En röst om Västmanland

"Det var en gång ett litet län som mest såg just någonting ut för världen. En tillknycklad fyrkant, inkilad mellan betydligt bättre trakter runtomkring."
    Så börjar Sven Olov Karlssons novellsamling "Västmanland" där han i tio berättelser skissar trakten och de som bor där.
 En ärrad skönhet vars röst är sjungande i norr och gnällig i söder, eller bara tiger avfolkad och lugn.
En trakt där man arbetar och gnor för "arbete är gratis"och konsten att ha det fattigt är välkänd.
   I ett kapitel per kommun beskriver Karlsson sin bångstyriga hembygd, där vardagen är full av dolda faror och lågmälda underverk. En besatt alkemist som kokar ihop ett okänt grundämne. En tonårstjej som bara morfar orkar ta itu med. En enorm eldsvåda. Ett krånglande hagelgevär. En riskabel förberedelse för bredband till byn. Västmanland ger en ärlig bild av vår närmaste glesbygd, mitt i Sverige, mitt i nuet.
   Författaren har tidigare skrivit tre romaner om samma trakter och blivit nominerad till Augustpriset. Lågmälda men knivskarpa landsbygdsskildringar som ibland blixtrar till av svart humor. Det är bra att någon yngre författare, Karlsson är född 1971, tar sig före att skildra verkligheten som den ser ut en bit från Stockholm.