
I Axels tid berättar Lars Lerin rakt och osentimentalt om ett livsöde som ligger så nära i tiden och ändå känns så avlägset. Boken illustreras dessutom av Lerins målningar av hus, miljöer och människor som nu är borta. Det vilar en känsla av dröm över bilderna, de är detaljskarpa men ändå undflyende. .Axels tid är förvisso ett dokument över en försvunnen värld, men också en konstnärs hyllning till en kollega - en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig i konsten.
Liksom i Naturlära i fjol - belönad med Augustpriset - visar Lars Lerin att han inte bara är akvarellmålare utan också en lyhörd och känslig författare, som kan skapa stämningar och närvaro i både ord och bild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar