"Jag är en dålig feminist, för jag vill inte bli
satt på en feministpiedestal. Folk som sätts på piedestaler förväntas
posera perfekt. Sedan puttar man ner dem när de klantar till det. Jag
klantar till det hela tiden. Betrakta mig som redan nerputtad."
Så skriver Roxane Gay i förordet till "Bad Feminist" som nu finns på svenska.Gay är en av dagens mest spännande skribenter, och hon skriver
precis vad hon vill.
I sin hyllade essäsamling skriver Roxane Gay om allt från Alfapet, bantningsläger, våldtäkter, Bill Cosby, och om varför man gillar hiphop fast man vet att texterna är sexistiska. Det handlar om kön, politik, etnicitet och sex. Mycket handlar om att ha alla handikap en amerikansk kvinna kan ha, hon är kvinna, fet och svart. Ingen tror att hon av egen kraft klarat utbildning och inträde till universitetsvärlden. Kvotering sägs det, tillräckligt högt för att Gay ska höra det.
I sin hyllade essäsamling skriver Roxane Gay om allt från Alfapet, bantningsläger, våldtäkter, Bill Cosby, och om varför man gillar hiphop fast man vet att texterna är sexistiska. Det handlar om kön, politik, etnicitet och sex. Mycket handlar om att ha alla handikap en amerikansk kvinna kan ha, hon är kvinna, fet och svart. Ingen tror att hon av egen kraft klarat utbildning och inträde till universitetsvärlden. Kvotering sägs det, tillräckligt högt för att Gay ska höra det.
Det är sylvasst, roligt, beläst och lättsamt - allt på samma
gång, och alltihop utgår från hennes egen definition av feminism: bad feminism. En feminism för alla som kanske inte är perfekta, men som ändå vill kalla sig feminist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar