatiskt liv. Hon tvingas uppleva den nådelösa tyska ockupationen 1941 och det ännu mer nådelösa inbördeskriget som följde efter. År av avrättningar, politiska förföljelser, grymma förbrytelser och djup fattigdom tvingar henne att söka ett annat liv, först i Australien och sedan i Sverige.
   Berättelsen om Elenas liv blir en parallell till Greklands historia. Samtidigt är den en skildring av ett äktenskap. Elena gifter sig som mycket ung med skolläraren Giannis och de håller ihop trots alla påfrestningar. Deras långa samvaro ställs i kontrast till deras dotters bittra skilsmässa. 
   Romanen berättar också den moderna emigrationens historia - till Australiens stora himmel och till Aachens mörka gruvor. Det är en trasig värld som ska hållas ihop av ännu trasigare människor. Men Elenas kärlek till sin man och hans kärlek till henne håller livet upprätt, trots att en mörk hemlighet kastar sin skugga över henne. 
  En del av händelserna känner man igen, de har gestaltats i Kallifatides självbiografiska böcker. Men Helena är en myckt kallifatidesk kvinna, varm, resolut och osentimental.

Om tädgård och liv

 "Sent i september - en sorts trädgårdsbok" har Jujja Wieslander (Mamma Mus skapare) skrivit.
Men det här är ingen vanlig trädgårdsbok, ingen handbok i hur man odlar rosor eller anlägger en tjusig kantrabatt.
   Det är en bok om det som lever, växer och dör - i trädgården och i livet. Vi får följa Jujja Wieslander under ett trädgårdsår - från september till september - och ta del av den mödan, och belöningen som trädgården ger. En annan viktig sak som trädgården lär är att det aldrig blir som man tänkt sig. Kanske bättre eller sämre, men garanterat aldrig som planerat. Precis som livet.
   Det är handfast kunskap om arbetet med jorden men också reflektioner och tankar som uppstår i arbetet med den. Intresset för det som växer har Jujja ärvt av sina föräldrar och genom att ta del av deras berättelse, får vi också en viktig bit av Sveriges. Här finns lyckan över det som växer men också ett stråk av svärta när mörkret och tungsinnet sätter in.
   Illustrationerna i akvarell och gouache är gjorda av Ane Gustavsson. En vacker bok som också är en jättefin presentbok.

Nedför ålderstrappan

 Det är de gamla litterära tolvtaggarnas höst nu. En efter en kommer det böcker av Ulf Lundell, Klas Östergren och Björn Ranelid. De vill gärna bli älskade och hyllade, men vågar man lita på yngre recensenter som ibland är - kvinnor.
   Frank Kornfeldt i Ulf Lundells roman "Visenterna" är en upprörd man. Lite för upprörd för sitt eget bästa. Det är omständigheterna som rör upp. Omvärlden. Sakernas tillstånd och hur landet ligger.
 Ulf Lundell lotsar läsaren genom författaren Frank Kornfeldts ensamhetsprojekt. Visenterna är en roman om längtan och leda, döden, åldrandet och en allt mer obegriplig samtid.
   Frank närmar sig 65-årsdagen. Dagen P. Som i pension. Vad göra nu? Lägga ner eller fortsätta som förut? Eller ska det ställas om till något helt annat?
  Han inleder ett ensamhetsexperiment med naturen, fåglarna, djuren. Stjärnorna och kosmos. Människorna på avstånd. Nog av dom. Men i minnena lever de vidare, gör sig ständigt påminda, härjar, viskar och gapar. Och vilka är visenterna som står dolda i skogarna? Vad talar dom om, hotade, undanskuffade?
   Upprördheten måste mildras. Man kan få infarkt. Även vinkranarna måste stängas. Lättare sagt än gjort. Lundell rapporterar utförlig om nedstigandet längs ålderstrappan. Lätt är det inte, nej då.

Lagom kalla kårar

I pocket finns nu Helene Turstens "Mina mindre mord & mysterier". I fyra av novellerna får man träffa kriminalinspektör Irene Huss som löser ruskiga mord, kämpar med ett mystiskt försvinnande och dessutom faller offer för en ovanligt smart tjuv mitt under julruschen. 
   I tre av novellerna får vi även stifta bekantskap med en äldre dam vid namn Maud. Hon är 88 år och ungefär lika förtjusande som en huggfärdig kobra. Hennes höga ålder är en suveränt bra förklädnad. Ingen tror den gamla damen om något ont. De skulle bara veta ...
   Ett par spökhistorier finns också med i samlingen. Den ena," Den olyckliga bruden", lär vara  baserad på en sann historia. Och det vet vi ju att spökhistorier är alltid sanna. Utom när de är rent hitte-på, förstås.
    De övriga novellerna handlar om oöverlagda mord till ytterst välplanerade hämndaktioner för oförrätter begångna långt tillbaka i tiden.Precis lagom för lite kalla kårar nu när hösten rullar in.

Paasilinna levererar

  Vet inte hur han bär sig åt, Arto Paasilinna. År efter år levererar han de mest osannolika skrönor och ofta har de en satirisk udd i sig.
   Som "De oanständiga profeterna i Tibet" som berättar om utvecklingschefen Lauri Lonkonen, som vid 40-strecket får veta att han är överflödig på jobbet. Yngre krafter ska in. Tillsammans med vännen Kalle smider han briljanta plan på att med hjälp av en högteknologisk bönekvarn erövra världen. Deras säljresa börjar i Indien och tar dem vidare genom de tibetanska bergen.
   Men genom en serie dråpliga tillfälligheter blir de profeter för en helt ny religion. Men den fantastiska bönekvarnen, vars syfte är att sprida andliga visdomar, börjar bete sig tvivelaktigt och försätter de finska profeterna i minst sagt obekväma situationer.
   Som ni förstår är det bäddat för komik i kubik. Och humor är en stor trend i bokutgivningen nu. Åter en gång är Paasilinna rätt i tiden.

Tidigt förlorad mamma

   Det börjar i fel ände: på sjukhuset. Kvinnan i sängen är ännu inte 42. Så vecklar berättelsen om hennes liv ut sig.
   Kristoffer Leandoer har gjort det omöjliga möjligt. Han berättar om sin alltför tidigt döda mor i romanen "September". Om hennes drömmar och förhoppningar. Från barndomens ekande prästvåning på Södermalm till studierna i Lund. Det är femtiotal och i litteraturkretsarna finns brådmogna unga män och kvinnor som talar med släpig röst.
   Hon bildar egen familj och väljer att göra allting tvärtom.Hon blir genuint lycklig över husmorstips i Femina som gör matlagningen lättare. Hon är en modern kvinna som vill leva ett annat liv., Men hon slits också mellan rollen som mor och det intellektuella liv som hon en gång drömde om. När hon så småningom börjar få syn på sig själv, ja då är slutet redan ofattbart nära.
   September är en romanfantasi om en mamma som gick bort alldeles för tidigt och en ömsint gestaltning av ett helt vanligt
kvinnoliv.

Till tidigt 60-tal

" Liv till varje pris" är den avslutande delen i Kristina sandbergs trilogi om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. När femtiotalet övergår i ett modernt sextiotal och rivningsvågen även drar fram över den ångermanländska småstaden kommer Majs trygga tillvaro allt mer i gungning. 
    Det är en roman om anpassning och överlevnad och skildrar en familj som levde sitt liv i en tid då det svenska folkhemmet växte fram.
 Maken Tomas har bjudit Maj och deras tonåringar Anita och Lasse till Järvsöbadens hotell och pensionat. över påsken och Maj borde känna sig glad. Om hon bara inte hade haft den här yrseln.
Men nu ska hon göra sitt bästa för att vara en sällskapsmänniska med de övriga påskfirarna. Men oron finns där hela tiden. Är det bara medelåldern, oron för Tomas stretande med firman och nykterheten? Eller besvikelsen över Lasses slarv sista året i folkskolan och Anitas försvinnande in i böckernas och filmernas värld?
    Kanske anar Maj hur förändringen har satts i rörelse utan att hon har verklig makt att hejda den.En förändring som vi nu, 50 år senare, kan se att inte alltid var så lyckad.
   Med trilogin har Sandberg rest ett monument över alla förbisedda hemmafruar och allt det arbete som aldrig blivit riktigt värdesatt.

Hjärtknipande historia

Tom är elva år och bor i en husvagn med Joss, som avskyr när han kallar henne mamma och som ofta ger honom stryk och lämnar honom ensam fast han är rädd. I Barbara Constantines roman "Tom, lille Tom" är det lätt att se att hans mamma är ett rätt själviskt monster som inte alls vill ha ansvar.
     En kväll när skafferiet är tomt igen och Tom som vanligt går för att besöka grannarnas grönsaksland, snubblar han bokstavligt talat över den gråtande gamla Madeleine, som ramlat och inte lyckats ta sig upp igen. Medan Tom tar hand om den gamla kvinnan börjar han inse att även om livet kan vara svårt, kan allting också bli betydligt lättare om man är flera.
  Bekantskapen med Mdeleine ger Tom nya insikter och nya vänner. Han börjar odla egna grönsaker i Madeleines trädgård och snart är hans liv inne på ett nytt spår. Leo är en person som är  älskvärda trots många och hårda motgångar i livet. Precis som i Constantines förra roman "Och sen Paulette" skriver hon om livet på en avfolkad landsbygd, om byar som faller sönder men också om hur nya kontellationer uppstår.
  Hennes böcker är populära i Frankrike, kanske för att man ibland behöver läsa en bok som till varje pris vill bevisa att livet är vackert. Också.

Mat som minnesmaskin

Boken " Det goda sovjetiska köket - minnen, mat och längtan av Anya von Bremzen visar hur mat - eller att inte få någon, att längta efter den, att frossa i den om man hade tur - präglade Sovjetunionens hela historia. Matens ger livet betydelse.
   I dag är Anya von Bremzen en framstående matskribent och lever i skilda matvärldar: i den ena skriver hon om fyrstjärniga restauranger, i den andra kan smaken av en enkel kolbasa få det förflutna att visa sig i ett rosenrött skimmer.
   En trång lägenhet där arton familjer delade samma kök - det varförfattarens barndomsmiljö i 1960-talets Moskva. Hon sjöng lovsånger till Lenin och gjorde svarta affärer med amerikanska tuggummin. Livet var trist och absurt. Och till slut fullständigt outhärdligt. 1974 flydde Anya och hennes mor Larisa till USA.
    För att återskapa detta förflutna, med alla dess dofter och smaknyanser, beslutar sig Anya och Larisa för att förvandla Larisas kök till en tidsmaskin: att tillaga maträtter - enkla eller överdådiga - från vartenda decennium av den ryska och sovjetiska 1900-talshistorien. Tio sådana recept återges i boken.Genom att beskriva dessa måltider får man sig också till livs en gripande familjehistoria som sträcker sig över tre generationer.
    Hur var det att leva i ett land där varenda tugga hade politisk betydelse? Anya von Bremzen skildrar vad maten betydde för hennes familj, men också för landet som helhet - alltifrån Lenins spannmålsrekvisitioner och till Chrusjtjovs brödköer och Gorbatjovs korståg för att ersätta alkohol med mineralvatten.
   Det här är en bok som berättar om matens livsviktiga roll som minnesframkallare. Varje emigrant kan känna igen den nostalgiska lyckan när näsan träffas av barndomens matminne.

Kunde hända här

Pontus, som är i 30-årsåldern, arbetar med miljöfrågor på ett konsultföretag, med allemansrätt, strandskydd, utsläpp och liknande. När en stor och ful och för kommunen betydelsefull spa-anläggning ska byggas ser han hur man har struntat totalt i en mängd gällande bestämmelser och planeringen stoppas.
   I denna nog så aktuella roman - "Komma nära"- tar Stewe Claeson avstamp i vem som verkligen bryr sig om miljövärden och de regler som finns. Dessutom är enn korruptionsskandal är under uppsegling, det finns misstänkta kopplingar mellan kommunledningen och byggfirman. 
   Pontus får anonyma brev och nattliga påringningar. Han har svårt att hantera de påträngande journalisterna, hans sambo har precis lämnat honom och han upptäcker att han har just ingen att prata med. För första gången i sitt liv frågar sig Pontus vem han är.
  "Komma nära" är en roman om att bli vuxen, att välja mellan att ta ansvar eller bli en vanlig skitstövel. En roman som har stor relevans för oss som bor i en yttert skyddsvärd natur. Pontus kunde vara en av oss.

