Min blogglista

söndag 31 maj 2015

Grönländsk ödemark

Jag klagade förra veckan på att svenska deckare har mycket slentrianmässiga intriger med inslag av övergrepp på barn och kvinnomisshandel.
  En som definitivt inte har förutsägbara intriger är isländskan Yrsa Sigurdardottir. Hon blandar skräck, gåta och isländskt landskap till en stark brygd där man biter på naglarna in i det sista.
Hennes senaste på svenska är "Ödemark", på engelska The Day is Dark. Den har en läskig skräckkänsla från första sidan med forskaren Oddny Hildur som sitter ensam och jobbar sent. Hon får se någonting utanför fönstret och .. ja, sen händer mycket. Det finns någonting där ute.... någonting som inte vill väl.
   När tre personer från ett isländskt gruvföretag försvinner spårlöst i det glesbefolkat kustområde på nordöstra Grönland, anlitas advokat Thóra Gudmundsdóttir  i Reykjavik
för att utreda deras öden. Då Thóra anländer till Grönland upptäcker hon att även andra människor försvunnit kring gruvan. Lokalbefolkningen tror att det vilar en förbannelse över platsen. Ingen vill bli involverad i utredningen. Thóra finner sig snart strandad mitt ute i en ödemark, med ett fall som ter sig lika olösligt som platsen omkring henne börjar kännas fientlig.
   Men Thóra är inte den som ger sig, det vet vi som läst om henne förut.

lördag 30 maj 2015

Skönheten & fulheten

Vad är skönhet och vad är fulhet och hur visas de i  konsten?
   Den som ställer frågorna är Umbert Eco, författare, språkvetare och filosof. Vid städning av hyllorna hittade jag hans "Om skönhet" som kom 2005 och "Om fulhet" som kom ett par år senare.
   Båda böckerna är välillustrerade och man blir lätt fast när man börjar bläddra i dem. Han tar läsarna
på en  guidad tur genom århundradena, från klassisk tid fram till våra dagar. Han visar genom många spännande exempel hur idealen för det vackra och det fula har växlat genom tiderna. Han fördjupar sig i olika föreställningar om kärlek, om den oåtkomliga kvinnan och om fulheten och grymheten som alltid funnits i både konsten och litteraturen.  Det är böcker som kan förändra vårt sätt att betrakta konstverk och verkligheten.
   Konstigt att ingen förut kommit på tanken att skriva heltäckande om ämnena. På samma gång blir det en nyttig repetition av konsthistorien, både kända och okända verk.

fredag 29 maj 2015

Eklund säljer allt

   Allt går att sälja. Den tesen är grundbult i Fredrik Eklunds tänkande. Han har har gjort sig ett namn som fastighetsmäklaren som mega­kändisarna vänder sig till när de vill spendera miljoner på en ny Manhattanbostad. Han har vid det här laget sålt fastigheter för över två miljarder dollar. Och köparna är megastjärnor som Jennifer Lopez, Daniel Craig, Cameron Diaz med flera Under sitt första år som mäklare sålde han fastigheter för 50 miljoner dollar och blev utsedd till Årets nykomling i USA.
    I boken "Sälj!" delar han med sig av kunskaper om hur man säljer och tjänar stora pengar. Han har flitigt delat med sig av sina kunskaper på sociala medier, i tidningar och tv-program, bland annat genom realityserien Million Dollar Listing New York.
    På ett humoristiskt sätt berättar Eklund om hur han uppnått sina drömmar och han anser att alla kan göra detsamma. Boken ger råd om allt från träning och klädsel till hur du får dina kunder att gilla och lita på dig. Den beskriver det som vi alla ägnar oss åt varenda dag. Från ett extra varmt leende för ett bättre bord på krogen, till att övertala femåringen att det är läggdags, eller att få partnern att vilja åka till just ditt drömresemål på semestern. Allt handlar om samma sak. Om du klarar att sälja dig själv, klarar du att sälja vad som helst. Det anser Fredrik Eklund att han visat med sitt liv, börja med två tomma händer och bli miljonär.
  Det är både fascinerande och bitvis upprörande läsning om man köper tesen att allt är varor och att allt går att sälja. Är det teser som dessa som får människor att tappa proportioner för hur mycket de vill ha, undrar jag.

torsdag 28 maj 2015

Jussarö har historia

Långt ute i Ekenäs skärgård ligger Jussarö, en ö med en mångskiftande historia. Nu har Sven Stenlund skrivit en bok om ön är bunden till med släktrötter. "Jussarö, från sjörövarnäste till nationalpark" heter den.
Fast det här med sjörövare ska tas med stora nypor salt, det finns inte skuggan av ett bevis för att detta skulle ha varit sjörövarnäste. Men det låter ju spännande.
  Namnet finns i farledsbeskrivningar - det danska itinerariet - redan på 1200-talet och lotsverksamheten drog igång i början av 1800-talet. Fyren tändes här 1891 och både lots- och fyrverksamheten förde med sig folk och bebyggelse till ön..Jussarö har även en intressant historia som industrilandskap, kring mitten av 1800-talet inledde lösdrivare och straffångar malmbrytning på ön. Gruvdriften drevs i olika regi i flera repriser fram till 1954 då Vuoksenniskabolagen tog över och en ny aktiv period inleddes och bland andra president Kekkonen besökte ön.
    Idag hör Jussarö till Ekenäs skärgårds nationalpark och här har mången båtfarare tagit i land och strövat bland de fascinerande förfallna byggnaderna från gruvtiden.Sven Stenlund kan öns historia, han har känt många av dess människor och berättar om deras hårda vardag kryddat med en del roliga historier.Boken är rikt illustrerad med unika fotografier från mer än ett sekel. 
  Det slår mig när jag läser boken hur likadant livet var i utskären om det sedan var Nyland, Åboland eller Åland. Samma hårda vardag överallt och samma goda sammanhållning på öarna.

