Lars
Lerin, av många betraktad som Sveriges bäste akvarellist, växte upp i bruksorten Munkfors i Värmland, och drömde redan som
ung om att bli konstnär.
Han hittade tidigt en förebild och en mentor i
sin närhet - Axel Florin som föddes i Munkfors 1907 och försörjde sig som
fabriksarbetare. Florin lyckades bli antagen till Slöjdföreningens skola
i Göteborg och studerade där under en kort period - han hade helt
enkelt inte råd att stanna kvar särskilt länge. Under hela livet
fortsatte han dock att skapa på sin fritid, och vann ett visst
erkännande som skulptör. Sin ateljé hade han i ett uthus, där den
tonårige Lars också fick stå och måla.
I Axels tid berättar
Lars Lerin rakt och osentimentalt om ett livsöde som ligger så nära i tiden
och ändå känns så avlägset. Boken illustreras dessutom av Lerins målningar av hus, miljöer och människor som nu är borta. Det vilar en känsla av dröm över bilderna, de är detaljskarpa men ändå undflyende. .Axels tid är förvisso ett dokument över
en försvunnen värld, men också en konstnärs hyllning till en kollega -
en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att
uttrycka sig i konsten.
Liksom i Naturlära i fjol - belönad med Augustpriset -
visar Lars Lerin att han inte bara är akvarellmålare
utan också en lyhörd och känslig författare, som kan skapa stämningar
och närvaro i både ord och bild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar