På gränsen i natt

Allhelgona är en helg med urgamla rötter. Den 31 oktober firade de gamla kelterna helgen Samhain, den sista av årets stora helger. En helg för avslut och ny början och just den här natten, mellan sista oktober och första november trodde man att dörren mellan de dödas och de levandes värld stod på glänt, att kontakt kunde nås.
   Den här föreställningen tog irländska emigranter med sig till USA och där skapades Halloween, sedan sluter sig cirkeln och även det namnet på helgen kommer tillbaka till Europa.
  I gammal nordisk folklore trodde man att den här natten, när de döda återkom, var julnatten. Därför sov man inte i sängarna utan i halm på golvet, så besökarna från andra sidan fick ligga i sängarna. Och i kyrkorna firade de döda julotta före de de levande, sades det.
   Döden och livet hinsides har alltid fängslat och skrämt människor så där ingår vi i en tradition.
  En författare med känsla för det övernaturliga var Selma Lagerlöf. Löfwensköldska ringen är full av spökerier för att inte tala om Körkarlen och Herr Arnes penningar. Böcker som är väl värda omläsning.

Goda gröna rätter

 Jenny Damberg är journalist och författare. Hon bor växelvis i Stockholm och på landet utanför Norrtälje och " Bönor, ärtor & linser" är hennes första kokbok. Författaren går i god för att vem som helst kommer lyckas med de här rätterna, eftersom hon själv har gjort det.
   Recepten och rätterna kan varieras, de kan serveras som huvudrätt eller som tillbehör till kött och fisk. Smörstekta vita bönor med krispig kål är godare än man kan ana, för att ta ett exempel.
    Det finns ju få råvaror som är så mångsidiga som baljväxter. Ta en kartong knastertorra gula ärtor. Mitt i vintern kan de bli till frasig falafel, en härligt mustig soppa eller en grönskande plåt med krispiga, söta ärtskott. Boken tar sig an legymer i alla former: färska, frysta och torkade.
    Det lagas pakora, georgisk kidneyböngryta med valnötter, pizza på kikärtsmjöl, snabba linssoppor och friterade brasilianska acarajés fyllda med räkor, jordnötter och koriander. Här finns också smakrika tofugrytor, currys och chilis. Lätta gratänger, kryddiga röror och faktiskt oemotståndliga stuvade gröna ärtor. Så enkelt, så glömt och så gott. Dessutom billigt.
   Dessutom får man recept på hummus och en grundkurs i tofutillverkning på egen hand. Både av traditionellt snitt på sojabönor och en burmesisk variant som är klar på 15 minuter.
  En perfekt bok för alla som vill äta mer vegetariskt men ändå gott.

Grünewald i helfigur

Isaac Grünewald är en av Sveriges färgstarkaste och mest omtalade konstnärer. Trots det har det inte funnits någon heltäckande biografi över honom. Men i Per I Gedins "Isaac Grünewald - modernist och människa" tecknas hans dramatiska liv i en välillustrerad volym.
    Isaac Grünewald (1889–1946) växte upp i stor fattigdom i en judisk familj med östeuropeiska rötter och tretton barn på Söder i Stockholm. Tidigt sparade han ihop till enkelt målarmaterial och sågs redan som femtonårig som ett konstnärligt löfte. Nitton år gammal befann han sig i Paris som
elev till Henri Matisse. De målningar han ställde ut i Stockholm två år senare bemöttes med okvädingsord och nedsättande recensioner. Isaac Grünewald hade börjat sin bana som ledande modernist.
   Men även om den svenska publiken hade svårt att acceptera Grünewalds djärvt nyskapande konst blev han snart en framstående medlem av det europeiska avantgardet, och idag räknas han som en av 1900-talets stora svenska konstnärer.
    Per I. Gedin, som skrivit ett antal konstnärsbiografier tidigare, skildrar livfullt människan och konstnären Grünewald i såväl motgång som framgång: hur måleriet blev en livslång kamp där han aldrig blev nöjd och ständigt sökte nya vägar. Det komplicerade äktenskapet med Sigrid Hjertén, de återkommande antisemitiska förföljelserna och de många konflikter som var en del av Grünewalds liv; hans orättfärdiga fängelsestraff och plötsliga och förtidiga död.

Stoor & Guillou i Skriva

Senaste nummer av tidningen Skriva har kommit och det är ett mycket välmatat nummer där jag känner att jag vill läsa allt från pärm till pärm.
   Här finns de klassiska inslagen om hur du blir bättre på att skriva poesi och resereportage. En kul grej om hur man tolkar förlagens refuseringsbrev och matnyttiga tips om hur man vet - om man vet - att ett manus är klart.
   Och så finns här två hejdlöst bra författarintervjuer. Dels med debutanten Stina Stoor, som hör hemma i glesbygden i Västerbottens inland. Hennes debutsamling noveller "Bli som folk" kom i augusti och den har hyllats som en sensation. Nu är boken nominerad till Augustpriset. Inte dåligt för en 33-åring som strulade till det för sig i ungdomen och nu hittat hem, till språket - den gamla västerbottenbondskan som hon är uppvuxen med.
   Den andra intervjun är med Jan Guillou, som hyllats för att han är feministisk i sin senaste roman "Blå stjärnan"
. En sak han tycks ta med ro där han sitter i skrivarlyan i Roslagen omgiven av jakttroféer och konstaterar att "mäns dumhet är ju rolig" och eftersom han är man har han rätt att tycka så....
    Bäst av allt är att Skriva finns i de åländska tidningsställen och kaninhandlas om och när man känner för det. Så är inte fallet ned Vi Läser.

Hårresande spänning

 " Jag är Pilgrimen" av Terry Hayes slog ner som en bomb i den litterära världen när den publicerades 2014 i USA. Idag är denna moderna spionthriller såld till 22 länder och filmrättigheterna har köpts av MGM. Hayes, som är engelsman och bor i Schweiz, har varit journalist och författare till filmmanus. Det här är hans debut som författare.
    Det börjar med att en ung kvinna hittas mördad på ett sjaskigt hotell i New York med tänderna utdragna, ansiktsdragen upplösta i syra och fingeravtrycken utsuddade. En far blir offentligt halshuggen i den pulserande hettan på ett saudiarabiskt torg. Sedan, i denna värld av terror och grymhet, hittas liket av en expert på bioteknologi utan ögon på en soptipp i Damaskus. Mänskliga kvarlevor upptäcks i ett avsides bergsområde i Afghanistan.
   Men Pilgrimen har dragit sig tillbaka. Underbarnet på den hemligaste organisationen inom amerikanska underrättelsetjänsten lever numera sitt liv som en vanlig man på Paris gator. Men han är den enda som ser sambanden när en perfekt plan rullas ut för att begå ett fruktansvärt brott mot mänskligheten. Vad som börjar som en ovanligt komplicerad brottsundersökning utvecklas till en gastkramande kapplöpning mot tiden.
   Pilgrimen dras oundvikligt in i en livsfarlig jakt på en man lika anonym som han själv, en man utan ansikte, full av hat, som planerar sin hämnd i Guds namn.
    För alla vänner av actionfylld och välplanerad thriller är det här en önskebok. Misstänker att den hamnar i många paket när farsdagspresent ska väljas. Den ger garanterat många timmar av hårresande spänning eftersom boken är nästan 800 sidor.

Om tro och om dans

 Riikka Pulkkinen, född 1980, skriver intelligent och känsligt om främlingskap, gudstro och om kroppens längtan. Nyutkomna "Främlingar" är hennes tredje roman som översatts till svenska.
   I centrum står Maria, en präst, lämnar sitt välordnade liv i Finland och beger sig till New York, en stad där hennes mamma en gång bodde. Hon slites  mellan sin ansvarskänsla och behovet av att kasta loss och ta för sig av det okända.
    I New York lär hon känna en kvinna, Mélanie, som öppnar sin dörr för henne, och som även öppnar dörren till dansens värld. Steg för steg får Maria modet att reflektera över var hon egentligen kommer ifrån: den mörka byn i norr där den förtryckande religiositeten nära nog gjorde henne osynlig, eller någon ännu mer avlägsen plats.Till slut vågar Maria vända sin blick inåt och fråga vad det  är för hemlighet hon har burit med sig över Atlanten? Och vad har den lilla flickan vars dagbok hon bär med sig blivit utsatt för?
   En spännande roman som inte ska klassas som spänningsroman.
  

Annan bild av tanterna

    På fredagskvällen var jag och såg premiären på Robert Liewendahs dramatisering av barnböckerna om tanterna Grön, Brun och Gredelin och i viss mån om farbror Blå. Elsa Beskows böcker utgivna under tidigt 1900-tal berättar om livet i en idyllisk småstad där hoten kommer från okända människor som kringvandrande musiker eller kolare. Barnhusbarnen Petter och Lotta får bo hos tanterna och lämnar den elaka och utarbetade Tvätt-Kristin.
   Beskows böcker är barn av sin tid och älskas för att idyllen är en verklighet man kan leva i. Beskows böcker i nya upplagor säljer bättre nu än under hennes livstid. Och det fanns ju andra som skrev om idyller för vuxna vid samma tid, Birger Sjöberg och hans Lilla Paris och Hjalmar Bergmans Wadköping.
    Men någonting gnagde i mitt minne, någon har ju skrivit en annorlunda berättelse om tanterna. I morse kom jag på det. Kaj Attorps roman från 2002, "Gredelins väntan" ger en annan bild. Här problematiserar han förhållandet mellan de tre systrarna och hur de förhåller sig till farbror Blå. Enligt Beskow hade de alla förebilder i verkligheten. De porträtterar också olika kvinnotyper, tant Brun är den moderliga och den enda som varit gift, tant Grön är praktisk och manhaftig medan tant Gredelin är romantisk och drömmande. Och även om de kallas tanter är de alla under 50 år. Mellan Blå och Gredelin flammar passionen upp, en olämplig sådan som får till konsekvens att de tre flyttar till Stockholm. Romanens berättare är Petter som vuxit upp och ärvt farbror Blå och bestämt sin för att berätta om vad han vet.
   Attorps har pratat med tanternas efterlevande och även om detta är en roman så finns det nog korn av sanning i den. Idyllen är sällan så idyllisk som den verkar vid första påseende...

Bilder från Munkfors

Lars Lerin, av många betraktad som Sveriges bäste akvarellist, växte upp i bruksorten Munkfors i Värmland, och drömde redan som ung om att bli konstnär.
     Han hittade tidigt en förebild och en mentor i sin närhet - Axel Florin som föddes i Munkfors 1907 och försörjde sig som fabriksarbetare. Florin lyckades bli antagen till Slöjdföreningens skola i Göteborg och studerade där under en kort period - han hade helt enkelt inte råd att stanna kvar särskilt länge. Under hela livet fortsatte han dock att skapa på sin fritid, och vann ett visst erkännande som skulptör. Sin ateljé hade han i ett uthus, där den tonårige Lars också fick stå och måla.
   I Axels tid berättar Lars Lerin rakt och osentimentalt om ett livsöde som ligger så nära i tiden och ändå känns så avlägset. Boken illustreras dessutom av Lerins  målningar av hus, miljöer och människor som nu är borta. Det vilar en känsla av dröm över bilderna, de är detaljskarpa men ändå undflyende. .Axels tid är förvisso ett dokument över en försvunnen värld, men också en konstnärs hyllning till en kollega - en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig i konsten.
     Liksom i Naturlära i fjol - belönad med Augustpriset - visar Lars Lerin att han inte bara är  akvarellmålare utan också en lyhörd och känslig författare, som kan skapa stämningar och närvaro i både ord och bild

Det galna 70-talet

"Snö kan brinna" heter Katarina Mazettis nya roman och den handlar om fyra unga vänner som har gruppförlovat sig - de är förälskade i varandra men känslorna är inte besvarade - och bor tillsammans i ett kollektiv i 70-talets Umeå. En roman som är perfekt att pigga upp sig med under den mörka tid som väntar.

   De fyra växer, mognar, odlar giftfritt och framför allt spelar de folkmusik tillsammans i gruppen Snön Brinner.. Demonstrationer, fester och kärleksproblem avlöser varandra, livet är en revolution och ingen anar att två av dem inte har mer än några år kvar i livet.

Författaren har nog lagt in en del av sin ungdom i berättelsen, hon är ju en hejare på att spela dragspel.

   Huvudpersonerna Birgit, Vackergunilla, Joakim och Brecht beskrivs med stor ömhet och med massor av humor. Men här beskrivs också med vass ironi alla de tokvänstergrupper som existerade under årtiondet. Revolten mot det etablerade bär de fyra, oberoende av bakgrund, men musiken är den genomgående röda tråden och texten dansar fram till olika låtar.
   Mazetti är en rapp och vass samtidsskildrare som med  humor skriver om allvarliga företeelser. Hennes roman Grabben i graven bredvid , med samma grundton som den här, har sålts i 450 000 exemplar bara i Sverige.

Ett rumänskt äventyr

   "Levanten – Österlandet" är ett fartfyllt äventyr i tolv sånger, där rumänske författaren Mircea Cartarescu berättar på höjden av sin förmåga i både drastiska och humoristiska svängar.
    Det är tidigt 1800-tal, och en grym härskare styr riket. En brokig grupp av frihetskämpar återvänder till hemlandet för att störta honom.  Här finns drakar och pirater, luftballonger och tappra hjältar, serafer och ärkeänglar. Då och då bryter berättaren av med lekfulla nutida kommentar
    Från början var ”Levantul” (1990) ett versepos, som redan räknas till klassikerna i Rumänien. För sina många översättare runt om i världen har Mircea Cartarescu gjort en romanversion av äventyret, fast fortfarande delvis på vers.  Inger Johansson står för den stilsäkra översättningen från rumänskan.
.
Översättaren  reder ut ett par frågetecken i sitt informativa efterord, och redogör också för hur översättningen av det i sin ursprungliga form närmast oöversättbara och verket möjliggjorts.
   Även om man sannolikt inte kan uppfatta alla stilimitationer, associationer och avancerade språklekar som finns i originaltexten, är det ett stilistiskt slipat och mycket roande litterärt upptåg att njuta av. Stilen påminner om Umberto Eco på sitt bästa humör.

Är hunden smart?

Igår skrev jag om en japans kattbok - nu är det hundens tur. Per Jensens nya bok heter "Hur smart är din hund?" och på den frågan svarar nog de flesta hundägarna: väldigt smart! För det vet vi ju, att den egna hunden är otroligt smart.
   I den här boken har Per Jensen anpassat en rad av sina hundexperiment till enkla test som man kan göra själv tillsammans med sin hund. Boken är en handbok för hemmaetologen och de olika försöken kan enkelt byggas ut till mer omfattande experiment. Och det bästa av allt är att hund och ägare får några roliga stunder ihop och lär känna varandra bättre.
   Jensen har funderat mycket på hur hundar tänker egentligen.  Förstår den vad man säger, är den empatisk och har den känsla för rättvisa?
     Hundars speciella intelligens handlar om att kommunicera med oss människor, och etologer - beteendeforskare -  har på senare år kartlagt hundens inre liv med hjälp av olika vetenskapliga undersökningar.
    Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Hans forskning och undervisning handlar om beteendet hos hundar och andra djur och han föreläser ofta och gärna för hundägare över hela Skandinavien. Han  har tidigare gett ut Hunden som skäms , 2014, och det var en mycket upplysande bok om man vill förstå de fyrbenta bättre
.

Hur katten gör han?

Ett par i trettioårsåldern hyr ett litet hus i utkanten av Tokyo. De är frilansande författare och arbetar hemifrån. De har inte längre så mycket att säga till varandra. Men en dag dyker en katt upp i deras lilla kök, en oemotståndlig liten varelse som får dem att lyfta sina huvuden från skrivborden.
    Katten är tillbaka igen nästa dag, och nästa och nästa. Med katten kommer små stunder av glädje och dagarna fylls av ljus och färg. Livet verkar plötsligt mer hoppfullt för paret; de ser varandra på nytt och delar berättelser om katten och dess små upptåg. Men så händer något som förändrar allting i grunden.

  " Gästkatten" är poetisk och vacker roman fylld av oförglömliga ögonblick och insikter som får läsren att betrakta livet med andra ögon. För kattälskare är det en "måstebok".
    Författaren Takashi Hiraide är född 1950 och bor i Tokyo. Han är författare till dikter och noveller men har inte tidigare översatts till svenska.
   DEt är en skenbart enkel berättese som slår klorna i en, mjukt men bestämt. När man läst klart vet man inte hur författaren gjort det men han har återförtrollat världen - genom en katt.

Det rena folket

Ledaren för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-35, läkaren och professorn Herman Lundborg i Uppsala, talade hotfullt om rasblandningens degenererande effekter. Men i hemlighet fick han barn med en kvinna av "fel typ" i Lappland.
    I Maja Hagermans biografi "Käraste Herman" beskrivs hans liv och berättas om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland som var inflytelserika rasexperter, och om personer han mötte vid sina undersökningar, inte minst kvinnor, som skakade om hans tillvaro i grunden.
     I tusentals brev till Lundborg har Hagerman följt honom, från det att han juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han vill göra nytta för Sverige med den nya vetenskapen, rasbiologin: mäta, fotografera, samla och jämföra utseenden. Klassificera alla han möter i högre och lägre ras.
    En av dem är Maria, som får följa med till Uppsala, bo på hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas faktiskt ändå få tillbaka sitt barn.
   Lundborg hyllar Hitler, vill se ett Sverige med nästa bara nordiskt germanska blonda och blåögda människor i. Han utvecklar metoder för rasundersökning som senare kommer att användas inom SS. Han var mannen som åtog sig ett storslaget uppdrag: att "rädda det svenska folket".
   Det är en spänstig och oroande bok som Hagerman skrivit. Underligt är det att inte renrasiga akademiker satt tänderna i ämnet för här finns ett stort material att undersöka. Redan 2011 gav hon ut boken "Det rena landet" som behandlar alla föreställningar om germaner som ett renrasigt ursprungsfolk och idéerna om hur "riktiga vikingar" såg ut influeras av de idéerna än idag.

Karelska bilder

 Få ställen väcker lika mycket känslor hos finländare som Karelen. Här har inspiration till nationaleposet Kalevala hämtats och i Karelen har många konstnärer fått inspiration. Så Rainer Knapas essäsamling "Landet som var - karelska kulturbilder" tacklar ett område med många bottnar.
   För var ligger Karelen? Ingenstans, överallt eller öster om Finland?
   Det är en föreställning som bara finns i idévärlden och fantasin. Det är också ett verkligt geografiskt landområde, någonstans mellan Finland och Ryssland.  Karelen är också en krigsskådeplats och sedermera förlorad mark. Ett landskap att drömma om och längta till.
   För att förstå Karelens historia och nutid behöver vi förstå de idéer som skapat landskapet. Det är de här idéernas uttryck som Rainer Knapas tar sig an. Hans upptäcktsfärder går bland annat till 1700-talets Gamla Finland och Monrepos, han besöker krigsteatern där han ser Peter den store erövra Viborg, han begrundar 1800-talets studentromantik och karelianism och han sätter sig på Villa Golickes veranda.
 
Naturligtvis är Edith Södergran ständigt närvarande i det karelska. Hennes luftiga sommarklänningar hör samman med det sorglösa livet som levdes i trävillorna på Karelska näset innan revolutionen 1917 svepte bort både illusioner och byggnader. Det är en berikande bok som ger nya infallsvinklar på ett gammalt tema.

En riktig bladvändare

   Dagens tips är en riktig bladvändare, Henriette Gylanders "Alltför nära" (Up Close i original) handlar om att när Lia Thompsons mormor dör helt plötsligt, måste hon motvilligt lämna sitt behagliga liv i Amerika och återvända till England. Till det kalla, fallfärdiga gamla huset vid havet.
    Djupt i hennes undermedvetna finns en obehagskänsla hon inte kan sätta ord på. Och när hon upptäcker att någon smyger omkring i huset på natten, misstänker hon att allt inte står rätt till med dödsfallet. Sakta börjar också otäcka minnesbilder från barndomen dyka upp.
    Aidan Morell blir glatt överraskad av att se sin ungdoms förälskelse tillbaka i stan - och glädjen och attraktionen är ömsesidig. Men olycka han varit med om har lämnat både synliga och osynliga ärr. Han bär på hemligheter som han döljer även för Lia.
     När Lia närmar sig sanningen, tvingas hon ifrågasätta allt och alla. Grannen mördas och själv blir hon utsatt för mordförsök. I en värld av stegrande fara måste hon fråga sig om Aidan verkligen en man att lita på.
   Det här är andra boken på svenska av Henriette Gyland, som växte upp i Danmark men flyttade till England. Hon är gift och bor i London.

Om en kluven trakt

" Vårt värde" är en poetisk liten roman av Katarina Kieri om att växa upp i en trakt som gränsar till en gränstrakt. Det är en berättelse om en familj och om ett jag som ibland blir ett vi för att understryka kraften och motståndet, och för att göra det möjligt att berätta.
     Det finns en stad med hamnar, det finns byar där till och med hundarna talar finska.
Det finns mammor som säger ifrån och pappor som
     Det finns också en artonhundranio års gränsdragning som klyver tungorna i två delar, en som kan prata och en som inte kan.
vårdar vårens krokusar. Det finns levande bröder som sätter kurs mot yttersta havsbandet och det finns döda bröder som kanske allt beror på.. I den här världen finns grannfruar som har undulater och sådana som har migrän. Här finns de som heter Pellon Kalle och Säivin Britta och Pitkä-Pekka och Helgan Lasse.
   Det är en vass och osentimental berättelse om uppväxt och tillhörighet. Samma andas barn som Kieris tidigare bok "Morbror Knuts sorgsna leende". När jag läser om språket som förlorats tänker jag på alla som förlorat direktkontakten med barndomens dialekter, en språkförlust att ta på allvar. Det märker man senare i livet.

Pennys fjärde är ute

Louise Penny är en kanadensisk deckarförfattare som översatts till ett trettiotal språk och sålt över tre miljoner böcker bara i Nordamerika. "Ett förbud mot mord" är den fjärde, fristående boken i serien om Armand Gamache som ges ut på svenska. Men handlingen är inte förlagd till byn Three Pines, som den brukar, utan utspelas på ett lyxigt familjehotell i en avlägsen trakt.
   Hennes deckare - som fått henne att kallas en modern Agatha Christie men det är av brist på fantasi utspelar sig i Quebec i Kanada. Louise Penny har vunnit The Agatha Award för Bästa kriminalroman - fyra år i rad!
   Det är högsommar i romanen och den förmögna familjen Finney har samlats på värdshuset Manoir Bellechasse för att ta farväl av sin bortgångne far. Men i takt med att temperaturen stiger börjar också gamla hemligheter och bittra rivaliteter att komma upp till ytan. Och när värmeböljan slår över i en våldsam nattlig storm, lämnar den ett lik efter sig.
    Armand Gamache, som firar sin bröllopsdag på Bellechasse tillsammans med sin hustru Marie-Reine, finner sig plötsligt i ett hus fullt av misstänkta. Han tar sig an utredningen. Men vad Gamache inte anar är att detta också kommer att föra honom tillbaka till några av de mörka vrårna i hans egen historia.
   Som vanligt är Penny ett nöje att läsa på grund av miljö och personteckningar och Gamache är det lätt att bli förtjust i.

Patti & livet på café

 Patti Smith, musiker och författare, är född 1946 och bor i New York. År 2010 utkom hennes självbiografiska bok Just Kids som handlar om 60-talet och livet i hippa konstnärskretsar.
Höstens bok, "M Train", börjar på ett litet café i Greenwich Village som blivit som ett andra hem för henne. Vid sitt stambord i hörnet dricker hon kaffe, skriver i sin anteckningsbok och tänker på minnen, kärlek, kreativitet och det som har gått henne förlorat.
   Hon bjuder in läsaren till sin vardag i New York fylld av litteratur, konst, biobesök och brittiska kriminalserier. Hon delar med sig av minnen från sitt tidigare liv i Michigan med bortgångna maken Fred Sonic Smith och tar oss med på sina många resor ut i världen. Vi följer henne från Frida Kahlos hem i Mexico, till Berlin, London och Sylvia Plath, Jean Genet och Arthur Rimbauds gravar.
    Hon väver samman dåtid och nutid, litteratur och verklighet och illustrerar berättelsen med sina egna polaroidbilder. Patti Smithbjuder läsaren att komma nära.
   Det är en vacker bok om saknad, sorg, försoning, hopp och inspiration. En bok för alla som älskar att tillbringa en eftermiddag på ett café, djupt försjunken i en bok. Men, det ska också sägas, vissa bitar känns som flummiga transportsträckor. Men visst är boken ett bokslut över livet, som det nu blev.

En dålig feminist?

"Jag är en dålig feminist, för jag vill inte bli satt på en feministpiedestal. Folk som sätts på piedestaler förväntas posera perfekt. Sedan puttar man ner dem när de klantar till det. Jag klantar till det hela tiden. Betrakta mig som redan nerputtad."

   Så skriver Roxane Gay i förordet till "Bad Feminist" som nu finns på svenska.Gay är en av dagens mest spännande skribenter, och hon skriver precis vad hon vill.
   I sin hyllade essäsamling skriver Roxane Gay om allt från Alfapet, bantningsläger, våldtäkter, Bill Cosby, och om varför man gillar hiphop fast man vet att texterna är sexistiska. Det handlar om kön, politik, etnicitet och sex. Mycket handlar om att ha alla handikap en amerikansk kvinna kan ha, hon är kvinna, fet och svart. Ingen tror att hon av egen kraft klarat utbildning och inträde till universitetsvärlden. Kvotering sägs det, tillräckligt högt för att Gay ska höra det.

 Det är sylvasst, roligt, beläst och lättsamt - allt på samma gång, och alltihop utgår från hennes egen definition av feminism: bad feminism. En feminism för alla som kanske inte är perfekta, men som ändå vill kalla sig feminist.

Den ljuva hämnden

 Martina Haag är författare, skådespelare och föreläsare. Hon är känd för sina roliga böcker om vardagens bekymmer. Men i "Det är något som inte stämmer" har Haag lämnat den muntra tonen. Hon skriver intensivt om en sårig och uppslitande skilsmässa som man förstår är en skildring av den egna skilsmässan från Eric Haag, som blev kär i programledaren Lotta Lundgren
    Berättaren Petra tror att det bara det händer andra och vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men hon har ingen aning...En dag är ingenting sig likt och fast berättaren inte vill skiljas så blir hon skild och maken tycker att allt "gått bra".
  
   Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka.  Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.
För att slicka sina sår tar berättaren ett vikariat som fjällvärld i väglöst land. Där möter hon en annan värld och blir tvungen att ensam tampas med sina demoner. Enda sällskapet är katten kapten Nos.
   Man märker att romanen ligger nära verkligheten och att känslorna svallar under ytan. Och visst, män brukar vika ut sina relationer i romaner så varför skulle inte Martina göra det.

Fartig thriller

"Norr om paradiset" är den tredje och fristående delen i Thomas Engströms hårdkokta serie om den gamle Stasi-veteranen, krögaren och problemlösaren Ludwig Licht.
   Två bilbomber sprängs utanför en restaurang i Miami. De döda har varit ledande inom den exilkubanska anti-Castrorörelsen. När Ludwig Licht tillsammans med FBI utreder dådet dras han in i en mörk härva med förgreningar mer femtio år bakåt i tiden. Om sanningen kommer ut får detlivsfarliga konsekvenser för USA:s relation till både Havanna och Moskva.
   Utredning försvåras gång på gång eftersom Licht, som är skolad i förräderiets konst, inte vet vem han kan lita på. Inte heller vet han vem den verklige fienden är och vilka krafter han har emot sig. Han blir tvungen att ta till allt mer drastiska metoder när han försöker åstadkomma ett genombrott. Och om han misslyckas? Tja, vem sörjer en klumpig agent?
   Engström har starkt driv i berättelsen och boken är svår att lägga ifrån sig om man gillar klassiska thrillers. I fjol var hans bok "Söder om helvetet" en av kandidaterna till årets bästa deckare.

Annorlunda pristagare

Hon har varit pristippad ett par år, Svetlana Aleksijevitj som idag fick veta att hon är årets nobelpristagare i litteratur. Hon föddes 1948 i Ukraina och växte upp i Vitryssland. Hon betraktas som en av de viktigaste skildrarna av det postsovjetiska samhället. Flerfaldigt prisbelönad är hon och för  "Kriget har inget kvinnligt ansikte" fick hon 2011 det polska Kapuscinskipriset. Det är den enda boken av pristagaren jag läste och jag uppfattade den som en fakta bok skriven som långreportage. Det måste vara första gången i prisets historia man belönar den typen av text.
    Ingen hade skrivit om dessa kvinnor förut. De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar;
kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt.
    Så de teg. Tills journalisten och författaren Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia. Boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk "Utopins ­röster", ett unikt projekt att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.
    Visst kan man känna mättnad inför ännu en bok om kriget och om de erfarenheter det gav. Men den här boken är annorlunda och fascinerande eftersom den tar fram kvinnors roll i kriget, en del av verkligheten som männen ofta glömmer att se när Den Stora Berättelsen om kriget sammanställs.
   Den här boken finns i pocket och kommer säkert i ny upplaga tillsammans med pristagarens andra böcker.