onsdag 27 maj 2015

Slentrianmotiv igen

"Vår egen lilla hemlighet" är den fjärde deckaren i Ninni Schulmans serie om brott i värmländska Hagfors.  Kriminalromaner om en verklighet som de flesta känner igen sig i, långt från storstädernas glassiga yta. Som i de tidigare böckerna får vi följa den beskäftiga journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund.
   En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från sitt arbete och hennes make anmäler henne försvunnen. Han vet att hon har blivit hotad på sitt jobb och fruktar det värsta. Dagen därpå hittas Anna-Karins bil övergiven vid vägkanten några mil utanför Hagfors. Anna-Karin verkar ha levt ett helt vanligt liv med man  men när man börjar skrapa på den prydliga ytan upptäcker man att hon har många hemligheter.
   Boken marknadsförs som en kriminalroman om makt, utsatthet och om det fruktansvärda som kan ske bakom lyckta dörrar. Just den skrivningen gör att man vet vad som ska komma. Och jag  måste få säga att jag tycker att det börjar gå slentrian i de svenska deckarintrigerna. Det är nästan obligatoriskt med sexövergrepp på barn och med misshandlade kvinnor i alla böcker och dessa händelser utlöser sedan än värre brott. Konstigt att man i andra länders deckare har en mycket mer varierad bild av vad som kan orsaka brott.Nästan obligatoriskt är det också med fejkade blodstänk på omslagen. Blä!

tisdag 26 maj 2015

Solsken på flaska

Det finns böcker som är uppiggande och friska. Lite som solsken på flaska. En sådan bok är i mitt tycke Renata Wredes (1923-98) självbiografiska "Mitt romerska lejon". Boken har kommit ut i fyra upplagor och finns översatt till engelska med titeln "My Roman Lion".
  Mitt exemplar är från 1973 men den finns också i pocket.
  Berättaren är Renata, dotter till finlandssvenska arkeologen Axel Boëthius som är i Italien för utgrävningar. Han har familjen med sig, fru och barn, och bor i ett ruckligt romerskt palats.Tiden är 1930-talets början.
   De fasta punkterna i Renatas liv är Ida och Alessandro, som är tjänstefolk i huset och ser till, att vardagen fungerar. Renata lär sig prata italienska av dem och snart rör hon sig obehindrat i den eviga staden, ofta i sällskap med Ida. Det är helt betagande interiörer från ett annorlunda familjeliv. Flickan ser på det som händer med distanserad blick, hon har ju sin egen värld att vara i och i den ingår umgänge med ett imponerande stenlejon, som får dela hennes hemligheter.
   Med snabba penseldrag formar hon scener. Som i inledningen då:"Ida var arg, mamma hade rematist, katten brann. Pappa skulle föreläsa och fick ej störas. Tramontanan pep och visslade i fönsterluckorna..."
  Det här med katten som brann berodde på att han låg på den heta värmeledningen och pälsen osade bränt.
   Det här är en garanterad "gott-humörs-bok"
- vill inte använda det uttjatade feelgood.

måndag 25 maj 2015

Välmatat majnummer

Nummer tre av Vi Läser kom lagom till helgen och den här gången är det ett välmatat nummer. En lång intervju med Kristina Sandberg, hon som skrivit trilogin om hemmafrun Maj, ingår liksom en högst intressant artikel om nazisternas bokstölder och vad de fick för konsekvenser.
Sara Danius, som från nästa vecka är Svenska akademiens nya ständiga sekreterare - och första kvinnan någonsin på posten -porträtteras liksom amerikanskan Miranda July.
   Intressanta smånyheter, tips om pocketböcker och annat nyttigt finns här.
   Men jag undrar över en sak. Vi läser kallar sig ju "Sveriges enda riktiga bokmagasin" och i en sådan beskrivning tycker jag att recensioner av nyutkomna böcker borde ingå. I synnerhet som modertidningen Vi brutalt rensade ut recensioner ur innehållet. Författarna förtjänar seriös läsning och recensioner, inte bara glassiga personporträtt.
   jag minns fortfarande härligt välmatade Allt om Böcker, en tidskrift som varit död i mer än 20 år. DÄR fanns det läsning.

söndag 24 maj 2015

Stor personlighet ur tiden

Söndagseftermiddagen, denna ljuvligt gröna maj, gav en ledsam nyhet. Författaren Johannes Salminen, även en god vän, har gått ur tiden, nästan 90 år gammal.
  Mätt av år, ja kanske, med en oefterliknerlig rad av essäböcker borde han ha kunnat se tillbaka på goda år. Från det att han med buller och bång och ett mått av åländsk fräckhet 1963 i debutboken "Levande och död tradition" tog sig före att förklara den finlandssvenska modernismen - husgudstesen för många - för ganska omodern.
 
Ett påstående som väckte raseri i salongerna och gav honom mäktiga motståndare. Men början var gjord, Johannes hade satt sitt namn på den litterära kartan och fortsatte med sina oväntade hypoteser. Bilden här invid är från den tiden.
   Han hade i grund och botten roligt, hans sinne för humor låg åt det ironiska hållet och hans stora skratt var smittande.
  Vill man läsa en av hans samlingar så är "Den blå stenen" från 1994 en utmärkt början. "Skuggan på Kiasmas vägg", som kom tio år senare, är också en spänstig samling.
   Jag tröstar mig med att fast Johannes själv är borta så finns goda minnen kvar liksom en rad av tidlösa texter som bara blir bättre vid omläsning.

lördag 23 maj 2015

Problematisk poet

Bertel Gripenberg, 1878–1947, räknades under sin livstid till de främsta i finlandssvensk lyrik och blev1931 nominerad till Nobelpriset. Men efter andra världskriget har hans författarskap omvärderats både av politiska - alltför långt åt höger - och estetiska skäl.
  I  Anna Möller-Sibelius bok "Bertel Gripenbergs lyrik" diskuteras degraderingen från hyllad och formsäker poet till ideologiskt tvivelaktig versmakare, men framför allt belyses Gripenbergs lyriska produktion under fyrtio år i sitt samspel med den turbulent samtid.Sägas bör att man får lust att läsa om Gripenberg, se hur han känns idag.
    Här behandlas den dekadenta lyriken och naturpoesin i början av seklet, krigslyriken från 1918 och framåt, Gripenbergs förhållande till modernismen på 1920-talet och hans sena dödsdikter. Utifrån tre nyckelbegrepp – roll, retorik och modernitet – undersöks Gripenbergs växlande diktarroller, hans kommunikation med läsaren och hans förhållande till moderniteten som en både dynamisk och motsägelsefull undertext i författarskapet.
   Riktigt roligt med en nyfiken text som bryr sig om att forcera de föreställningar som hunnit bli sanningar på några decennier.

fredag 22 maj 2015

En mörk skärgård

   Precis nu, när skärgården är vacker som en turistdröm, får jag lust att plocka fram John Ajvide Lindqvists "Människohamn". I den berättas en mörk historia som berör utskärgårdens hemligheter. Boken kom 2010 och finns i pocket.
   Det börjar en vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger vit så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.Maja går för att undersöka och trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna så är det just det som händer. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn. Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut.
   Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett hopp: Maja finns ännu i världen men på en plats där han inte kan nå henne .Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till öns hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta.
     Genom avgrunden måste han gå för atthitta henne. Om det nu verkligen är hon. En mopedmotor hörs i skogen om nätterna, brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.Människohamn är en svart saga om de dolda krafter som har skapat skärgården.
  Läs den nu, när nätterna är ljusa. Det här är en författare
som verkligen vet hur man skräms.

torsdag 21 maj 2015

Arvet från Spanien

Det är Baskien 1938 när Henrik Berggrens thriller "Det röda arvet" börjar. Tre unga män från de internationella brigaderna befinner sig på flykt undan Francos nationalist­armé. På en bondgård i Pyrenéerna händer något som kommer att förfölja dem resten av livet.
  I Stockholm 2006 har historikern Thomas Thorild har ett tillfälligt uppdrag att gå igenom politikern Erik Johanssons efterlämnade handlingar. Den irländska journalisten Moira Byrne anlitar honom också för att leta efter brev från en irländsk Spanienfrivillig. Men en internationell mediekoncern och dess hänsynslöse ägare är också intresserade av breven.
   Allt eftersom Thomas gräver djupare i materialet börjar han ana att Erik och hans kompisar varit delaktiga i ett brott då för länge sedan. hans efterforskningar tar honom till Norge, Irland och Spanien och snart är han insnärjd i ett spel som kan vara livsfarligt.
   Det röda arvet är en thriller
skildrad mot en dyster europeisk bakgrund. Berggren kan tiden och skriver ytterst trovärdigt om de långa skuggor och de etiska dilemman som gamla brott skapar.

onsdag 20 maj 2015

Släpp fram skapandet

   Så här med sommaren om hörnet hägrar stug- och balkongliv för många och det kan kännas helt rätt att skapa rustika och praktiska grejer inför säsongen. En som alltid har gott om annorlunda och rustika idéer är Malena Skote, som ju tidigare gett ut böcker om utomhus- och trädgårdsprojekt.
   "Skapa med tyg" heter hennes nya bok och i den visar olika sätt att skapa med textilier, de flesta helt utan nål och tråd och gärna med återanvända tyger. Man behöver inte vara särskilt händig för att lära sig tekniker som spiralbindning, virkning, flätning och ögleteknik.
   I boken har Malena Skote samlat ungefär 75 projekt, alla med steg för steg-beskrivningar, illustrationer och foton. Alla projekt utgår från tyger - gamla, nya och med olika struktur och kvalitet. Man behöver nästan inte ha någon förkunskap alls, det är bara att sätta igång.
   Jättebra idéer på hur man gör snygga armband med hjälp av knappar och band finns här, Och gamla knappar brukar väl alla ha liggande i någon ask.

   Men visst finns här svårare saker också, som lapptäcken och dynor i lapptäcksteknik som fordrar tålamod och tillgång till symaskin.

tisdag 19 maj 2015

Kvinna i orange

Piper Kerman lever ett lyckligt hipsterliv i Brooklyn. Hon njuter av sin tillvaro som kreativ AD och är förlovad med en tidskriftsredaktör. Hon har ganska lite gemensamt med den tjej hon var tio år tidigare, då hon under sina vilda år hjälpte sin dåvarande flickvän att smuggla drogpengar till Europa.   
   Men hennes förflutna hinner ikapp henne och. hon döms till ett femton månader långt straff på Club Fed, ett ökänt kvinnofängelse i Danbury och får dra på sig internernas ilsket orangefärgade dräkt.
    I boken " Orange is the New Black - mitt år i ett kvinnofängelse" skildrar Piper Kerman livet innanför murarna med  medkänsla och många gånger med stor komik. Vi får möta stenhårda affärsuppgörelser, raffinerat maktspel och drömmar som gått i kras. Men även en oväntad mänsklighet hos en grupp kvinnor som alla tagits ur sitt sammanhang. 
    Vid mikrovågsugnen samsas fredsaktivister med ryska maffian, Yoga -Janet erbjuder en stunds inre frid och den kreativa syjuntan börjar sticka dildos. När Piper åkte in var hon inte alls beredd på de nära relationer hon så småningom skulle få med sina medfångar och inte heller på hur mycket hon har att lära av dem.
   Boken, som nu finns i pocket, har blivit succé som tv-serie och miljön som skildras hör inte till de vanliga. Absolut läsvärd för de inblickar den ger.

måndag 18 maj 2015

Skräck i Sibbo

Vråkören är ett villaområde vid kusten i Sibbo, bara en halvtimmes väg från Helsingfors. En trygg ficka med en handfull hus och en dystert suckande skog. Ett perfekt ställe för äventyr, men också för fasansfulla hemligheter. Det tar Johanna Holmström fasta på i thrillern "Hush Baby" som är nyutkommen.
   Hit till Vråkören flyttar entreprenören Olof med sin hustru Henrika och de två bonusbarnen Lukas och Robin. Många år senare återvänder barnpsykologen Robin motvilligt till stället.
     Vråkören  har inkorporerats med huvudstaden och blivit en tummelplats för de rika. De nya överklassvillorna är arkitektskapelser med enorma panoramafönster mot havet och höga murar mot insyn. Men bakom den lyxiga fasaden finns förstås starka spänningar. Alla tycks vara rädda, såväl barn som vuxna. Den skrämmande armborstmannen som smyger i skogen, frågorna kring vad som hände Robins bror Lukas, egentligen. Robin dras in i ett nät av intriger som hon först inte förstår. Det kretsar kring välgörenhetsorganisationen som hennes styvfar grundade innan han försvann utomlands. Och är penninginsamlingen till barnhem i Östeuropa bara en fasad för någonting riktigt hemskt?
   Johanna Holmström har skrivit en svart thriller där fasader rämnar och lögnen byter plats med sanningen.Men jag har lite svårt att få ordning på intrigen, som kränger hit och dit. Kanske lite för många ingredienser i den här kakan.

söndag 17 maj 2015

Ömsint modersporträtt


I " Jag har ett täcke i tusen färger" tecknar den norska författaren Anne B. Ragde ett berörande porträtt av en ensamstående mor med två döttrar. Det är en stolt, envis och motsägelsefull kvinna som arbetade kvällsskift som maskinskötare på en fabrik och dessutom knäckte extra med broderi för att försörja familjen. I vardagen fanns inget utrymme för närhet och ömhet men hon var full av energi och äventyrslust, med en stark längtan ut i världen och kärlek till litteraturen – och förmåga att svänga ihop en överdådig måltid av de enklaste råvaror.
   Kvinna var författarens danska mor, Birte, som avled i lymfcancer år 2012. Med en god portion humor, som är Ragdes signatur, och i en nykter ton fri från sentimentalitet, skildrar Ragde uppväxten under små förhållanden i Trondheim fram till dess att modern dör på ett sjukhem, en skildring som också blir en vidräkning med hur den norska åldringsvården fungerar - och inte fungerar.
   Boken blir till  en gripande berättelse om kampen för att försörja familjen, om bristen på närhet och om tacksamhet och hemlig längtan – och förstås om hur man undviker att kalkonen blir torr.

lördag 16 maj 2015

Uhtred kommer igen


Bok nummer sju i Bernhard Cornwells serie om vikingatidens England har kommit ut, "Den hedniske krigaren" heter den och tar läsaren med till tidigt 900-tal i serien om krigaren Uhtred.
   Alla kungadömen, både saxer och daner, blir indragna i ett krig som kommer att avgöra om danerna ska tillhöra England eller Danmark. Och det är upp till Uhtred, kung Alfreds fruktade krigare - han är inte ens kristen - och de utstöttas härskare, att avgöra när och var det avgörande slaget ska stå.
    Bernard Cornwell har sålt mer än 900 000 böcker i Sverige och nu ska produktionsbolaget som står bakom Downton Abbey  göra en TV-serie i åtta avsnitt för BBC baserad på Uhtred-böckerna.
    Det är våldsam och full av action, massor av kampscener, påminner mig om Dumas d ä och hans musketörer. Det är
mycket bra berättat om man gillar genren historiska romaner.
   De som inte läst Cornwell har bestämt gått miste om ganska mycket.

fredag 15 maj 2015

Morsning & goodbye

Måste säga att jag blev förvånad när jag fick Magnus Härenstams bok i handen, och det av två skäl: den är tjock och skyddsomslaget är "tjejrosa" - det är ett modigt val. Bokens titel är ”Morsing & Goodbye” och ett av Magnus många citerade uttryck, hämtat från sketchen ”Backhopparen”. Men det är även en summering av ett liv som inte liknar något annat.
   Här berättar Magnus en mucket folkkära underhållare, allt om sin karriär, men också om den kärlekslösa uppväxten, om den utomäktenskapliga dottern, om hustrun som dog och om sin egen cancersjukdom.
    Man kan läs om hur han fick kungen att arrangera hans 30-årskalas, bodde granne med Michael Jackson och blev Sveriges förste ståuppare. Samt allt om Magnus okända karriär som racerförare, nattklubbskung, orkesterdirigent och knarksmugglare.
    Morsing & Goodbye har skrivits av Petter Karlsson, som tidigare
skrivit ner många artisters berättelser. Det är självbiografin som visar en annan person bakom clownmasken, en både känslig och sanningssökande människa. I boken berättar han om det sista mötet med mångårige vapendragare Brasse Brännström. Ett möte som ägde rum kort innan Brasse gick bort i augusti 2014.Visst finns här också många anekdoter, alla är inte nödvändiga för helheten, men de går nog hem hos de flesta läsarna.