Med doft av död

 Tillbaka igen blad bokläsarna efter en dust med vad det nu är för bacill som däckat oss.
 Jag tänkte skriva lite om Andrew Taylors senaste på svenska "En doft av död"(The Scent of Death). Den börjar så här: "Det här är en berättelse om en kvinna och om en stad. Jag såg staden först, skymtade den på avstånd där den skimrade som det nya Jerusalem i den nedgående solens gyllene strålar. Jag anade landets ljuva dofter och närheten till allt grönt och växande efter veckorna på det öde havet. Vi hade precis passerat genom sundet mellan Long Island och Staten Island och gled ut i den övre New York-bukten. Det var söndagen den 2 augusti 1778."
Andrew Taylaors
Den vackra och gåtfulla Arabella är i centrum. Hennes make är saknad i kriget. Och när den brittiska statstjänstemannen Edward Savill anländer till New York för att stödja de Englandstrogna lojalisterna i kampen mot revoltörerna får han bo hos Arabella och den respekterade Wintourfamiljen.
    När ett lik hittas i slummen kastas Savill in i en komplicerad mordutredning. En mordutredning som har potential att ändra maktbalansen i vid bemärkelse.
  En riktigt väskriven historisk ävetyrsroman som ger långa lässtunder, boken är på nästan 500 sidor.

Inga trevliga kungar alls

Erik XIV, Gustav Vasas äldste son, är nog vår mest missförstådde och baktalade kung. I dag minns vi honom kanske bara som kungen som blev galen, gifte sig med kvinnan av folket, blev avsatt av sina bröder samt avled av förgiftad ärtsoppa. I verkligheten var Erik XIV så mycket mer.
Det skriver  Herman Lindqvist i nyutkomna "Erik XIV - prakt, drömmar, mörker" där han vill nyansera bilden av kungen.
   Han var en lysande renässansfurste, bildad, begåvad, språkkunnig. Han var en skicklig musiker, kompositör och konstnär.  Han är den förste som kallar sig "Majestät" och det är han som låter göra riksregalierna och utnämner de första grevarna och friherrarna. Han hade storartade, realistiska planer för Sverige. Han ville skapa den första rent svenska armén, utan legoknektar. Han ville gräva Göta kanal, bygga vägar, utveckla näringarna och genom allianser i Europa ville han skapa ett starkt rike. Han lade ut massor av pengar för friarresor både till Elisabeth av England, Maria Stuart av Skottland och två andra prinsessor. Han älskade kvinnorna, hade många frillor och utomäktenskapliga barn innan han gifte sig med fångvaktardottern Karin.
   Men, han hade perioder med mentala störningar och under en sådan period låter han döda sina högadliga motståndare, Sturemorden. Hans bröder reser sig emot honom, hans bror, Johan III, tar över och styr historieskrivningen. Han ser till att Eriks son, den laglige kronprinsen, försvinner i fattigdom i utlandet och att eftervärlden får bilden av Erik som en grym, totalförvirrad, ond man.
  Sägas bör att varken Gustav Vasa eller hans söner är särdeles trevliga figurer. Despotiska, misstänksamma och slösaktiga förstörde de livet för många och Erik var inte bättre än någon av dem, möjligen mer mångsidig.

