I "Döstädning - ingen sorglig historia" skriver Margareta Magnusson en både glädjefylld, rörande och uppfriskande bok om resan man gör när man går igenom allt det man samlat på sig under en livstid.
Jag håller med om det mesta. Jag minns med viss fasa den stora utrensning jag företog i fjol vid flytt från stort boende till mindre. Ibland ville jag bara gråta när alla saker liksom anföll mig och ville bli sparade. Men allt kan inte sparas och tas med, det inser man ju. Men att städa upp är en bitvis svår upplevelse som kan skapa ångest, tro inte annat. Ordet "dödstädning" är brutalt och användes ursprungligen inför en förestående död. Men nu används det i vardagligt tal även som något att göra för att skapa ordning i livet – för att hitta skräpet som kan slängas, sakerna med affektionsvärde eller de riktiga dyrgriparna.
En sak är nyttig. Man inser att köpandet är helt onödigt när man redan har så mycket grejer. Vill man bota konsumtionslusten så är detta något att rekommendera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar