En roman i tiden

  En författare som alltför sällan lyfts fram, enligt min mening, är Marie Hermanson. Hennes intriger är överraskande och fulla av oväntade infall och hennes språk är kristallklart. Hennes nya roman heter "Skymningslandet" och utvecklas precis på randen till det möjliga.
   Martina är iimanställd på hotell. Jobba tills hon spyr och enda semestern hon får är en utflykt till Slottsskogen - med mobilen på så att jobbet kan nå en. Lägenhet i andra hand medan de "lyckade" föräldrarna med sina fasta jobb reser till Paris och river ens gamla rum i villan för att få större vardagsrum.
   Martinas valmöjligheter är lätt räknade så när hon träffar sin gamla kompis Tessan, som erbjuder henne ett boende på en herrgård i närheten säger hon inte nej. Tessan har inte heller haft mycket att välja på. Det visar sig att hon är anställd av en gammal dam - som husa. Husa på fyrtiotalet. Det är i den tiden den gamla damen befinner sig mentalt. Hon lever sitt liv som under andra världskriget och bjuder verserade herrar på inbillade middagar. Och Martina och Tessan accepterar sina roller i hennes fantasivärld. De bor bra och betalar ingen hyra. 
   Men de blir fler. Ingen har funnit sin plats i livet, men alla finner de sig väl tillrätta på herrgården. De börjar fantisera om att få leva kvar där i  Skymningslandet. De sätter en plan i verket för att få ärva herrgården. Tills en oanmäld och mycket ovälkommen besökare dyker upp.
  Romanen är en satirisk berättelse om hur arbetslöshet och bostadsbrist kan driva unga människor in i  lockande  fantasivärldar. En roman i tiden om man så vill.