Konstvärldens skuggsidor

Vem var egentligen konstnärinnan Harriet Burden? Hon har varit död länge men plötsligt är hon i ropet igen för sitt sätt att skildra könets betydelse för konstnärlig makt. Hon känner uppgivenhet inför att ständigt förbises av New Yorks konstnärselit och bestämmer hon sig för att genomföra ett experiment: hon döljer sin identitet bakom tre påhittade manliga konstnärsalias.
  Men när hon till sist träder fram får hon inte den reaktion hon förväntat sig.
    Siri Hustvedts nya roman "Den lysande världen" (The Blazing World) kan beskrivas som en intellektuell deckare i konstvärlden. I centrum står en avliden, sedan länge bortglömd konstnärinna, vars verk plötsligt uppmärksammas på nytt. Jakten på henne går via anteckningar, dagböcker, artiklar, spridda minnesbilder från barn, älskare, vänner.
   Fram träder en kvinna som under sitt liv bar flera motstridiga masker och vars psykologiska dubbelspel också fick tragiska konsekvenser.Det känns som om författaren också skriver om sina egna erfarenheter. Hur lätt är det att bli erkänd som författare när man också är Paul Austers fru?

Många frågor kring kött

Varför älskar vi djur som hundar och katter sam­tidigt som vi dödar och äter djur som grisar och kor?
Den frågan vill Melanie Joy, professor i psykologi och sociologi vid University of Massachusetts i Boston, ha ett svar på och kring dem kretsar boken "Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i ko"..
    De flesta icke-vegetarianer har sällan ens reflekterat över frågan. Att äta kött av vissa djur har varit och är så självklart i vår kultur att de som gör det hittills inte har behövt legitimera sin verksamhet. De har inte heller­ haft vare sig namn eller ideologi. Fram till nu, vill säga. 
   I sitt pionjärverk  undersöker Melanie Joy just denna normerande grupp, carnister,(köttätare) vars ideologi hon ­kallar carnism. Synliggörande av förtryckets bärare och strukturer ser hon som ett första steg till medvetenhet och frigörelse.
         Melanie Joy går i Michael Pollans och Jonathan Safran Foers fotspår när hon avslöjar hur grymt djuren behandlas. Man kan inte läsa den utan att lära sig något nytt och utan att börja fundera på sin relation till djurriket.
    För varför tycker så många att de har rätt till blodiga biffar?

En roman i tiden

  En författare som alltför sällan lyfts fram, enligt min mening, är Marie Hermanson. Hennes intriger är överraskande och fulla av oväntade infall och hennes språk är kristallklart. Hennes nya roman heter "Skymningslandet" och utvecklas precis på randen till det möjliga.
   Martina är iimanställd på hotell. Jobba tills hon spyr och enda semestern hon får är en utflykt till Slottsskogen - med mobilen på så att jobbet kan nå en. Lägenhet i andra hand medan de "lyckade" föräldrarna med sina fasta jobb reser till Paris och river ens gamla rum i villan för att få större vardagsrum.
   Martinas valmöjligheter är lätt räknade så när hon träffar sin gamla kompis Tessan, som erbjuder henne ett boende på en herrgård i närheten säger hon inte nej. Tessan har inte heller haft mycket att välja på. Det visar sig att hon är anställd av en gammal dam - som husa. Husa på fyrtiotalet. Det är i den tiden den gamla damen befinner sig mentalt. Hon lever sitt liv som under andra världskriget och bjuder verserade herrar på inbillade middagar. Och Martina och Tessan accepterar sina roller i hennes fantasivärld. De bor bra och betalar ingen hyra. 
   Men de blir fler. Ingen har funnit sin plats i livet, men alla finner de sig väl tillrätta på herrgården. De börjar fantisera om att få leva kvar där i  Skymningslandet. De sätter en plan i verket för att få ärva herrgården. Tills en oanmäld och mycket ovälkommen besökare dyker upp.
  Romanen är en satirisk berättelse om hur arbetslöshet och bostadsbrist kan driva unga människor in i  lockande  fantasivärldar. En roman i tiden om man så vill.

Trenter håller än

En jubileumsutgåva av Stieg Trenter deckarklassiker ges ut med anledning av att 100 år gått sedan Trenter föddes. Böckerna innehåller foton av K W Gullers, förebilden till Harry Friberg, och alla böcker har ett nyskrivet förord av dottern Laura Trenter liksom kommenterade Stockholmskartor där alla brottsplatser och miljöer beskrivs
.
  "Kalla handen" från 1957 är en av mina favoriter, inte minst för språkets skull. Lodisen Kalle Isberg tror att döden lurar på Djurgården. Mitt i värmeböljan tror ha sig tryckt hans kalla hand utanför Lilla Hasselbacken. Han slår en nödsignal till Harry Friberg, som äter en god supé på Gubbhyllan, men gärna rycker ut till undsättning, bara för att kastas in i ett av sina mest hårresande äventyr.
  Spåret leder rakt in i storfinansen, till kretsen runt den mäktige företagsledaren Benny Rietz, där Harry Friberg och hans listige trätobroder, kriminalintendenten Vesper Johnson, ställs inför en rad svårlösta frågor. Många tvära krökar rundas innan romanen når sin våldsamt dramatiska upplösning och under tiden har läsaren fått en verkligt knepig gåta att fundera över.
   Trenters böcker är nostalgisk läsning för alla som gillar Stockholm och tidsandan som rådde i Sverige under 1940- och 1950-talen. De är vardagshistoriska dokument som berättar om små detaljer och större samhällsförändringar - tunnelbanan byggs, Vasa bärgas, tidningen Expressen startar och så vidare. Och mitt i den ofta trygga vardagen finns ond bråd död, spännande mordmysterier och familjedramer.

Verklighetens Downton Abbey

Downton Abbey har blivit stor TV-succé över hela världen. I den här boken, som nu finns i pocket, får man ta del av den verkliga historien som inspirerat det populära kostymdramat, som går in på sin fjärde säsong i höst. I "Lady Almina och verklighetens Downton Abbey" ger Lady Fiona Carnarvon,  åttonde hertiginna av Carnarvon,  ett fascinerande porträtt av kvinnan som stått modell för den fiktiva karaktären Cora Crawley.
  Hon berättar historien om Almina Wombwell, den förmögna arvtagerskan och utomäktenskapliga dottern till bankiren Alfred Rothschild, som genom giftermål med den femte Earlen av Carnarvon blev Lady Almina, Countess av Carnarvon på Highclere Castle. Den nuvarande hertiginnan har genom omfattande research och med tillgång till bland annat dagböcker, brev och fotografier målat ett rikt porträtt av både liv och tidsepok. 
   Här ges en inblick i Lady Alminas liv och hennes uppmärksammade initiativtagande till att öppna sitt hem för sårade brittiska soldater under första världskriget. I den fascinerande familjehistorien får vi även veta hur det gick till när hennes make upptäckte Tutankhamuns grav i Egypten 1922.
   Författaren till boken är också revisor och hon har studerat engelska och tyska vid University of St. Andrews. År 2001 tog hon tillsammans med sin make över Highclere Castle där stora delar av TV-serien Downton Abbey spelas in.

De okända svalorna

Fotografen, tv-producenten och författaren Jan Bergman berättar i "Sekreterarklubben - C-byråns kvinnliga agrenter under andra världskriget" en tidigare obeskriven bit av historien, sanningen om svenska kvinnorna i underrättelsetjänsten under andra världskriget. En av dem var författarens egen mor. De brukade kallas "svalorna" och hade uppdrag som kurirer, infiltratörer, informater och eskortflickor åren 1939 - 1945. De tog stora risker, offrade ibland sina kroppar och sin framtid för uppdraget men ändå stod de längst ner i underrättelsetjänsten.
 
Nån som är förvånad?
  Här får man veta hur säkerhetstjänste byggdes upp, det är också en historia om maktens och politikens historia.
   Det är berättelsen om den hemligaste delen av den svenska militära underrättelsetjänsten - C-byrån - och de som jobbade åt den, en berättelse som kastar nytt ljus över en mörk tid i vår moderna historia. 
 Det här är dokumentär när den är som bäst, när okända pusselbitar får historiens pussel att bli mer detaljerat.

Tillbaka till romanen

   Med "Son och far - historien om ett brott" återvänder Jörn Donner till romanen efter en paus på tretton år. 
  Romanen kretsar kring sökande och förnekelse.En son försöker hitta sin far medan en far försöker fly sin son, sin familj och småningom hela världen. Det brott som antyds i titeln gör inte romanen till en kriminalhistoria, tack och lov.
   David Ander, som fadern heter, har sedan skilsmässan i åratal levt i en form av rotlös exil, skadad av kärlek och ovillig att binda sig på nytt. Kvinnor kommer och går tills han av en slump träffar Maria. Hennes svalka möter hans och blir till erotisk hetta, och graviditet. 
   Men slumpen kan vara en trofast vän. Det som var tänkt som ett romantiskt möte förvandlas till panik, ambulans och polis. Davids affärsresor världen runt visar sig ha ett pris och handlingen berör också den palestinska konflikten. Det som varit självskrivet förvandlas till dyrköpta minnen, där han sitter i sin rullstol utan att kunna röra en tå i den dystra förorten Kervo norr om Helsingfors.  Men David Anders ärinte den som ger upp, genom en ny erotisk förbindelse återfår han än en gång livsviljan och något slags försoning sker till slut mellan son och far, mellan far och värld.
  Det är en vemodig berättelse av en författare som nog lånat många drag åt romanens huvudperson. Dialogerna är effektiva, det är bara vissa delar mellan dem som känns lite livlösa.

Feelgood i Roslagen

Det finns de som säger att feelgood och humor är den nya stortrenden, den som kommer att slå ut alla blodiga deckare med mord och fasa. Om det stämmer så ligger Eli Åhman Owetz helt rätt i tiden.
  Hennes andra roman "Flickorna i speceriaffären” i serien om retrohandlaren Anna-Lisa Johansson i Roslagen har just kommit ut och det är riktigt underhållande läsning. Anna-Lisa får oförmodat ärva en en äldre dam, Britta, som hon blivit god vän med och i arvet ingår en bunt brev där Britta berättar om sitt liv, som inte följt upptrampade spår.
  Den adlige Rutger, med antikintressen även han, är kvar i Anna-Lisas liv liksom, tyvärr, hans svartsjuka exfästmö. Intrigen blir en tät väv men handlingen förs beslutsamt framåt.
Böckerna om Anna-Lisa är välskriven
feelgood om kärlek, kvinnlig vänskap och livet på landet. Berättelserna har också en twist av besk humor, Anna-Lisa känner minsann igen de gamar som alltid kretsar kring loppisar och obevekligt letar fynd.
  Eli Åhman Owez är frilansjournalist och skriver just nu på den tredje delen i Anna-Lisa-serien.Hon driver också retrobloggen Femtiotalsjakten.se där hon skriver om sig själv och om loppisfynd och retroställen.

Ny nordlig ton

Västerbotten är en viktig plats i svensk litteratur, många av de stora har sina rötter här - Lidman, Lindgren och Enqvist. Nu kommer en ny generation av nordliga författare, som Ida Linde.
  Nyutkomna "Norrut åker man för att dö" kan vara en roman om ett brott, men inte det man först tror. Den kan vara en roman om Västerbotten och om vad vi ärver och hur det arvet påverkar oss. Den kan också vara enbugning till Bruce Springsteens Nebraska. 
   Eller så är kanske Ida Lindes nya roman en plats där skräcken och rädslan får husera fritt. Platsen är Västerbotten. Sara och Benjamin har precis träffats och åker runt i en gammal Volvo. På en bensin­mack skjuter de pojken som står i kassan. Han blir det första offret på deras mordturné. 
   Làvra städar och Karim står i köket på Hotell Skellet när polisen dyker upp i jakt på mördaren. De vet vem de söker. Andreas måste lämna sin älskade Slavoj för att fara hem och begrava sin lillebror.
Kanske är det här en road movie, som rör sig fram och tillbaka. Linde struntar i läsarnas krav på kronologi och konsekvens. Det blir som det blir.
  Jag är inte säker på att jag tycker om berättelsen men den är ovanlig till formen.