Edith gillade Napoleon

Jag håller helt med Agneta Rahikainen i fråga om Edith Södergran. Hon var inte bara lungsjuk och deppig, hon uppvisar många andra drag. Det upptäcker jag när jag bläddrar igenom nyutkomna "Dikter och aforismer" , som Svenska litteratursällskapet och Atlantis gett ut i en snygg rödvit pocketvolym.
 I boken återfinns alla diktsamlingar Edith Södergran själv var med om att ge ut. Från Dikter (1916), till den postumt utgivna Landet som icke är (1925) och aforismsamlingen Brokiga iakttagelser (1919) och samtliga övriga kända dikter och aforismer som hon skrev på svenska. Bland dem finns de hon själv publicerade i tidskriften Ultra 1922 och ungdomsdikter hon skrev på svenska i det s.k. Vaxdukshäftet och övriga bevarade dikter.
   Det är snart hundra år sedan Edith Södergran debuterade men hon finner ständigt nya läsare och är en av de mest lästa poeterna i Norden. Genom sin debut förde hon in en helt ny tradition och många författare har influerats av henne. Hon hör också till de mest översatta svenskspråkiga lyrikerna; hennes dikter går att läsa på trettio språk och nya översättningar utkommer hela tiden.
  Bland aforismerna hittar jag beundrande omdömen om Napoleon."Finns det något mera hänförande än Napoleons fräcka gudomliga äventyrarnuna?" undrar hon och i en annan aforism hävdar hon att vi behöver nu den fräckaste människan som bar namnet Napoleon.
  Det hade jag ingen aning om - men man lär så länge man lever.