Den kom ut 1974, Jan-Olof "Jolo" Olssons bok "Stockholmsluft. Samma år dog han. Men verket består och skildrar en stad som Jolo älskade och kände. Inte minst beskriver han människorna i staden; tanter, fotbollspelare, portvaklter, fyllon och journalister. Alla kan de ses i ett försonande ljus.
I förordet av Per Wästberg, en annan utmärkt Stockholsskildrare, avslöjas att han och jolo hade planer på att skriva en bok om glömda platser i staden. Det blev aldrig av.
Han konstaterar att Jolo var referensram för många. Man kunde alltid hitta någonting att utgå från i hans texter. Han visste oerhört mycket, hans huvud var som ett lexikon och den samlade kunskapen är nu borta för alltid.
Det som finns kvar är skärvor och fragment, och det räcker en bit. Jag njuter av hans stil, som inte är nersolkad av journalistisk jargong. Han är ögonblicket snabbtecknare som fångar en situation och bevarar den till eftervärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar