Nedför ålderstrappan

 Det är de gamla litterära tolvtaggarnas höst nu. En efter en kommer det böcker av Ulf Lundell, Klas Östergren och Björn Ranelid. De vill gärna bli älskade och hyllade, men vågar man lita på yngre recensenter som ibland är - kvinnor.
   Frank Kornfeldt i Ulf Lundells roman "Visenterna" är en upprörd man. Lite för upprörd för sitt eget bästa. Det är omständigheterna som rör upp. Omvärlden. Sakernas tillstånd och hur landet ligger.
 Ulf Lundell lotsar läsaren genom författaren Frank Kornfeldts ensamhetsprojekt. Visenterna är en roman om längtan och leda, döden, åldrandet och en allt mer obegriplig samtid.
   Frank närmar sig 65-årsdagen. Dagen P. Som i pension. Vad göra nu? Lägga ner eller fortsätta som förut? Eller ska det ställas om till något helt annat?
  Han inleder ett ensamhetsexperiment med naturen, fåglarna, djuren. Stjärnorna och kosmos. Människorna på avstånd. Nog av dom. Men i minnena lever de vidare, gör sig ständigt påminda, härjar, viskar och gapar. Och vilka är visenterna som står dolda i skogarna? Vad talar dom om, hotade, undanskuffade?
   Upprördheten måste mildras. Man kan få infarkt. Även vinkranarna måste stängas. Lättare sagt än gjort. Lundell rapporterar utförlig om nedstigandet längs ålderstrappan. Lätt är det inte, nej då.