Verklighetens häxor

Det stör mig en del med alla häxskämt i modern tid. Häxan har ju upphöjts till feministisk ikon och på den vägen har häxan blivit en schablon över gammalt skrock. Men, men...häxprocessernas tid var grym verklighet även på Åland.
   Vill man nyansera sin bild av häxor bör man läsa Therese Söderlinds roman "Vägen till Bålberget". Det är en berättelse om nutid och dåtid och de två tidsplanen hakar i varandra.
   En sensommardag år 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.
    Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.
    Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt är Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet. Först som gammal kan Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.
   En roman som visar hur kort steget är från då till nu, man kan ju höra viskningar och rop som fortplantar sig.