torsdag 14 maj 2015

Blotörstigt till sjöss

 Lars Ericson Wolke är professor i historia vid Försvarshögskolan i Stockholm och docent vid Åbo Akademi. Han är också en av Sveriges mest framstående militärhistoriker, och har skrivit ett trettiotal populärvetenskapliga böcker.
   I kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år" berättar han utifrån en vinkel som ingen tidigare tagit fasta på, nämligen den kontinuerliga sjöröveriverksamheten som affärsidé och som påtryckningsmedel.
  Vid vikingatidens slutskede runt år1100 upphörde inte sjöröveriet längs Östersjön och Nordsjöns stränder, tvärtom tilltog det. Så följde runt 750 år då pirater och sjörövare härjade mer eller mindre intensivt innan kuststaterna började bekämpa kriminaliteten till sjöss. Men då ökade istället kaperiet det av statsmakten godkända kriget mot fiendens handelsfartyg innan det slutligen förbjöds år 1856.
  Här finns berättelsen om de mäktiga och blodtörstiga vitaliebröderna, som bland annat hade Kastelholm på Åland som ett av sina fästen i norra Östersjön. Man var i ständig konflikt med Hansastäderna som ville idka sjöfart i lugn och ro.
   Det handlar om hur handelsfartyg, fiskare och kustsamhällen har angripits av och försvarat sig mot pirater och kapare genom århundradena. Den är full av dramatiska händelser och fascinerande människoöden som genom ny arkivforskning kan lyftas fram ur historiens glömska.


onsdag 13 maj 2015

Vasadrottningen

  Katarina Stenbock var bara sjutton år när hon blev bortgift med den nästan fyrtio år äldre Gustav Vasa. Äktenskapet blev barnlöst men Katarina kom sina många styvbarn nära, även om dessa relationer också innebar en del osämja. Efter makens bortgång skulle änkedrottningen få uppleva 60 år Vasatidens många intriger, krig och konflikter om den svenska tronen. 
   Författare till "Vasadrottningen" är idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen har tidigare skrivit den kritikerrosade boken "Vasadöttrarna"
och hon är väl förtrogen med den här tidens viktiga maktspelare.
   "Vasadrottningen" är en bok jag väntat på, inte minst för hennes relation till Åland. Landskapet var i decennier drottningens "livgeding", idag skulle vi säga pensionsförsäkring, och från Åland levererades livsmedel och skatteintäkter till Katarina, som mestadels bodde på Strömsholms slott i Sörmland. Mycket till hertig Karls förtret, han var ju hertig av Sörmland och ansåg att slottet var hans.
   Ytterst intressant är det att läsa om den nätverk som höll samman högadeln. Giftermålen planerades strategiskt även om utfallet inte alltid blev som man tänkt sig. Systrarna Stenbock höll ihop i vått och torrt, umgicks och skrev brev till varandra. Också när de kom att tillhöra olika politiska falanger. Den segdragna konflikten om vem som skulle vara kung av Sverige, hertig Karl eller Sigismund, orsakade bekymmer och sorg. Katarina Stenbock blir en levande person här, fast förankrad i sin tid och medveten om sin ställning.

tisdag 12 maj 2015

Känsla för det ryska

"En rysk historia" är en berättelse om en fascination för ett språk och en kultur. Det är också en sorts självbiografi, en berättelse om varför författaren Bengt Jangfeldt blivit den han är - en forskare som älskar många sidor av den ryska kulturen och är ytterst kunnig.
   Personligt och öppenhjärtigt berättar han här
om ett intresse för den ryska kulturen, eller snarare det ryska språket, som följt honom från tidiga år genom hela hans yrkesbana. Han har ingenting ryskt i släkten och kommer från en icke-akademisk familj. Man får en fascinerande skildring av en händelserik akademisk och litterär karriär och inblickar i det rävspel som ofta förs på hög nivå, som när det gavs ut två biografier om Raoul Wallenberg samma år. En av dem hade Jangfeldt skrivit. översättargärning.
    Boken skildrar möten med människor som han mött som Lili Brik, Joseph Brodsky, Nina Berberova och andra ryska författare och privatpersoner och människor som han bara känner från böcker och arkiv: Vladimir Majakovskij, Osip Mandelstam, Raoul Wallenberg.
   Det är ingen historiebok utan ett försök att genom dessa människoöden spegla den ryska verklighet som han har intresserat sig för i femtio år. En verklighet som inte bara är dramatisk och tragisk utan också har starka absurda inslag är till vissa delar också en rolig bok.
  Att läsa den här digra boken på nästan 500 sidor är som att höra en originell släkting berätta.


måndag 11 maj 2015

Uppriktigt om anhörigelände

 Susanna Alakoskis "April i anhörigsverige" tar vid där "Oktober i fattigsverige"  slutade för två år sen.
   Var tionde svensk är alkoholist. Det påverkar naturligtvis de anhöriga. Anhörigsiffran blir outhärdlig. Utan att en sekund förringa det lidande som det innebär att växa upp med missbruk, utan att förminska kampen för överlevnad: bland nackdelarna finns också fördelar beskriver Alakoski den uppväxt som format henne och gett henne ett speciellt sätt att se på världen.. Och om de anhöriga -  får möjlighet att läka öppnar sig en ocean av kapacitet.
 Litteraturhistorien igenom super män grandiost. Tänk bara på Tikkanen, Kihlman och Saarikoski, för att inte tala om Bellman. Missbrukaren står i fokus.
    Kvinnorna gestaltas som medberoende alkoholistfruar oavsett klasstillhörighet. Men nu träder alkoholistbarn och andra anhöriga fram på den litterära arenan och vittnar om den totalt oglamourösa tillvaro. Vi som med tillitsbrist, förnekelse, rädsla, gränslöshet och otrygghet. Kaos, våld. Saknad, sorg. Skam.
  "Alla levde vi i stilla vanmakt. Några av oss förlät, gav nya chanser. Vi vaktade, stöttade, bönade, bad. Några av oss åkte jojo mellan nykterhet och återfall. Många av oss trodde att felet var vårt, när oförrätter förgiftade dricksvattnet och bagateller uppförstorades till handgranater som under rus kastades genom rummen. Vi fann våra mammor liggande avsvimmade på hallgolvet. Våra pappor hoppade från Älvsborgsbron. Vi upplevde syskons haschpsykoser. De flesta av oss slutade bjuda hem vänner. Vi väntade på den goda fen. Några av oss blev stumma, andra utförde sabotage. Någon såg självmordet som enda utväg", skriver Alakoski.
  Tänk på det nästa gång ni trugar vin och sprit på glada gäster, att en del inte klarar av måttligheten. Anhörigeländet finns på Åland också.

söndag 10 maj 2015

I Värmland 1944

    
Det är april 1944 när Lars Anderssons roman "De våra" inleds. Den kallas en kriminalistisk roman för den innehåller ett brott.
  . En ung kvinna, hembiträde i en officersfamilj, hittas mördad alldeles nära norska gränsen i Nordvärmland. Polisinspektören Leonard Ringer sänds till Karlstad av sin förre lärare, den ryktbare kriminologen Harry Söderman.
    Kvinnan har gett sig ut för att vara norsk flykting. Men Harry Söderman, som har sina fingrar i allt slags underrättelsearbete vet bättre: hon var i frivillig tysk fronttjänst som skrivbiträde under fälttåget i öster 1941 och har bevittnat massmorden i Lettland.
   Under ett par vårmånader i ett Sverige och en provinsstad där livet går sin gång trots kriget, men där flyktingöden, interneringsläger och tvivelaktiga identiteter myllrar under ytan, försöker Leonard få rätsida på sin brottsutredning. En skogsvan pensionerad cykelreparatör i gränstrakterna, en lettisk polisofficer som spårlöst försvunnit från sitt flyktingläger, en docent i rasbiologi i Uppsala, en norsk jurist som även han har gått på utbildning hos Söderman; en i idrottsvärlden känd konstapel vid Karlstadpolisen, ett butiksbiträde som med sin skönhet styr Leonards tobaksförbrukning; en landsflyktig dansk dirigent, en lejoninnelik officersfru, en oberäknelig norsk chaufför, en rysk krigsfångeflykting; ja, även Harry Södermans sedermera berömda sekreterare – många är personerna som korsar den lätt bohemiske unge polisinspektörens väg.
   Det är en roman med thrillerinslag men författarens goda handlag med språket gför läsningen till en njutning.

lördag 9 maj 2015

I Indialänderna

Jag ville jag vore i Indialand, skrev Fröding. Han tänkte sig Indien som allting österländskt eller att det var ett drömmens rike. Men översättaren och författaren Erik Anderssons nya roman ”Indialänderna”, är en försåtlig kartläggning av världens gränser och av oss som bebor den.
Hjälten i den här romanen, Ingvar Fransson, beger sig gång på gång till Indialänderna. Det kostar honom till sist livet. Det är en roman som påminner om ”Den larmande hopens dal” från 2008, av samma författare. Här finns samma smala gräns mellan realism och humor och samma stiliserade berättarstil.
   ”Indialänderna” är på ett vis en lång nekrolog. Historiens hjälte Ingvar Fransson inleder berättelsen med att avlida, sörjd av maka och fyra barn, och hans frånfälle sker när han är så ung som femtiofem år. Ändå vilar inget särskilt sorgligt över detta faktum, den historia som vecklas ut är en om livet som reseäventyr.
    Resan återberättas av olika personer som någon gång träffat Ingvar Fransson, och går stegvis öster­ut på kartan – Centralasien, före detta Sovjetrepubliker. Den stannar till i både nya och gamla länder, och en del fiktiva. Personerna berättar hur de ätit, druckit, slagit sig i slang med lokalbefolkningen, utbytt information med traktens makthavare om hur infrastrukturen månne fungerar. Jag blir rent lycklig av sarkasmerna som dyker upp och antyder samtid. Dessutom får läsarna veta åtskilligt om Indialänderna, som nu på gott och ont är uppdelade i nationalstater.


fredag 8 maj 2015

En rysk familjeroman

 Förlaget 2244, som hör samman med Wahlström & Widstrand, specialiserar sig på modern östeuropeisk litteratur. Senaste utgivning är romanen  "Familjen Joltysjev" av Roman Sentjin.
   Man kunde kalla den familjeroman när den börjar, familjen Joltysjev är en ordinär medelklassfamilj med två barn. Pappan är polis, mamman bibliotekarie och de bor komfortabelt i en lägenhet. Men så gör omständigheterna att de förlorar sin bostad och tvingas flytta till en gammal släkting i en förfallen by i södra Sibirien.
    De har inga som helst kunskaper för att ta itu med sin nya tillvaro utan blir hjälplöst bestulna och lurade av sina grannar. Huset de skulle bygga förblir en vedhög. En son sitter i fängelse, den andre är lika oföretagsam på landet som i staden. När ingen i familjen lyckas få arbete går föräldrarna motvilligt med på att sälja sprit och börjar sedan själva dricka, som bedövade av hopplöshet och apati. Men undergången framstår som absurt vardaglig och det förefaller som om allt det som sker måste ske; detta enligt en obönhörlig logik i hur människor påverkas av yttre omständigheter. När den ekonomiska och moraliska nedåtgående spiralen väl har börjat snurra, går den inte att stoppa.
    Ingen munter historia precis. Men trots tragiken ger Sentjin en ovanlig inblick i ett slags ryskt vardagsliv, långt ifrån det glittrande Moskva och de mer dagsaktuella händelserna. Familjens  helvetesvandring blir på sitt sätt en berättelse om den borgerliga civilisationens sårbarhet.
  Romanen är välskriven och familjen har författarens sympati,

trots allt.

torsdag 7 maj 2015

En annan Mandela


Det nya Sydafrika mår inte bra. I stället för att bli det utlovade paradiset för den svarta befolkningen är nu landet ett av de  mest ojämlika på jorden. Klyftorna har växt sedan den fredliga revolutionen 1994. Den ”regnbågsnation” som det nya Sydafrika skulle bli skakas av konflikter. Många svarta militanta tycker att de vita ska lämna sina gårdar och helst alla sina egendomar. Vitas försök att hävda sig betecknas som ”rasism”.
  Hur blev det så?
  Journalisten och tidigare östeuropakorrespondenten Disa Håstad har vistats länge i det nya Sydafrika, talat med politiker, arbetslösa, sluminvånare och vanliga människor. Hennes rapport blev helt annorlunda än vad hon tänkt sig och ges ut under titeln "Brusten regnbåge - Mandelas krossade dröm"
  Hon börjar med att granska "den fredliga politiken" under Mandela. Bilden som gavs utåt var av en karismatisk Nelson Mandela vars ANC förde förhandlingar med det vita Nationalistpartiet som till slut resulterade i fria val och ett nytt demokratiskt samhälle. Men våld användes hela tiden som påtryckningar för de ”fredliga” förhandlingarna och 20.000 människor dödades. De flesta var svarta, som föll offer för andra svarta, ofta med det fruktade ”halsbandet”: ett bildäck läggs runt en människa, dränks in med bensin och tänds på.
   Sedan Nelson Mandela gick bort har bilden av den milde landsfadern börjat rämna. Mandela som själv tog initiativet till ANC:s armé, sanktionerade mellan 1990-94 ofta väpnade tillslag och vapenimport, trots att ANC officiellt gått med på att lägga ned vapnen. Ändå hyllas han, paradoxalt nog, som en fredsfurste.

onsdag 6 maj 2015

Om en udda vänskap

 Det var flera år sedan en ny bok av Anna Gavalda översattes från franska till svenska. Men nu ges "Hjärtat i vår vänskap" ut, originalet heter "Billie", efter den kvinnliga huvudpersonen. Det är en liten och tät roman, under 200 sidor, men den handlar om stora saker. Som hur vänskap mellan människor kan vara skillnaden mellan liv och död.
   Berättelsen börjar i en ödslig klippdal i bergsmassivet Cevennerna där två ungdomar väntar på morgonen och kanske räddningen. Det är Billie – döpt efter Michael Jacksons Billie Jean – och Franck, som växer upp i en liten håla långt från Paris, där det inte ens finns några bilar att sätta eld på, där man super och slår sina barn, om man alls stannar kvar för att ta hand om dem.
     Billie bor i husvagn och Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon har en våldsam far och en försupen styvmor, han är en mild enstöring. Hon försöker bli upptagen i flickornas gemenskap, han tecknar hellre än ägnar sig åt sport. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de spelar tillsammans i en skolpjäs finner de varandra och utvecklar en helt speciell vänskap som följer dem upp i vuxen ålder. Det är om denna vänskap som Billie berättar, för en stjärna på himlen, när Franck ligger medvetslös i en klippskreva och hon väntar på att dagen ska gry och hon kan hitta någon som kan hjälpa dem.
   Anna Gavalda skriver gripande men inte sentimentalt om två udda människoöden.

tisdag 5 maj 2015

Oslagbar Rom-skildring

Den italienska författaren Elsa Morante hävdade att historien är en skandal som pågått i tiotusen år. Hennes mästerverk från 1974, romanen "Historien", bekräftar den tesen. Romanen är en rasande anklagelse mot den historiska utvecklingen som sker på den enskilda människans bekostnad.
  Den gav också upphov till en väldig polemik i den italienska kritikerkåren, den både hyllades och hatades. Norstedts har gett ut romanen fyra gånger tidigare: 1979, -84, -88 samt 2004. Den har jämförts med Tolstojs Krig och fred och Victor Hugos Samhällets olycksbarn.
   I upplagan från 2012, den senaste på svenska, finns ett nytt förord av Gabriella Håkansson.
    Romanen "Historien" tar läsarna med till krigstidens Italien. Den utspelar sig år för år, från 1941 till 1947. Rom invaderas av tyskarna och faller 1943, det är en ockuperad stad som befrias av partisanerna efter 1945. Huvudperson är den fattiga änkan och småskollärarinnan Ida Ramundo, som är halvjudinna men döljer sitt judiska påbrå så väl att hennes tonårige son Nino går med i ungfascisterna.
   En dag när Ida är på väg hem från arbetet möter hon den unge tyske soldaten Günther som gått vilse i den eviga staden. Günther tränger sig på Ida, följer efter henne hem och våldtar henne. Frukten av denna våldtäkt är den epileptiske pojken Useppe, romanens ljusgestalt, ett slags Kristus i miniatyr. Useppe känner samhörighet med alla levande och döda, djur som människor, och kan inte göra någon illa. Mitt under brinnande krig företar han idylliska promenader runtom i Rom tillsammans med fårhunden Bella, avsnitt som ger romanen stark poetisk lyskraft.
   Då ingenting längre finns kvar av deras bostadshus efterbombningen söker Ida och Useppe sig till ett läger för hemlösa, där de lär känna den unge judiske studenten Davide Segre.
Han har förlorat alla sina anhöriga i transporterna till förintelselägren och trots att han vill leva efter sin pacifistiska övertygelse hämnas han och dödar en tysk soldat.
   Jag läste den här romanen när jag var ung och den gjorde intryck på mig. Det finns all anledning att rekommendera den igen, så här 70 år efter kriget. För fastän kriget tog slut så tog inte människornas känslor slut, vår tid är full av efterskalv från tiden.

måndag 4 maj 2015

Glömska eller minne?

   Haruki Murakamis nya roman, "Den färglöse herr Tazaki", visar både på  på en återgång till den lyriska realism han visade prov på i romanen Norwegian Wood från 1987.
   Tillsammans med fyra vänner, två pojkar och två flickor, ingår Tsukuru Tazaki i en grupp som bestämt sig för att vara nära vänner livet ut. Men när han kommer hem från universitetet är han inte längre är välkommen i gruppen. Något har förändrats i grunden men ingen vill eller kan berätta vad som har hänt.
    Uteslutningen ur gruppen blir ett trauma som följer honom genom livet. När han många år senare möter Sara och förälskar sig i henne berättar han om sveket och hur det alltid plågat honom. Hon ber honom att söka upp vännerna från skoltiden för att ta reda på vad som faktiskt hände den gången. Han lyder hennes råd men ju mer han får reda på, desto mörkare blir sanningen om gruppen. Frågan är om Tsukurus uppgörelse blir något han ångrar eller något som leder till att han äntligen kan lägga det förflutna bakom sig.
   Frågor som ställs är hur nära kan man komma en annan människa och om man faktiskt kan tvinga sig att glömma obehagliga saker. Tydligt är att en del saker skulle må bättre av glömska än av minne.
  Murakami skriver om ett tema som de flesta människor tvingas ta ställning till; vad vi vill glömma och vad vi måste minnas.

söndag 3 maj 2015

Nordlig debut

 Romanen "Nanna och Johanna - vägen hem" är språklärare Theres Brännmarks debut. Hon bor
 i Kalix, Norrbotten, där handlingen utspelar sig.I centrum står två kvinnor och romanen beskriver hur deras vänskap utvecklas över generationsgränserna.I en intervju berättar Brännmark att hon skrivit på romanen i två år. Den ges ut av PUF-förlag i Luleå.

   När Johanna får ett ströjobb som lantbrevbärare i Kalix älvdal möter hon den mycket äldre kvinnan Nanna och de blir vänner. Vänskapen påverkar och formar deras liv och blir starten på en gemensam resa mot helt skilda  mål.
  Nanna bär sedan ungdomen på en väl bevarad hemlighet, en sorg som ingen annan nu levande känner till men genom deras möten kan hon äntligen släppa fram det som hon burit på under alla år. Johanna blir den som får hjälpa henne att sluta cirkeln.
   Samtidigt tampas Johanna med olycklig kärlek och en självvald ensamhet. Allt ställs på sin spets när hon ställs inför ett livsavgörande beslut som påverkar hennes ständiga flykt från ansvar.
   Det är en rak och chosefri berättelse som tar sikte på livets kärnvärden - vänskap, kärlek, sorg och glädje.

lördag 2 maj 2015

Blomsterkunnig

Karin Berglund, en av Sveriges främsta trädgårdsförfattare, har gett den bok hon så länge planerat att skriva - "Samtal i trädgården".  Här presenteras ett trettiotal kultur­personligheter och deras syn på trädgården som idé och hur det blev i verkligheten. Hon är en nyfiken och lyhörd samtalspartner och inte minst en skicklig berättare.
   Idén att intervjua och skriva om konstnärer, landskapsarkitekter, musiker, författare och andra med skapande yrken och deras trädgårdar, föddes efter framgången med Lust och fägring. Den kom ut i början av 1990-talet och sedan dess har sålt i över 50 000 exemplar. Här presenteras nu ett trettiotal kulturpersonligheter och deras syn på trädgården som idé och hur det blev i verkligheten.
   Det är förstås en bok att läsa, men den skickliga fotografen Karin Berglund har också på sitt omisskännliga sätt fångat växterna, trädgårdarna och deras skapare på bild. ”Människan är ju ändå det intressantaste i en trädgård och alla är olika.”
   Bland de medverkande finns författaren Göran Greider, konstnären Thèrèse Reuterswärd, kulturhistorikern Ronny Ambjörnsson, som kommit med en trädgårdsfilosofisk bok i vår, och många fler.
   Genom samtalen hamnar fokus på vitt skilda saker i de olika trädgårdarna: allmängiltiga och nyttiga, speciella och tankeväckande - allt efter person och yrke. Konstnärernas syn på färg, form och struktur; författarna som känner av och registrerar; Nobelfestens blomsterarrangör som älskar det ömtåliga och förgängliga i det växande och landskapsarkitekten som vill överraska och bryta mot asketiska regler för god smak.
  En annan favoritbok av Berglund är "Längtans blommor" från 1987 som handlar om gammaldags växter i trädgården. Här ingår en lovsång till pioner.

fredag 1 maj 2015

Från Austers insida

   Tolv år är Paul Auster när han för sista gången bryter ihop och gråter inför en vuxen. Händelsen markerar en brytpunkt i livet: han lämnar barndomens värld och träder in i en annan. I hans nya bok, "Rapport från insidan"  beskriver just den sortens erfarenheter.
    Boken är en fristående tvilling till självbiografin "Vinterdagbok", där Auster berättade om sitt liv utifrån kroppens upplevelser. I Rapport från insidan blickar han istället inåt.
     I tre delar skildras hur ett medvetande formas och en människa blir till: intellektuellt, moraliskt och politiskt. Auster utforskar barndomens mentala landskap, dyker djupt ner i de biofilmer som gjort störst intryck på honom som liten, och gör ett återbesök hos en ung man på väg att bli vuxen i sextiotalets Paris där flickorna bär minikjolar och alla gränser är till för att överskridas.
    Auster skriver i en alltid väl  avvägda ton som motverkar sentimentalitet. Men under ytan och bakom fasaden kan man känna ett författarhjärta bulta.