Småländsk medeltid

Historiska Medias romansatsning "Släkten" lunkar på, den sjunde delen har utkommit nu. Men serien tycks vara fast i medeltiden fast den skulle gå från urtid till nutid.
   I Ewa Klingbergs roman "Stenhuggarens dotter" är det unga Sissela som står i centrum. Hon har fått följa med sin far, stenhuggaren, när han
kallats att vara med och bygga kungaborgen i Stockholm. Han har  fått en inbjudan av kung Valdemar själv.
  Dottern Sissela är snart är hon en central del av kung Valdemars liv. Men maktstriderna och intrigerna i kungaborgen tvingar henne på flykt. Med sig får hon kungens frilloson Eskil och den ring som under århundraden burits av kvinnor i maktens närhet. så en dag många år senare hinner verkligheten i kapp Sissela, och hennes hemligheter riskerar att avslöjas .
   Ewa Klingberg har tidigare gett ut två böcker om svenska kyrkor och har inspirerats till berättelsen av de vackra byggnader hon besökt. Här ger hon fantasin fria tyglar och tar läsaren med på en  resa till en sägenomspunnen tid och mytiska platser.En historisk roman av det lättsmälta slaget med spänning och romantik i historisk ram.

En ny adress

Med sin så kallade adresssvit skrev Henrik Tikkanen in sig i finlandssvensk litteraturhistoria när han skildrade borgerlighetens solkiga charm.
  Nu håller unge Mathias Roslund på att skapa en egen svit av romaner med adresser som titel. Den första, Kopparbergsvägen 20, kom 2013. Nu kommer uppföljaren ut, "Svallgränden 5" och det är samma eländiga förortsliv i fattigdom som beskrivs. Men nu är det bildning och utbildning han vill skaffa sig. Men för Mathias Rosenlund var det ingen självklarhet att börja studera vid universitetet. 
    Universitetet var inte en plats där man bildade sig, utan ett ställe där man kunde vara om man redan var bildad. Av en slump, och för att det var så lätt att bli antagen, började han ändå studera nordisk litteratur. Studierna visade sig vara början på en passions- och bildningsresa som skulle förskjuta många av koordinaterna i Mathias tillvaro.
    Mathias klättrar i hierarkierna, får skriva kritik i Hufvudstadsbladet, blir inbjuden till de litterära salongerna, men ingenting tar kål på hans känsla av att vara både utanför och nedanför.
     Så får han i en kartong syn på ett gammalt foto av sin lillebror Christian. På fotot syns Christians sönderskurna armar. Varför har ingen i familjen lagt märke till broderns självskadebeteende? Ett beteende som han drivits in i för att nu sitta fast i missbruk, mental ohälsa och arbetslöshet.
   Mathias Roslund utforskar med frenesi vad fattigdom gör med människor. Hur bristen på pengar beskär framtidsdrömmar och gör att en del inte når målen man vill nå. En ovanlig röst i de finlandssvenska salongerna är han nog.

Konspiration & verklighet

 Statsvetaren och författaren Erik Åsard har  skrivit tidigare om konspirationsteorier och i hans pinfärska bok "Konspirationsteorierna och verkligheten" nystar han i sex historiska gåtor som utsatts för rik mytbildning.
   Det handlar om kidnappningen av Charles Lindberghs son, vem som angav Anne Franks familj, varför Rudolf Hess flög till Skottland mitt under kriget, vem som låg bakom Dag Hammarskjölds död, skotten i Dallas  och mordet på John F Kennedy. och vilka låg egentligen bakom terrorist-attackerna den 11 september 2001?
   Det är historiska gåtor som fortfarande debatteras och omges av en mängd konspirationsteorier.
Med nutida forskning som utgångspunkt redogör Åsard för de ledande konspirationsteorierna, som ofta handlar om jakten på en syndabock, om själva fallen och ställer dem i kontrast till de faktiska händelse­förloppen.
   Det är en saklig och viktig bok eftersom teorierna idag sprids snabbt som vinden över nätet och alltså når många fler än förut. Därför bör man hålla fast vid att veta vad som egentligen hände innan man kastar sig ut i vilda spekulationer.

