Det är varma junidagar i Mumindalen, mamman täljer en barkbåt och Mumintrollet ligger vid en tjärn och slöar. Men det är lugnet före stormen och det varar inte länge. Som i så många av Tove Janssons böcker byggs spänningen upp när idyllen möter en katastrof. Den här gången är det "det eldsprutande berget" som får ett utbrott och det följs av en flodvåg som ödelägger Mumidalen. Det höga Muminhuset har snart
bara taket över vattenlinjen och hela undervåningen står under vatten.
Mumintrollet blir tvungen att borra hål i golvet för att dyka ner
i köket efter mat.Till sist kommer något stort, halvcirkelformat flytande emot dem och de går ombord. De tänker sig först att det är ett övergivet hus men upptäcker senare att de har hamnat på en teater som flutit med i Teaterråttan Emma, en barsk typ, som bor i teatern och håller sig undan från familjen, ogillar Mumintrollen eftersom de inte vet vad en teater är, men hon kan så småningom förklara det för dem.Och trollen blir plötsligt skådisar.
strömmarna.
Det är grundintrigen i Tove Janssons "Farlig midsommar", hennes femte muminbok som gavs ut 1954. Titeln passar ju så bra, så här dan före midsommar, och jag tycker att Mumintrollen är riktigt anarkistiska här och bråkar med de pedantiska parkvakterna. Förstås slutar boken lyckligt och alla återvänder hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar