Min blogglista

måndag 31 december 2012

En kväll för vemod

  Många firar nyår med buller och bång, med kalas och rakteter. Inget fel med det om man känner för det.
  Men för mig är nyårsafton alltid färgad av vemod. Jag vet att det finns människor jag känner som inte får uppleva ett nytt år och jag tänker på dem som försvunnit under året. Tidens hjul står aldrig stilla.
  Hittade en underbar dikt av Lars Huldén som talar direkt till mig. Den är ur hans senaste samling "Inga stjärnor i natt, sir".
  Kanske den här dikten slår an en sträng hos många, i synnerhet här på Åland kan många känna igen sig i sjöfartsbilderna.

"Bästa passagerare!
Vi är framme. Vi är 
tvungna att säga farväl.
Alla måste lämna skeppet.
Kapten Nemo och besättningen
hoppas ni haft
den underbara kryssning
som ni har gjort er
förtjänta av, särskilt som
det för er var den enda."

Med det ber jag att få önska alla mina läsare ett riktigt gott nytt år och fortsatt lyckosam resa genom livet!

söndag 30 december 2012

Vandring med Slas

  Konstiga saker händer när man börjar städa i bohyllor. Plötsligt ser man böcker som man tycker att man aldrig sett. Som Stig "Slas" Claessons "Vandring med mig själv" från 1996. Enligt kvittot, som ligger i boken, inköpt i Britas bok och papper i Mariehamn. En bokhandel som tyvärr inte finns mer, men oj så roligt det alltid var att prata böcker med Brita!
  Tillbaka till boken. Det är texter och bilder av Slas, från Stockholm, paris och Monte Carlo. Han var kartläsare under ett Monte Carlo-rally. Texterna är ett smakprov på Slas när han är som bäst. Skarp, rolig och överraskande. Texterna är som skisser och de skisser som illustrerar stryker under det som berättas.
  En annan Slas-favorit är "Sveaborg - Rock Happy" som han skrev under några veckor som stipendiat på klippan i havet invid Helsingfors. Mästerligt fångar han stämningar och historia.
  Man kan undra om begåvningar som Slas är utrotningshotade. Kanske de inte får plats i vår upptagna tid, flanörerna och pratmakarna?

lördag 29 december 2012

Från andra sidan sett

 Solveig Almqvist är doktor i religionshistoria och den enda i Europa som doktorerat i ämnet gengångarföreställningar.Hennes bok "Bortom här och nu" har länge stå¨tt i hyllan, jag läste den när den var nyutkommen 2002.
   Jag tog fram den igen när jag kom att tänka på berättelsen om hur Karl XIIs vålnad skrämde två soldater från vettet i Riddarholmskyrkan. Almqvist har intervjuar en av dem dem.
  Men i boken återges människors erfarenheter av "det övernaturliga", händelser som inte kan förklaras vetenskapligt men som upplevts som så verkliga att de förändrade livssynen för dem som var med.
   Författaren avstår från analys av paranormala fenomen som sådana och låter istället berättelserna tala för sig själva. Boken ger inga förklaringar men öppnar för möjligheten att det kan finnas dimensioner av tillvaron som vi inte har något språk för. Här finns en gammal docka börjar tala och förutsäga framtiden och en döde racerförare tar över ratten och räddar livet på sin bror.
   Om de  händelser och många fler kan man läsa här, berättelser som av många kallas spökhistorier...

fredag 28 december 2012

Håller alltid för läsning

Kan inte hjälpas men vissa författare är för evigt. Som William Shakespeare - som en del människor menar aldrig har funnits.
   Vilket nonsens! Allt som är shakespearskt finns ju.
  I fjol kom poeten Eva Ströms nytolkningar (hos Lind & Co) av hans sonetter, mycket nära originalet, och de håller för många omläsningar.
  Just nu läser jag sonett 117, där författaren i hårda ordalag förebrår sig själv. Den känns mycket modern och jag tänker på Jacques Brels Chanson des vieux amants när jag läser den.

 Anklaga mig, jag har varit snål med allt 
som jag skulle ha återgäldat dig,
glömt bort dig helt, sett på vår kärlek kallt,
som ändå bundit mig så hårt till dig.
Jag drivit runt med okända figurer
och struntat i din dyrt betalda rätt
för varje förlig vind tagit mig turer
som fört mig bort från dig som en reträtt.
Så bokför mina svek och mina misstag
där ökad skuld har blivit vardagsmat;
betrakta mig med mulna anletsdrag
men skjut mig inte i ett nyväckt hat.
Min vädjan är, jag ville visa alla
att man din kärlek trofast kunde kalla. 

Bilden ni ser här kommer från Vitterleken.
 

torsdag 27 december 2012

Upplysande bok

  Rätt belysning kan göra underverk. Det upptäcker man när julbelysningen sätts på. Oupplysta platser blir plötsligt vackra och spännande.
   Två åländska tjejer, Linda Wiktorsson-Lång (text) och Maria Rosenlöf  (foto) har skrivit en upplysande (ursäkta!) och vacker bok om belysningens roll. "Stora boken om belysning inne och ute" heter den och i boken finns en hel del åländska ljuslösningar att beskåda.
  Det här är en bok som behövs för belysningen fortfarande den del i hemmet som ofta är ganska eftersatt, kanske just för att litteraturen inom området hittills varit svår att hitta.
Här får man både  belysningsinspiration och praktiska råd till hemmets alla rum, inklusive uterummet. Utifrån en mängd fotografier och tips kan man lära sig att själv inreda med belysning både på ett funktionellt och stämningsfullt sätt.
   Och visst är det så, att bara jul och nyår passerat börjar det kännas som om man vill förnya sig både här och där.

onsdag 26 december 2012

En klarögd fransman

  Fransmannen Philippe Claoudels fjärde roman på svenska kom just före jul och heter "Utredningen". Den är en besk kritik av vårt moderna samhälle och jag vill minnas att det finns en händelse lik den som utreds i romanen. Ett antal anstyällda vid ett franskt telcomföretag tog livet av sig.
  Här har Utredaren kallats till Företaget för all mäns­k­lig aktivitet eftersom en  självmordsepidemi bland persona­len har rapporterats till byråchefen, som nu vill att Utredaren företar en Undersökning. Men först måste han bli insläppt hos Företaget - vilket han misslyckas med.(jo då, det ska vara stora bokstäver!)
   Efter ett resultatlöst irrande i Staden hittar så Utredaren Hopp­ets hotell, som vid första anblicken verkar övergivet, men visar sig vara öppet. En surmulen nattportier beslagtar Utredarens id-handlingar och kreditkort samt förhör honom noggrant på hotellets reglementen. Så småningom lyckas Utredaren bli insläppt på Företaget och få träffa en ansvarig chef, som egentligen inte vill besvara några frågor. Utredaren drabbas av tvivel och och undrar om han inte lockats in i en fälla. Består Företagets verksamhet av att beröva människor deras identitet?
  En roman som har drag av Kafkas Processen och Aldous Huxleys Du sköna nya värld och absurdismen hos Beckett.
   Philippe Claudel beskriver globaliseringen och marknadens diktatur och hur Fort Europa fungerar. En omskakande roman, precis vad som behövs efter julmatskoman.


tisdag 25 december 2012

Troll och annat oknytt

  Jo då, jultomten hade med sig fina bokpaket.
  Som Blanka Henrikssons nyutkomna "Trollen och vi - folkliga föreställningar i Svenskfinland". Och en sak är säker, rädslan för trollens makt har varit stor och gett upphov till många konstiga seder. I dag ser vi trollen som sörta sagofigurer, för 100 år sedan var de långt från den bilden.Som illustratin ses härett klassiskt John Bauer-troll.
   Fred Vargas på svernska, äntligen igen. "Okänd kontinent" är nästan 500 sidor nervkittlande berättelse som för kommissarie Adamsberg långt in i mämnsklighetens mardrömmar om vampyrer och annat trolltyg.Från den gotiska kyrkogården Highgate i London till Östeuropa.
  Av en engelskspåkig vän har jag fått "Resolution" av Denise Mina, hon rör sig i hemstaden Glasgow och målar upp ruggiga interiöer av kvinnors utsatthet.
      Den fjärde boken är Colm Tóibins "New Ways to Kill Your Mother" som handlar om författare och deras familjerelationer. Från Jane Austen till Thomas Mann och John Cheever.
  Så god fortsättning på julläsningen, alla!

måndag 24 december 2012

God jul till alla!

  I kväll väntar jag på tomten för att se vad han har för bokklappar med till mig. Jag har ju varit (nästan) snäll hela året och det hoppas jag han kommer ihåg. Och det finns ju så många bra böcker jag inte ännu läst.
  Nu önskar jag er alla bloggläsare en riktigt god julhelg som ni firar precis som ni vill!
  Merry Christmas to All of You!

söndag 23 december 2012

Debutant som älskar böcker

 En liten bok om de känslor och drömmar som göms i sinnet på en medelålders landsortsbibliotekarie. Så kan man beskriva fransyskan Sophie Divrys debutroman "Kod 400" . Den ger röst åt den tysta och anonyma bibliotekarie vi alla träffat.
  En dag upptäcker bibliotekarien på geografiavdelningen att en besökare har blivit inlåst i biblioteket över natten. Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av iakttagelser och ångest. Men även om hon klagar högt på Deweys orubbliga klassificeringssystem, utstrålar svadan framför allt en lidelsefull och ovillkorlig kärlek till böcker.
   Boken är utformad som en lång monolog, drygt 90 sidor, och den var först tänkt som teater pjäs och sattes också upp som sådan sedan boken kommit ut. Det är en rolig och klarsynt text och ett absolut måste för alla som gillar böcker.
  Ännu en fullträff för det lilla förlaget Sekwa som siktar in sig på att ge ut fransk litteratur.


lördag 22 december 2012

Sparta lyfts fram

Sparta - i allt Atens motsats under antiken. Trots att det har gått mer än tvåtusen år lever Spartas  namn kvar. Det har också gett upphov till två ord som ofta används, spartansk och lakonisk.Sparta var också idealet för romarna, som gärna hävdade att de var släkt med spartanerna.
  Paul Cartledge är professor i grekisk historia vid universitetet i Cambridge. Han är en av världens främsta kännare av det antika Sparta och hedersmedborgare i den moderna Sparta. Hans bok "Sparta - en odödlig historia" är riktigt bra och kunskapsgivande.Sparta är odödligt i historien och när man läser förstår man varför och får känsla för det offer som Sparta gjorde inför övermakten.Om inte spartanerna stått emot den persiska armén - hur hade dagens Europa sett ut? Tänk om spartanen  Leonidas hade accepterat Xerxes uppmaning att spartanerna skulle kapitulera och lägga ner sina vapen
  Istället svarade Leonidas på ett äkta lakoniskt vis: "Kom och ta dem!"   
  Det som mer än något annat odödliggjort Sparta var slaget vid Thermopyle.  Xerxes samlade en gigantisk här som skulle kuva grekerna. När de grekiska stadsstaterna samlades för att enas om hur man skulle försvara sig fick Sparta ansvaret. Man bestämde sig för att försöka hejda perserna vid Thermopyle, som var ett smalt pass mellan bergen och havet. Sparta deltog med 300 soldater och några andra stater med ett par tusen soldater, alla under ledning av kung Leonidas. Mot dem stod en halv miljon perser. Under tre dagar stod de 300 emot alla stormningsförsök. Persernas förluster var enorma. 
  På den tredje dagen förråddes grekerna av en man vid namn Efialtes. Detta möjliggjorde för perserna att vandra över bergen och anfalla grekerna bakifrån. När Leonidas upptäckte detta skickade han hem de övriga grekerna och de 300 stred till sista man. Tack vare att de uppehöll perserna tillräckligt länge kunde de övriga styrkorna samlas och man kunde så småningom besegra perserna. Detta slag har blivit legendariskt och spartanernas offer gjorde att demokratin kunde växa sig starkare istället för att krossas av orientalisk despotin.
  Sparta var nämligen ett demokratiskt samhälle. Inte utan stora inskränkningar men med ett avancerat lagsystem. När Thomas Jefferson så småningom skrev den amerikanska konstitutionen byggde han i mångt och mycket på de spartanska idéerna.

fredag 21 december 2012

Greiders två världar

  "Och dagarna är som små sekler" heter Göran Greiders tionde diktsamling, som är nyutkommen.
  I den pendlar han mellan sina två landskap, Årsta där han har sin skrivarlya, och Dala-Floda där han har sin familj och bor. Och fast platserna är så lika är de ändå lika.
    På bilden ses han med vedyxan i högsta hugg, vedhuggning är Greiders enda motion, har han berättat.
  Årsta, en gammal arbetarstadsdel som förvandlas till annat, och Dala-Floda, glesbygd som avfolkas men trotsig vägrar att ge upp. Platser kan berätta om tiden och vad tiden gör med dem.
  Greider, som är chefredaktör och övertygad vänsterman, har ofta udda infallsvinklar på de frågor han debatterar. Men han är mycket bättre poet än debattör, så är det bara.
  Så här, när juljäkten kramar musten ur oss, ska ni få en fin vinterbild signerad Greider att njuta av.

Älven inlåst under isen. Under bron står den tunga
     porten på glänt:
Sorlet av iskallt vatten bedövar. Nyckeln glänser.
Men jag älskar de svenska byvägarna. De ska
    aldrig övergesom de så till sist bara är stigar, svagt
tecknade i terrängen -

torsdag 20 december 2012

Åldrandets frihet

   Det finns också en frihet i åldrandet och det är minst lika bra att vara gammal som att vara medelålders och definitivt bättre än att vara ung.
   Så skriver Jane Miller i boken "Den befriande åldern - tankar om att vara gammal" som nu kommit på svenska och har ett fint förord av Elsie Johansson, en dam som också är bra på åldrande.
  Och det behövs starka röster som vågar säga så här, att det inte bara är dåligt att bli gammal. Visst, kroppen blir bräckligare och minnet kunde vara bättre. Men åldrandet ger en ny slags njutning, kanske till och med en ny slags vitalitet. En del krav och önskningar kan sjunka undan eller försvinna, det materiella förlorar i betydelse.Och så är man inte så ängslig längre i fråga om vad andra tycker. Det ängsliga kollandet på sociala medier är bara roande. För det riktiga livet är ändå mycket viktigare.
   Jane Miller har skrivit en  osentimental och humoristisk bok om att vara gammal, med många fina citat om åldrandet ur världslitteraturen.
  Och det här är inte en bok bara för de gamla, de unga som krampaktigt räds åldrandet och ryser vid tanken på att bli en "russinkäring" skulle må bra av att läsa den.

onsdag 19 december 2012

Naturen på vantar och mössor

 I god tid före jul passade jag på att skaffa en riktig önskebok som jag ska fgörgylla helgen med. Det är "Mänstersticka i färg" av Susan Anderson Freed

   Hon kombinera traditionell tvåfärgsstickning med nya spännande motiv som hämtar inspiration från naturen. Här finns renar, fåglar av många slag, fjärilar och sagodjuret grip.
  Mönster till basker, eller en skid- eller perumössa finns eller man kan välja att sticka fingervantar eller tumvantar. Eller också också göra en vante som är både fingervante och tumvante i ett! 
  Alla mönster presenteras i tydliga diagram och med utförliga beskrivningar. Stickaren lär sig smarta knep om de bästa sätten att sticka vantar på - börja uppifrån! - och hur man använder två eller tre olika färger i sin stickning. 
 Mönstren passar bäst för dem som redan kan grunderna i stickning och som vill lära sig nya spännande tekniker. Nu ska jag ta fram garn och stickor tills jag blir julledig.

tisdag 18 december 2012

Pamuk passar mig

  Orhan Pamuk är, fastän han fått Nobelpriset, en ytterst läsvärd och underhållande författare. I höst har han gett ut en samling essäer med titeln "En naiv och sentimental prosaist - tankar om romanen" där han samlat sina föreläsningar på Harvard, hållna under 2009-2010.
   Temat för essäerna är författare och läsare och deras intima förhållande och beroendeställning gentemot varandra. Han skriver om vad som händer i hjärnan när vi läser romaner och skriver roande om den eviga frågan från läsarna: Mr Pamuk, har det där verkligen hänt dig, på riktigt?
  Vilket det förstås inte har, åtminstone inte på det sätt det återberättas på
  Pamuk visar prov på den fantastiska förflyttning i tid och rum som hans texter kan ge upphov till. Något som också Svenska Akademien fäste särskild vikt vid i samband med prismotiveringen.

  Under julhelgen ska jag läsa hans roman "Oskuldens museum" och det ser jag fram emot.

måndag 17 december 2012

Vinterkalas med Hannu

    "Underbart! Det är kväll redan klockan tre på eftermiddagen och då kan man börja laga mat", säger Hannu Sarenström entusiastiskt. Han är kock, trädgårdsentusiast och livsnjutare som älskar den mörka årstiden när man kan vara inomhus och frossa i matlagning och vackra dekorationer. I "Vinterkalas" finns mat för senhöst och jul i en överdådigt vacker bok.
   "Min bok ska väcka en längtan till det lilla torpet i skogen - till snö, månsken och stjärnhimlar - långt bortom stadens svärtade saltslask!" deklarerar han
  Han beskriver den lugna atmosfären när matglada middagsgäster samlas i hans kök eller kring det generöst dukade julbordet på torpet hos Barbro och Kåre Hellström. Med hjälp av vännerna på torpet är boken fylld av genomarbetade familjerecept, med matminnen och smaker som genomlagats i årtionden och överlevt oräkneliga söndagar och generationsmiddagar. Recept för många eller för en eller två. 

  Julmat har tradition och ett Hannu-stuk. Allt från köttkorv, grynkorv och alla sillsorter. Nyårsafton med blinier, lamm och gammaldags ingefärsparfait på festklädda bord. Trettondagsmat vid brasan och till sist Knutkalas på isen med dofter från grillen. 
  Efter en sådan matfest är det nog lätt att känna sig mätt. Men man kan ju bara låna något enda recept och testa, inga måsten är ju Hannus ledord i livet.

söndag 16 december 2012

En japansk kärlekshistoria

 "Norwegian Wood" heter en Beatleslåt, som lätt biter sig fast i minnet och samma titel har japanen Haruki Murakamis roman. En mollstämd kärlekshistoria där huvudpersonen Toru pendlar mellan förtvivlan och hopp.
  Det börjar med att  Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwegian Wood" spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan. Som träffad av en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet. Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner.
   När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som till lika delar är öm, intensiv och omöjlig. Naokos är bräcklig. Hon försvinner till ett vårdhem och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligt visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor.
  Murakami, som ibland kan vara en komplicerad berättare, har skrivit en fängslande och stark kärleksroman om lojalitet och komplikationer. Läs den, för all del.

lördag 15 december 2012

Mot pingvinernas land


Seglaren Milo Dahlmann hade försökt en gång tidigare. Då blev hon den första svenska kvinnan som ensamseglade över Atlanten. Men Antarktis nådde hon inte. 
   Under ett och ett halvt år på havet lärde hon sig att viktigast är att våga sätta mål och hålla fast vid dem. Lika viktigt är det att våga ändra sina planer när verkligheten kräver det. 
  "Alla kan vi påverka våra liv mycket mer än vi tror", säger Milo, som valde att inte ge upp sina drömmar om havet, Antarktis, den stora harmonin och lyckan i att baka bröd mitt på Atlanten. Bra läsning för alla som inte vill fastna i den nya ängsligheten.
   Hon gav sig alltså iväg igen, med målet att segla till Antarktis på egen köl, med bättre utrustning och mer förberedd än förra gången. På egen hand hade hon sparat ihop närmare 1,5 miljoner kronor till den specialbyggda stålbåten Artemisia II. Och den här gången nådde hon sitt mål och väl framme överväldigades hon av pingvinerna, den klara sikten och det mäktiga landskapet. Men fick också anledning att fundera över situationen på vår planet och hur vi förhåller oss till den värld vi lever i.
   Här i "Mot pingvinernas land, en seglats till Antarktis" berättar Milo Dahlmann om sina erfarenheter. Hon förmedlar vad hon upplevt och lärt och lär oss att många av våra drömmar om livet har en möjlighet att bli verklighet.
   Underbart att segla i läsfåtöljen är det också en stormkväll som den här.

fredag 14 december 2012

I stället för avhandling

  I Vi Läsers senaste nummer finns en intressant intervju med skotska deckarförfattaren Denise Mina (bilden). Där berättar hon om hur hon halkade in på författande. Efter vilsna ungdomsår skulle hon studera vidare och valde juridik och forskning.
   Men i stället för att skriva en avhandling om kvinnliga brottslingar som är psykiskt instabila så skrev hon sin debutbok, "Död i Garnet Hill" som handlar om just en psykiskt instabil kvinna som misstänks för mord.
   Det var 1998 och boken fick stor uppmärksamhet och pris som bästa deckardebut.
  Och på den vägen är hon.
  Hon och Val McDermid sägs skriva i "tartan noir"-stil, alltså svärtade skildringar från det moderna Skottland. Ska bestämt läsa om boken för jag har glömt spänningen i den.
  Mina har sedan dess skrivit många deckare med kvinnliga huvudpersoner. Och man behöver inte bli ruinerad, många av böckerna finns i pocket.

torsdag 13 december 2012

Rowling för vuxna

   Jag har läst många negativa recensioner av J.K. Rowlings första vuxenroman - "Den tomma stolen".Det verkar som om många recensenter bara väntat på att få skriva hur genomusel boken. Hennes kultböcker om Harry Potter har man inte velat/kunnat/vågat attackera.
  Men romanen är verkligen inte så dålig. Jag har läst många samtidsskildrae, så kallat seriösa författare, som berättar bra mycket sämre.
  "Den tomma stolen" handlar om livet i en brittisk småstad som är allt annat än idyllisk.
 När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock. Bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever.  Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter.
   Den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid Pagford någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden. Jag roade mig med att tänka på att intrigerna utspelade sig i och kring Mariehamns stadshus.
   Läsningen blev genast roligare och mer överraskande. Den knallröda boken kan med fördel slås in i julklappspaket till nån som gillar brittisk prosa.

onsdag 12 december 2012

Brev från bitsk fru

  Underhållande är hon alltid, Suzanne Brøgger, och även om hon blivit äldre har hon inte blivit mindre arg. Kanske tvärtom. Höstens bok heter "Brev till prinsen av Mogadonien".  En klagosång till landet Mogadonien, som har många likheter med dagens  Danmark. Landet sover och Fru Z - författaren - vill väcka det.
  Hon går till räfst och rättarting med tidens anda och skräder inte orden: Vi lever i en kultur i förfall, en medie-era styrd av pöbeln, ett samhälle utan intelligentia och utan kulturell elit. Fru Z skildrar medelmåttigheten, utan ilska och avsky, men i förundran och med det medlidande hon anser att den förtjänar. Hon önskar en bättre värld. Dessa förbättringar tror hon ske genom politisk reform, ekonomiskt ansvar, bildning och gott uppförande.
  Emellanåt tycker jag hon är en kverulant och för den som inte följer det danska kulturlivet kan de beskrivna turerna i vissa frågor te sig obegripliga. Men när författaren är som bäst är hon egensinnig och rappkäftad. Så, läs den för all del.

   Det finns guldkorn att hämta.Som åsikten om EU-krisen. "Nu verkar det som om Europas folk faller tillbaka i de ursprungliga stammar som fanns före Karl den store och som på sin höjd har en hushållskassa kvar att regera över - om ens det."

tisdag 11 december 2012

En sida med prestige

 Om Dagens Nyheter har flera böcker skrivits men ingen av dem har uppmärksammat kultursidorna, med undantag av dem som skrivit om Olof Lagercrantz tid.
  I "Kultursidan - kulturjournalistiken i Dagens Nyheter 1864 - 2012 berättar Åke Lundqvist den dramatiska historien om DN-kulturens framväxt på nästan 500 sidor. Från dess förste kulturskribent, August Strindberg, till dagens populärkulturella krönikörer som Fredrik Strage och Jonas Thente.
   Om hur tidningen bytt ideologi genom decennierna och varit ömsom kulturkonservativ, kulturradikal och vänsterradikal. Om idéerna som skapade sidorna och om raden av skribenter som format den svenska debatten: Edvard Alkman, Wilhelm Peterson-Berger, John Landqvist,  Knut Jaensson, Bengt Holmqvist, Ulf Linde, Ruth Halldén, Sven Lindqvist, Lars Gyllensten, Leif Zern, Per Wästberg, Arne Ruth, Horace Engdahl, Macei Zaremba, Stefan Jonsson och otaliga andra passerar förbi.
    Några av dem har  i vredesmod vänt tidningen ryggen för kulturjournalistiken är de heta temperamentens och de stridiga viljornas fält.För att inte tala om divornas och småpåvarnas fält.
   Jag medger gärna att jag inte är objektiv när jag tycker att boken är underhållande. Det är ju känt att människor gillar att läsa om den egna yrkesgruppen. Samtidigt berättar boken om hur samtiden formats och uttryckts - och det är intressant.

måndag 10 december 2012

Nyttig almanack

Under 80 år har Semics Köksalmanackan varit en viktig inspirationskälla i köket för många nygifta och ovana matlagare för att sedan bli  en viktig följeslagare för många.
  När förlaget nu ger ut den 80:onde boken är det en fyllig utgåva med den unika och uppskattade blandning av recept, middagsförslag för årets alla dagar, artiklar och plats för anteckningar något som alltid ingått i Köksalmanackans. Dessutom mängder av  nostalgiska tillbakablickar på svunna tider almanackor!
  Med sina artiklar som "Laga revor i en fart", ofta förmananingar som "Rör inte så energiskt i stuvningen, det är då den blir seg!"  är de tidiga Köksalmanackorna fascinerande kulturhistoriska dokument. Nog behöver de nyhjälplösa också få lite handfasta råd.För den som är jäktad och inte hinner planera så mycket är matsedelsförslagen bra, jag lovar.
  Köksalmanackan är nostalgi och kult - modernare än någonsin, oumbärlig som alltid.Och den passar bra in i det tantvurm som just nu råder.

söndag 9 december 2012

Ankis fina fåglar

  Måste få tipsa om en lokal fågelbok som är så fin.
  Det är Ann-Kristin Johanssons "Ankis fågelbok för vanligt folk" där Anki har skrivit text, målat akvarellerna och tagit en del av fotona. En vacker och generös bok som passar de flesta som är normalintresserade av fåglar.
  Boken följer årstiderna och grupperar fåglar efter när de är vanligast förekommande. En del ser man förstås året runt medan andra är säkra tecken på vår eller höst. Boken kompletteras med observationer ur Ankis fågelskådarböcker och får på så vis en personlig infallsvinkel på ämnet.
  Boken är helt i färg och layouten har finesser som lyfter fram färgen på de olika uppslagen. Ett extra plus för akvarellerna som Anki gjort, hon är ju en van akvarellist som ser naturen med djupblick.
   106 fåglar får plats i boken och kan man de här pippina så vet man mycket om naturen.

lördag 8 december 2012

Män är mänskliga

  En liten antologi som heter "Mänskligt - vad rör sig i huvudet på en karl?" har förlaget Fontana Media gett ut. Bidragen kommer från tio yngre finlandssvenska män och bjuder många infallsvinklar på ämnet vad är en man idag.
   Här finns funderingar om varför män har någonting att göra inom barnomsorgen och hur man minns barndomen och vad som format den.
  Kenneth Thelen skriver om en kämpaglöd som slår det mesta, om hur han kom igen efter en svår mc-olycka och till allas förvåning åter kunde ge sig ut på världsomsegling - mot alla odds.
  Jonas Jungar skriver humoristiskt om vedens betydelse för manligheten och varför välhuggen ved är en kärleksgärning.
   Intressant är Mats Björklunds funderingar om varför det är så ont om män i kyrkbänkarna och hur han upplever att manliga egenskaper, som att fixa och göra, inte längre behövs. Kyrkans ensidiga inriktning på hjälp och stöd gör männen överflödiga.Det är ett inlägg som sticker ut och som, förhoppningsvis, inbjuder till både eftertanke och diskussion.

fredag 7 december 2012

Pappornas höst nu


"Varför återvände du?" Med den frågan börjar Johannes Anyurus  roman "En storm kom från paradiset". Huvudperson är mannen P. En bokstav som kan stå för pappa, men är även  namnet Paul, som Anyurus far hette, och sonen har gjort en litterär gestalt av honom.
  Jo, det är pappornas höst tänker jag. Ulla-Lena Lundbergs prisbelönade "Is" är ju en stark framskrivning av den tidigt döde fadern. Båda romanerna har också "pappasaker" på omslagen.
   Här handlar det om  pappa som ville flyga, men i stället hamnar han tillfångatagen i ett underjordiskt förhörsrum sedan han hoppat av från flygutbildning i Uganda. Sent omsider hamnar han i Sverige.
   Med hjälp av minnen, fragment och sin begåvning för att skriva förvandlas faderns liv till en berörande berättelse. Anyuru har säker känsla för stil och förflyttar sig ledigt fram och tillbaka i tiden.  Vissa kapitel är skrivna ur författarens, andra ur sonens perspektiv, så P:s liv belyses från två håll.
 Anyuru har, precis som Lundberg, valt fiktionen för att berätta en distinkt historia. Det gör P:s liv allmängiltig, en symbol för alla som han.
 Sonens beskrivning av hur stormen -  ödet kanske -  påverkar fadern och  honom själv,stannar kvar länge efter avslutad läsning

torsdag 6 december 2012

Älskvärd barndomsskildring

   Idag är det självständighetsdag. En ledig dag som är lite högtidlig, ofta kall och inbjuder till inomhusmys. Årets dag är inget undantag.
   Eftersom jag gillar att läsa om böcker har jag tagit fram Tove Janssons barndomsskildring "Bildhuggarens dotter", utgiven 1969. I den berättar hon om hur det var att växa upp som konstnärsbarn på Skatudden i Helsingfors. Pappa var bildhuggaren Viktor Jansson och mamma var illustratören Signe "Ham" Hammarberg. Tove växer upp med det konstnärliga skapandet omkring sig, leker i ateljén och ligger på sitt sovloft och lyssnar på festerna i ateljén.
 Så mycket kompisar har hon inte men hon saknar dem inte. Hon har ju Anna, det frodiga hembiträdet som sjunger sorgliga skillingtryck - alla verserna - och en rad spännande fästmän.
   Ibland blir Tove och Anna osams, men i grund och botten är de bästa vänner.
  Det sista kapitlet handlar om julen. "Ju mindre man är dess större blir julen" skriver Tove och beskriver hur hon får följa med pappa och köpa julgran i svartaste decembermörker och hur ateljén blir ett julrum.
  Det är en älskvärd liten bok som på precis men generös prosa fångar stunder från en försvunnen tid.