Cooper och Fry passar ihop

Så nära döden har kriminalinspektör Ben Cooper aldrig tidigare varit som i "Död och begraven", Stephen Booths tolfte boken om honom och kollegan Diane Fry i fiktiva småstaden Evendale i Derbyshire.
    Här finns krypande spänning, smart intrig och trovärdiga karaktärer i en kriminalgåta av bästa engelska snitt, med Peak Districts dramatiska landskap och idylliska byar som inramning.
   Fruktansvärda bränder härjar i det natursköna hedlandskapet. Hundratals brandmän och skogvaktare kämpar för att hindra lågorna att nå fram till det avlägsna värdshuset som en gång var ett berömt utflyktsmål men nu står övergivet och igenbommat. Ben Cooper och de andra poliserna i Edendale söker desperat svaret på frågan vem eller vad som ligger bakom de slumpartade bränder som förstört stora hedområden.
   Då görs mystiska fynd bland de förkolnade rester som elden lämnat efter sig. Det hela tycks vara ett ärende för arkeologer, tills man hittar något fruktansvärt som är av betydligt modernare datum. Diane Fry kallas till sin forna arbetsplats för att återuppta utredningen av de två turister som försvann i snöstormen kring jul. Hennes gamla parhäst Ben Cooper har fullt upp på sitt håll med både påtvingade förändringar i polisorganisationen och krångel i privatlivet.
   Jag gillar kombinationen av den intuitive landsbygdskillen Cooper och parhästen Fry, en stadstjej som aldrig lyckas ha rätt sorts skor på fötterna när hon ska ut på landet. Rädd för skogen är hon också.
    Det var ett tag sen jag läste Booth, men han är precis så bra som jag minns.

Liv och sjukdom

 En riktigt viktig bok är "Håller vi på att förvandla livet till en sjukdom?" med Jeanette Bäfverfeldt som redaktör. Det är Kunskapscentrum för jämlik vård som ger ut den.

   Allt fler människor mår ju allt sämre och den psykiska ohälsan är utbredd i alla delar av samhället och utgör idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Ofta försöker man lösa psykiska hälsoproblem som är relaterade till kulturella, sociala och ekonomiska faktorer med läkemedel och diagnoser. Och psykofarmaka kan givetvis vara en del av lösningen.

  Men frågan som står i centrum är om vi riskerar i vår iver efter bot att förvandla det som är livet - med motgångar, svackor och kriser till en sjukdom. Det är ju som om alla människor tror att det finns en rätt till lycka, alla ska ha lika stor del av lyckan. Fast livet fungerar inte så och har aldrig gjort det. Min kloka Kökarsmormor visste hur det var. "Du får inte större bördor än du orkar bära" sade hon.

   Den här antologi analyserar den psykiska ohälsan ur ett samhälls-, socioekonomiskt- och genusteoretiskt perspektiv. För sjukdomen är ju inte bara ett hälsotillstånd den rymmer också frågor om roller och identitet, om relationer och om normer och värderingar i vårt samhälle.Syftet är att öka kunskapen om sambanden mellan psykisk ohälsa och kvinnors och mäns livsvillkor, samt att problematisera normer och föreställningar om hur kvinnor och män uttrycker psykisk ohälsa.

    Både forskare och praktiker har bidragit med texter, med finns också personliga betraktelser över vad som händer när tillvaron brakar samman.Sammantaget en intressant och viktig bok.

En röst om Västmanland

"Det var en gång ett litet län som mest såg just någonting ut för världen. En tillknycklad fyrkant, inkilad mellan betydligt bättre trakter runtomkring."
    Så börjar Sven Olov Karlssons novellsamling "Västmanland" där han i tio berättelser skissar trakten och de som bor där.
 En ärrad skönhet vars röst är sjungande i norr och gnällig i söder, eller bara tiger avfolkad och lugn.
En trakt där man arbetar och gnor för "arbete är gratis"och konsten att ha det fattigt är välkänd.
   I ett kapitel per kommun beskriver Karlsson sin bångstyriga hembygd, där vardagen är full av dolda faror och lågmälda underverk. En besatt alkemist som kokar ihop ett okänt grundämne. En tonårstjej som bara morfar orkar ta itu med. En enorm eldsvåda. Ett krånglande hagelgevär. En riskabel förberedelse för bredband till byn. Västmanland ger en ärlig bild av vår närmaste glesbygd, mitt i Sverige, mitt i nuet.
   Författaren har tidigare skrivit tre romaner om samma trakter och blivit nominerad till Augustpriset. Lågmälda men knivskarpa landsbygdsskildringar som ibland blixtrar till av svart humor. Det är bra att någon yngre författare, Karlsson är född 1971, tar sig före att skildra verkligheten som den ser ut en bit från Stockholm.

Slentrian i svärande

Höstens nummer av Vi läser har kommit och jag hittar en del. Noterar dock att tidningen, för andra månaden i rad, ståtar med ett "jävlar" på omslaget. Inte så bra eftersom svordomar är tecken på ett fattigt språk och det knappast är vad tidningen vill förknippas med. OK för att det svärs i direkta citat, men välj i så fall ett annat citat till omslaget.
  Stora författarintervjun handlar om Jonas Hassen Khemiri och den andra handlar om irländaren Colm Tóibin.
  Intressanta mindre intervjuer med novellförfattaren Stina Stoor finns, jag tyckte om hennes samling "Bli som folk". Och skådespelerskan Stina Ekblad, som läser mycket, avslöjar att hon aldrig läser deckare. Fast sex sidor om en kattbok är lite för mycket för mig, även om bilderna är fina.
   Karin Johannissons essä om Karin Boye som en nya tidens markör var intressant och välskriven.
   Men varför i alla dar har inte tidningen recensioner. Borde vara självklart om man kallar sig "Sveriges enda bokmagasin".