onsdag 5 december 2012

Skapar längtan till Italien

  Om Iitaliens moderna  historia vet vi pinsamt lite. För italienarna börjar den kring 1860, då det moderna, enade Italien ersatte småstaterna på halvön.
  Om den perioden handlar Göran Hägg nya bok, "Ett alldeles särskilt land -150 år i Italien" och han skriver med djp kunskap, sedan länge deltidsbor han i Italien.
  Här träffar man Garibaldis 1000 frihetskämpar som slog tjugofalt starkare trupper på Sicilien. Fascismens märkliga blandning av social omsorg och brutalitet beskrivs liksom den märkliga Mussolini-nostalgi som fortfarande hemsöker delar av landet.  Maffians uppkomst och återkomst, de Röda brigaderna och mordet på Aldo Moro finns beskriven.  Inget av det som omvärlden förfasade sig över när det gällde Berlusconis sexäventyr eller ekonomiska manipulationer är någon nyhet.

  Bäst i boken är kanske beskrivningen av kulturlivet. Vi ser filmskapare som Fellini, Rossellini och Ettore Scola, vars film givetvis inspirerat till bokens titel,  och stjärnor som Anna Magnani, Sophia Loren och Marcello Mastroianni.
De provokativa poeterna D'Annunzio och Marinetti, dramatiken  Pirandello och berättare som Alberto Moravia och Umberto Eco beskrivs. Och naturligtvis kan det moderna Italien inte förstås utan Verdis operor och den italienska schlagervågen på 60-talet.
  Ge den här boken till någon som längtar till Italien.

tisdag 4 december 2012

Finlandiapriset kom rätt!

   Absolut rätt roman vann Finladia-priset i år, Ulla-Lena Lundbergs "Is".
  Jag har faktiskt hunnit gratulera författaren till priset när jag fick tag på henne mitt på dagen, men det tål att sägas igen: Grattis!
   Den här romanen har väntat på att bli skriven länge.Det är en bearbetning av författarens barndomsminnen som klätts i fiktionens kläder. I roman löper många trådar ur hennes mångsidiga författarskap samman. I det lilla samhället och i den enskilda människan speglas en hel värld  i glimtar och minnesblänk.
  Hit till Örarna/Kökar kommer man bara med båt, om man lyckas ta sig fram mellan grynnor och skär och hit kommer en ung prästfamilj just efter krigets slut. Här ska de börja ett nytt liv, bygga upp en församling och sitt hem. De är unga och starka och har både tro och hopp så det räcker för alla. Och församlingen älskar familjen och snabbt blir prästgården ett riktigt kraftcentrum.
Men.... 
 Utanför prästgården, på farvattnen och ute på isen, råder uråldriga makter. Det vet postföraren, medan prästen har annat i tankarna när han är på väg hemåt mot ljuset i prästgårdsfönstret.
  En roman som har allt en klassisk roman ska ha. Levande människor, fantastisk miljö och ett språk som bär. En roman som sätter mina kökarrottrådar i dallring.
   Läs den, alla ni som älskar romaner.

måndag 3 december 2012

En strulig högskola

  Emma Lundgren är Kristina Appelqvists problemlösar men en förmåga att bli inblandad i konstuga dödsfall.
   Emma är rektor vid Västgöta universitet i Skövde och där händer det saker minsann. I Appelqvists senaste - De blå damerna - skedde en spektakulär konststöld med tillhörande mord. Den ska jag slå in i julpaket vad det lider, men här ska inte avslöjas till vem.
   Nu har jag läst en tidigare Emma-deckare, "Den som törstar", där en omstridd professor  i religionshistoria hastigt dör i en hjärtinfarkt.  Vidars vänner i Sancta Elins kyrkokör - där Emma ingår  och den världsberömda sopranen Angela Hansson ska sjunga på begravningen. De träffas kvällen före begravningen för att öva och umgås och sedan övernatta i stiftsgården. Men på morgonen nästa dag hittas Angela Hansson brutalt mördad.   Frågan är vad det finns för samband mellan pofessorn och operastjärnan Angela Hansson, bosatt i Italien sedan många år. Kanske finns svaret att söka i Angelas ungdom, men det finns också ledtrådar som pekar på att de båda dödsfallen har att göra med professorns forskning i etruskisk mytologi. Diverse antika föremål spelar en roll för utvecklingen.
   Det här är en förtätad och skickligt genomför historia. Rekommenderas till vänner av småstadsdeckare.

söndag 2 december 2012

Hundra år - fem kvinnor

   Hundra år och fem kvinnor - en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. 
  Hundra år av en sorts kärlek - historien nåbar med blotta fingertopparna.Det är temat för Aino Trosells roman "En gränslös kärlekshistoria" som i mångt och mycket bygger på den egna släkthistorien..
   Trosell är väl annars mest känd för sina kärva deckare som utspelas i glesbygdsmiljö och miljön har hon kvar när hon berättar om en rad kvinnoliv. Det man häpnar över är hur snabbt tiden rinner iväg, det som just var ungdom har blivit åldrande. Och så mycket som hänt på alla dessa år. Mycket har förändrats men mycket är också sig likt på de fem generationer Trosell beskriver.
  Skulle vara intressant att läsa om hundra år av åländsk kvinnohistoria för det vimlar ju av starka kvinnoöden här.


lördag 1 december 2012

Sovjetiska skuggor

  Det finns ämnen det är hälsosammast att tiga om. Ett sådan är hur det var att leva i den unga utopiska staten Sovjetunionen.
   Släktingarna till Rober Klasson, mannen som var med och elektrifierade det väldiga landet,  höll i årtionden under tyst om familjefaderns ursprung och insatser. Med perestrojkan löste censurens band. Historien om Robert, Krupskaja och Sonja för oss rakt in i sovjetstatens maktspel där många människor kom i kläm.
   Snart har hundra år gått sedan Lenin dog. Han och hans hustru Nadezjda Krupskaja bildade ett radarpar som formade och förvanskade Europa under en stor del av 1900-talet. 
   Svenskättlingen Robert Klasson, född i Kiev, förenade Lenin och Krupskaja i sin studiecirkel i S:t Petersburg. Klasson var en färgstark och modig samhällsdebattör.
 Christian Sundgren har med sin kusin Marina Gardenin spårat Robert Klassons släktingar i dagens Ryssland. Boken "Robert, Krupskaja och Sonja - små kuggar och stora i ryskt maktspel" bygger på intervjuer och på unikt arkivmaterial, såsom den intensiva brevväxlingen mellan Klasson och Lenin.
  Boken kastar ett intressant ljus över historiens stora aktörer och här framsår de som människor, vilket de naturligtvis var.

fredag 30 november 2012

Vargas är skrämmande bra

 Denna kväll med snöstorm är det bra att kura inomhus, tända en brasa och dra för gardinerna. Nå, det senare behövs inte, rutorna är igensnöade. All man ser är vitt.
   Just nu ska jag börja läsa "Okänd kontinent" av Fred Vargas (bilden), deckardrottning i den franska republiken. Hon är dessutom historiker och arkeolog med medeltiden som specialområde. Hon är trefaldig vinnare av Storbritanniens främsta deckarpris, har översatts till ett stort antal språk och sålt mer än 10 miljoner böcker världen över.
   Tre av hennes böcker har tidigare kommit ut på svenska hos Wahlström & Widstrand men från och med hösten 2012 tar Sekwa förlag, specialister på fransk litteratur, över utgivningen av Vargas böcker.
  Här är det kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg som förväntar sig en lugn tredagarskonferens i London. Men så dyker det upp ett stort antal skor, arrangerade i en ordentlig rad, utanför den gamla barocka kyrkogården Highgate Cemetary. Det hade inte varit så konstigt - om det inte funnits avhuggna fötter kvar i skorna. Tillbaks i Frankrike hamnar Adamsberg i en utredning av ett bestialiskt mord i en finare förort. Därifrån leder de vindlande spåren vidare mot en gammal legend om vampyrer och vampyrjägare, och mot en okänd kontinent där ingenting längre är som man trodde...

torsdag 29 november 2012

Moral i Lappmarken

 "Kautokeino, en blodig kniv" är Lars Petterssons debutbok och den fick ett hedersomnämnade när Svenska deckarakademin delade ut pris nyligen.
   Det är en  thriller om motsättningarna mellan tradition och modernitet och om moral i ett minoritetssamhälle. Vilka rättsbegrepp ska råda på Finnmarksvidda och kan det traditionella samiska samhället ha samma moral som det svenska Sverige? Det är ju fortfarande svårt att se samerna och deras traditionella näringar som en del av det moderna samhället.
 Genom att  Anna Magnusson, som arbetar som biträdande åklagare, reser till Kautokeino efter flera års frånvaro sätts denna konflikt i ljuset. Hennes mormor har ringt och bett henne komma och rentvå kusinen Nils Mattis, som är anklagad för våldtäkt. Mormodern är desperat, familjen kan inte klara sig utan Nils arbetsinsats på fjället. 
  Men när Anna läser polisutredningen blir hon fundersam. Hur ska hon ställa sig i konflikterna? Hon har ju svårt att avläsa den främmande omgivningen. Vem ligger bakom de dödsfall som inträffar medan hon är där och vilka är det som vill röja henne själv ur vägen?
  Boken var först skriven som filmmanus, och det märks på berättarstilen. Snabba klipp för handlingen framåt.

onsdag 28 november 2012

Alltid samma snö..


Herta Müllers nya bok "Alltid samma snö och alltid samma farbror" är en essäsamling med budskap och skärpa. Müller är en av få brinnande och passionerade Nobelpristagare på senare år. Just i dagarna har hon kritiserat årets litteraturpristagare Mo Yan i skarpa ordalag. Och hon vet vad hon talar om när hon skriver om diktaur och tvång i totalitära stater, uppvuxen som hon är i diktaturen Rumänien.
  Man kan säkert tycka att det är opassande att en pristagare kritiserar en annan. Jag för min del tror att hon inte kan låta bli, hon sitter inne med för smärtsam kunskap.
  I den här boken finns artiklar, föredrag och tal som har tillkommit under de senaste femton åren. Här finns texter från tiden före, men också efter det att hon tilldelades nobelpriset i litteratur. Berättelsen om hur det gick till att smuggla ut manuskriptet till debutromanen, liksom ett hyllningstal till författaren  DDR-dissidenten Jürgen Fuchs. Dessutom ett antal tidigare aldrig publicerade texter, bland annat en som tar upp det faktum att även den av henne så beundrade Oskar Pastior under en period tvingades verka som informant åt den rumänska säkerhetstjänsten Securitate.
   Mycket bra är hennes invigningstal från bokmässan i Göteborg i fjol. Müllers stränga och klara blick ser igenom alla diktatorsfasader, från Mubarak till Lukasjenka och kinesiska ledare "med hamsterblick". En mycket läsvärd bok, även om den inte är "glad".

tisdag 27 november 2012

Emmas debutroman

   En intressant debut gör drygt 20-åriga Emma Pemberton från Helsingfors med romanen "Kom". En roman hon vann Söderströms "intrigromantävling" med.
  Inte för att jag riktigt vet vad en sådan roman är, jag tycker att det här är en roman om relationer, en med mycket dialog. Men intrig, tja. Romanen förs fram genom träffsäker dialog.
  Det handlar om Erika, Katja, Thomas, Martin, Not. Fem unga människor i dagens Helsingfors som genom försök och misstag kämpar för att stå nära en annan människa. De inser det svåra i att kombinera människors viljor och känslor, och att det enkla ordet "kom" kunde hjälpa dem avsevärt. Men det kan vara så otroligt svårt att säga.
  Vissa av dem går ännu kvar i gymnasiet, andra läser på inträdesförhör, en jobbar i kassa. De dricker, röker, går på skrivarkurs, har sex, skvallrar - men vad lever de för och vad går allt ut på?
  Pemberton lyckas väl med att beskriva livet på knivens egg, de där åren när alla val verkar vara ödesbestämda. Ska bli spännande att se hur hon går vidare med sitt skrivande.

måndag 26 november 2012

Det är min typ!

 Har ni någonsin tänkt på hur viktiga typsnitten, alltså bokstävernas utseende i tryck är?
Nej, kunde just tro det. Det är inte det första man tänker på. Ändå är de en företeelse vi alla kommer i kontakt med och använder dagligen men som få verkligen vet hur man hanterar. Typsnitten är själva verktyget för att vi ska kunna ta del av andras tankar på tryckt papper eller på dator- eller smartphone-skärmen. Utan typsnitt hade du inte kunnat läsa det här, skrivet i Times.
   Och efter att ha följt med Simon Garfields resa genom typsnittens historia tycker man annorlunda. Han låter oss möta skaparna bakom klassiska typsnitt som Futura, Helvetica och Verdana, och berättar om hur Times New Roman, Garamond och Courier kom till. Han låter oss till och med ta del av den inte helt rumsrena historien om stilen Comic Sans.
 I kväll är det ju utdelning av Augustprisen, får se vilka som vinner och vilka som försvinner. Genuint underlig är nomineringen av Zlatan-boken, hoppas verkligen att inte den vinner.
  Deckarakademin, som delade ut pris i helgen belönade två av mina favoriter, Åsa Larsson och Peter Robinson. Vackert så. Men jag tycker nog att det varit rättvisare att belöna Tove Alsterdahl för hennes urstarka norrbottenskildring "I tystnaden begravd". DEN är bra.

söndag 25 november 2012

Helt tidlös historia

 Kortromanen "En lång vinter" är en av irländaren Colm Tóibíns starkaste berättelse.Den utspelas i en
utspelas i en liten bergsby i Pyrenéerna på 50-talet. Men det skulle lika gärna kunna vara i fjol eller för hundra år sedan. Historien är helt tidlös och handlar om människor som lever i den kargaste av miljöer, utlämnade åt naturen och den egna kraften att klara sig. Varför kommer jag att tänka på Kökar, som det var på 50-talet?
  Unge Miquel har återvänt efter värnplikten och nu är det dags att vinka av den yngre brodern. Pappan säger inte så mycket men håller ordning på fåren som precis vallats ner från bergssluttningarna inför den stundande vintern. Det är modern som håller samman familjen och ser till att alla får mat och att det blir städat.Men en dag märker Miquel att modern tycks smyga iväg när de är nere i byn och handlar.
   Snart blir också han varse det som alla tycks ha vetat länge men ingen talar om, att modern är alkoholist. Kort därefter uppstår ett våldsamt gräl mellan föräldrarna och dagen efter är modern försvunnen och den första snön faller. 
  Det tar bara någon timme, sedan råder full snöstorm och det är frågan om liv och död. Vädret i Pyrenérna är både våldsamt och snabbt växlande.

lördag 24 november 2012

En flodvåg av sprit

   1919 infördes förbudslagen införs i Finland med målsättningen att torrlägga samhället på all sprit. De styrande hoppades på så sätt få bukt med alkoholproblemen och räknar med att fängelserna skall börja tömmas.Men effekten blir den motsatta. Under de 13 år som lagen upprätthölls, till 1932, dränktes landet i en våg av sprit, våghalsiga uppköpare tog sig ut till de estniska båtarna som låg på internationellt vatten och förde i land sprit som snabbt hittade köplystna kunder.
  I kölvatten följde sociala  problem med våldsdåd, kriminalitet, korruption och samhällsförfall.
Våldet trappades upp mellan de internationella smugglarligorna och de finländska myndigheterna, båda sidor var skarpt beväpnade och båda sidor skaffade sig snabbgående farkoster.Längs hela den långa kusten och på Åland pågick den lönsamma men farliga smugglingen.

  Om den dystra epoken har K-G Olin skrivit en väldokumenterad bok som defintivt tvättar bort bilden av smugglare som romantiska gentlemän. "Brännvinskriget. Sprit, smuggling och samhällsförfall under Finlands förbudstid 1919 - 1932" heter boken.
  Den är informativ och lättläst, innehåller massor av foton från tiden och förstås finns här många smugglarhistorier.

fredag 23 november 2012

Sniglar och rabarber..

   Karin Brunk Holmqvist är en berättare som folk hittar utan reklam. Man pratar om henne och hennes jordnära människor och  humoristiska berättelseroch det har gjort henne till en av Sveriges mest lästa  författare. 
  I  höstens bok "Surt sa räven om rabarberna"får vi träffa ett nytt persongalleri på Österlen. Berta och Gunnar, som fått en kolonilott i Simrishamn, står i centrum liksom deras nya vänner Hjördis och Konrad.


  Men samtidigt som Berta och Hjördis odlar sin vänskap genom trädgårdsplanering, saftstunder och hemliga planer så trasslar Gunnar in sig i ett nät av onödiga lögner.  Men det är klart, utan missförstånd skulle det inte bli någon intrig.
   En tantmysbok förstås och det är en genre som växer från år till år. Några timmars lättsam underhållning är knappast fel i novembermörkret.

torsdag 22 november 2012

Winter är tillbaka


  Det fanns en tid när jag alltid läste Åke Edwardsons böcker så fort de kom ut. Sedan mattades intresset och det är ganska länge sedan jag läst  honom.
 När hans hjälte Erik Winter nu kommer tillbaka har han varit tvungen att vila upp sig ett par år efter drunkningsolyckan som nästan kostade honom livet.
  När "Hus vid världens ände" börjar är Winter tillbaka i tjänst, någorlunda återställd men med en obotlig tinnitus som ständigt sällskap. Aneta Djanali är där, Fredrik Halders är där, Bertil Ringmar är där, allt är nästan som vanligt. Men knappt har han hunnit börja jobba igen förrän det där alltför bekanta obehaget kryper sig in i hans tankar. Det första fall han får är ett  obehagligt mordfall nära Stora Amundön i södra Göteborg. En kvinna och hennes två små barn hittas brutalt mördade i ett hus på ön, i ett hus vid världens ände. Mirakulöst nog hittar man också ett spädbarn vid liv i ett av rummen i husen, medtaget men oskadat.
  Men vem mördade familjen och varför skonades babyn?
  Inga enkla frågor att hitta svar på men en bra utgångspunkt för en berättelse. Och Edwarsons språkbehandling är precis så bra som jag minns den.

onsdag 21 november 2012

Ödödliga Madame Bovary


  Gustave Flauberts roman "Madame Bovary" är en av de bästa  böckerna som finns om läsning och hur kraftfullt läsning kan påverka livet.
 I berättelsen om Emma Bovarys äktenskap,besvikelse, upprepade otrohet, romantiska drömmar och slutliga tragedi ryms både läsningens himmel och helvete. Läsningen som flykt, som dröm, som bättre version av verkligheten.Men läsning kan inte vara i stället för liv, läsning är ett sätt att göra livet mer uthärdligt. Men både Emma B och riddaren Don Quijote tror att läsning är liv.
   Flauberts klassiker, som kom ut 1865 åtalades för osedlighet, men friades, ges nu ut i ny översättning av Anders Bodegård och med ett nyskrivet och intressant förord av Sara Danius.
Jag ska läsa romanen genast för det är länge sedan jag läste den. Då var det på franska och inför ett litteraturseminarium.
  Men böcker man gillar ska man läsa vid olika tidpunkter i livet. Både jag och romanen kommer att vara på ett annat vis. Men nu som då gäller Flauberts försäkran: Madame Bovary, c'est moi. Det svarade han när han fick frågan om vem som var förebilden för Emma.

tisdag 20 november 2012

Ruggiga Stonehenge

    Sam Christer heter en brittisk dokumentärfilmare och producent som numer också är thrillerförfattare i bästa Dan Brown-stil. Hans första bok återknyter till platsen Stonehenge, en plats som satt mångas fantasi i rörelse. De lärde strider ännu om platsens funktion. Tempel, offerplats eller astronomiskt observatorium? Eller kanske alltihop?
   Här blir en man, en vecka före sommarsolståndet, slaktad på det mest brutala sätt inför en grupp troende, som iförda prästkappor deltar i en offerceremoni. Bara några timmar senare begår en av världens främsta skattjägare självmord och efterlämnar ett kryptiskt brev till sin son, arkeologen Gideon Chase. Gideon allierar sig med en orädd kvinnlig polis på orten och snart upptäcker de ett hemligt samfund - en urgammal internationell sekt som i tusentals år har dyrkat Stonehenge.
   Gruppen har en karismatisk och ledare och praktiserar en rituell offerrit där människor offras för att avslöja stenarnas hemlighet.
  Det är spännande och välkomponerat, som om man korsat Indiana Jones med Ian Rankin ungefär. En bitvis ruggig men också spännade thriller. Författren lär ha siktet inställt på att skriva om fler historiskt märkliga platser.

måndag 19 november 2012

Ett bortglömt mord

   Carin Hjulström har skrivit två romaner tidigare, om den unga journalisten Frida Fors och om hur det är att slå sig in på en allt tuffare arbetsmarknad.
   Hennes tredje roman "Kajas resa" handlar också den om journalister. Dels om hur journalisten Kaja Asklund efter första världskriget blir indragen bolsjevikiska konspirationer och dels om nutida frilansjournalisten Helena Åkerström.
  En dag levererar ett bud en låda från en anonym avsändare till Helena. Lådan är fylld med gamla tidningsartiklar, foton, rättegångshandlingar och dagböcker. Överst ligger ett osignerat brev. Avsändaren förklarar att hon är svårt sjuk och vädjar till Helena att i egenskap av journalist gå igenom materialet och se om hon kan göra något av det.
   Det handlar om de mest brutala politiska mord som ägt rum i Sverige i modern tid - en grupp tsartrogna ryssar som torterade och mördade ett flertal bolsjeviker i exil och sänkte dem i en sjö norr om Stockholm. Romanen bygger på en sann historia och skildrar såväl brotten som hur journalisten Kaja av en slump blev indragen i Ryssligans verksamhet i Stockholm. Enligt den anonyme brevskrivaren var Kaja väl insatt i historien om och hon kände flera av förövarna.
   Genom brevet får Helena också veta att hon inte är släktens första journalist. Det var Kaja Asklund, på 1910-talet en välkänd signatur i Stockholms-Tidningen. Helena är först skeptisk, men blir alltmer fascinerad ju mer hon läser. Då hon dessutom får veta att Kaja försvann spårlöst i september 1919 ökar naturligtvis hennes intresse.  Hon gör omfattande research och mycket snart väcks historien och  till liv i hennes text.
  En riktigt spännande historia som tar tag i läsaren med en gång. Läs den!

söndag 18 november 2012

Porträtt av Tikkanen

  De var svågrar och vänner, Henrik Tikkanen och Johan Wrede.
Nu har Wrede gett ut boken "Tikkanens blick", en bok han kallar essä. En lång sådan på drygt 300 sidor.
  Tikkanen ville som författare gripa in i sina egna och samtidens trauman - kriget spelar en stor roll - och livsvillkor. Olyckliga uppväxtförhållanden satte också djupa spår i författarskapet.
   Men också samtidens borgerliga tvångströja angrep han med frenesi i den så kallade adressviten, som gjorde skandal då den kom ut och fick ankdammens vågor att gå höga. Äktenskapet Med Märta Tikkanen tar också plats här. Jämställdhet och feministisk syn var på inget vis självklarheter för Tikkanen.
  Johan Wredes mångåriga vänskap med Tikkanen bildargrunden för analysen och tillför också unik kunskap om författarskapet. Man får se hur nära liv och skrivande hör ihop för författaren.
  En av Tikkanens aforismer citeras på bakpärmen: Författare borde inte skriva om sig själva utom om något de förstår sig på.
  Så Wrede har gjort den forna svågern en väntjänst.

lördag 17 november 2012

Snart är det jul - igen

  Ingen idé att blunda för det längre. Om fem veckor är det jul.
  Och tecknen hopar sig. Alla artiklar om julmat och julpynt, om julens kläder och tipsen om hur man får en lyckad jul. Jag säger: Tack bara, Jag tror det nog blir bra. Julen kommer när den kommer, antingen vi stressar upp oss eller inte. Det gäller också årets jul. Ta det lugnt så blir det jul!
   Den första julboken har också kommit. "Sjung stjärnor" heter en och har underrubriken Dikter om vinter och jul.
  Här finns texter av finlandssvenska klassiker som Topelius och Runeberg, Viola Renvall, Tove Jansson och Lars Huldén. Tua Forsström är med liksom Katarina Gäddnäs och Carina Karlsson.
  Alla pekar de på de många möjligheter den här midvintertiden ger oss.

Det börjar snöa långsamt och
underbart, så som jag minns
att det snöade över det vita
huset en gång. Vi måste returnera
allt som blev vår glädje, men inte 
dess förvandlingar till bild....

Så skriver Tua Forsström i en av många fina vinterdikter som den här volymen innehåller.

fredag 16 november 2012

För alla mellan 3 och 99 år

  Idag ska jag avslöja min barnsliga sida. Jag älskar att läsa om gubben Pettson och katten Findus. Och jo, jag vet att åldersrekommendationen är barn mellan tre och sex år. Men det struntar väl jag i, det är knappast mitt fel att inte de här böckerna fanns när jag var liten.
  Och de här böckerna med sin kluriga stil är till för alla åldrar. Inte tror jag att många barn ser att hönorna här är individer, liksom Mucklorna. Skulle vilja sätta den övre åldersgränsen för boken till 99+.
   Författaren och tecknaren Sven Nordqvist har ju haft en lång paus i utgivningen. Vi var många som trodde att det inte skulle bli fler böcker. Och så kommer "Findus flyttar ut."
  Lycka!
  Findus är i trotsåldern och finner sig inte i Petsons regler. Så bygger de om det gamla utedasset till hus åt Findus och allt är bra till en början. Men friheten har sina sidor, upptäcker Findus. Och läsaren.

torsdag 15 november 2012

Om lyckan i alla tider

  Bland samtida nordiska författare är Fredrik Lång en främmande fågel. Han är också filosof och det märks i hans ämnesval. I höst har han gett ut romanen "Av vad är lycka" som tar läsaren med till Mindre Asien på 400-talet före kristus. 
   När romanen börjar står Eutykios och långleds i sin farbrors handelshus i Efesos, som är erövrat av lydierna. Han hamnar ir i Sardes och  siktar på att bli tolk vid kungens hov för han har en hämnd att utkräva i en ouppklarad affär med kungen.
   Ock kungen är ingen mindre än den asrike Krösus, illa känd för sin girighet.
  Som i alla äventyrsberättelser handlar det om krig, kärlek och svek men också den eviga frågan hur lycka bäst kan uppnås och behållas. Men historien är en sträng lärare, allt kan tas ifrån oss även om vi äger makt och rikedom.
  I slutet av romanen har Eukytios slutat tala. "Jag klandrar honom inte. Jag förebrår inte den som talar mindre. Den har mer tid att tänka".
  Men hur mycket människan än tänker, lyckan lyckas hon inte ringa in, den rinner iväg.
   En vemodig och lärorik roman som också fräschar upp historiekunskapen.

onsdag 14 november 2012

En liten klassiker

"Dagarnas skum" råkade jag få i handen när jag stuvade in och om i bokhyllan.
  En riktigt läsvärd liten fransk roman av Boris Vian.(bilden) En roman om parisiskt liv på 50-talet, om den lättjefulle Colin som lever bekvämt och utan bekymmer. Han träffar den vackra Chloé, de gifter sig och far på bröllopsresa.
  Men så tar lyckan slut och Colin är ensam kvar, det enda som är kvar är "dagarnas skum", minnen man aldrig återfår.
   En lite sorglig roman som är mycket välskriven. Vian var ju också poet och musiker och vem har inte hört hans chanson "Le deserteur",  den som på svenska börjar "Jag står här på ett torg..."
   Vian dog med stil,under förhandsvisningen av en film baserad på hans "Jag ska spotta på era gravar". Han blev bara 39 år.

tisdag 13 november 2012

Netsuker och historia

  En samling japanska miniatyrfigurer, så kallade netsuker, ärvda av en farmors bror, blev keramikern Edmund de Waals nyckel till den egna släktens historia.
  Den judiska familjen Ephrussi, som kom från Odessa, var lika förmögen som inflytelserik i 1800-talets europeiska societet. De japanska figurerna av elfenben eller trä var högsta mode i Paris i slutet av 1800-talet. De Waals samling hade en gång köpts av mecenaten Charles Ephrussi, god vän med både konstnärer och författare och modell för Charles Swann i Marcel Prousts "På spaning"-svit.
   Men två världskrig förändrade allt och vid andra världskrigets slut återstod bara en samling japanska figurer, var och en mindre än en tändsticksask, 264 netsuker gömda i en madrass av en trogen hemhjälp.De kom med tidens att återbördas till sitt hemland.
   Det är den helt osannolika historien om netsukerna som historiens markörer som berättas i "Haren med bärnstensögonenen". En bok som av brittiska recensenter hyllats som ett mästerverk.
   Den ger en djup bild av 1900-talets Europa, både av förfining och av förfall, krig, förföljerser och svek finns det gottom. Men också närhet till tiden och tingen. 330 sidor ren läsglädje, jag lovar.


måndag 12 november 2012

Kulturen i finkläder

  De flesta håller nog med om jag säger att Svenska Akademien med alla ritualer är kultur uppklädd i finkläder. Vi tänker Nobelpris och Nobelfest, de högtidliga årssammankomsterna 20 december varje år.
  Om allt det och mycket därtill ger nu akademien ut en bok med foton av Helena Paulin-Strömberg och text av Carl Otto Werkelid."Akademien sammanträder! Ettår med de aderton" heter den. En vacker och genomarbetad bok som ger de intresserade en chans att glutta lite bakom fasaden.
Efter 225 år som mer eller mindre hemlig skildras här vardagen och arbetet med ordboken, detta evighetsarbete, och skaran av ledamöter under de drygt två seklerna presenteras.  En bok som ger svar på många frågor från varför en ständig sekreterare till varför just arton ledamöter. En berättelse om akademien som en levande kulturinstitution som instiftaren, Gustav III, hade skisserat.
   Boken avslutas med samtal med de tre ständiga sekreterare som i dag finns i akademien. Utan minsta tvekan vet de allt som är värt att veta om akademien. Fast allt berättar de inte. Och varför skulle de göra det? Alla har ju behov av att vakta hemligheter, stora som små.
   Hur skulle vi kunna spekulera, om vi verkligen visste hur allting är?