Språket och livet i exil

    Den romerske poeten Ovidius Naso skrev" Konsten att älska" vid vår tideräknings början och den är en av de mest lästa diktsamlingarna i världen. Men priset blev högt för skalden. Kejsaren Augustus dömde honom till landsförvisning för han ville ha moraliska diktare. Så kom en medelålders Ovidius till Svarta havet, till Tomis där han måste börja ett nytt liv som en främling bland främlingar och som romare utan tillgång till sitt språk.
   Theodor Kallifatides skildrar Ovidus förtvivlan i nyutkomna "Brev till min dotter" där han skriver långa brev som kanske aldrig når mottagaren. Kallifatides har också mist sitt land, blivit tvungen att leva och skriva på ett annat språk. Den här romanen är skriven av en besläktad själ, tiden suddas ut men exilens smärta är kvar.
   Här möter man allt som hör ett liv i exil till. Saknaden efter människorna och språket, efter hemlandets himmel och hav. Samtidigt drömmen om att börja leva på nytt, att inte förlora lusten till livet, att fortsätta sjunga trots att man gråter. Och folket han hamnar hos har starka nordiska drag, de har midsommarstång och äter kräftor. Kallifatides har sinne för komik. Också.
   Frågan är om han någonsin har skrivit naknare och mer utlämnande än han gör här och hans språk har aldrig varit bättre - men så skildrar han också språkets livsviktighet.

Avslöjande brev i roman

Den här romanen - "Den förtrogne" - av debutanten Hélène Grémillon börjar i Paris 1975.
 Efter sin mammas död får Camille en mängd kondoleansbrev. Varje kväll sorterar hon kuverten i två högar och hon nöjer sig med att öppna dem där hon kan läsa underskriften och vet vem hon ska tacka.
  Men ett av kuverten är utan avsändare och tjockare än de andra, tyngre, och i det ligger ett flera sidor långt handskrivet brev. Det verkar vara författat av en man vid namn Louis och handlar om en kvinna, Annie.
   Camille tror först att det hela är ett misstag, men under veckorna som följer kommer det varje tisdag ett nytt brev. I breven berättas en historia som tog sin början mer än trettio år tidigare i det ockuperade Frankrike. För varje brev blir bilden av det som hänt klarare och Camille börjar ana hur allt hänger ihop och att brevens väl bevarade hemlighet även berör hennes eget liv.
   Romanen är välskriven och har en fascinerande intrig, den kombinerar de bästa delarna av spänningsroman och historisk roman. Roligt är det också att franska böcker börjat översättas igen.

Historiska misstag

  Journalisten och historikern Daniel Rydén har sinne för historiens underliga svängningar.
  2010 kom hans bok "101 historiska myter" och nu har uppföljaren "101 historiska misstag" kommit ut.
  Om man lär sig nåt av historien, och det gör man ju, så är det att det sällan blir som man tänkt sig. Det blir annorlunda och kanske bättre!
  Här finns både kända och bortglömda misstag. Ett av de nyttiga misstagen var när Alexander Flemming glömde några odlingsplattor framme i sitt laboratorium när han for på semester. Möglet som växte fram på dem blev basen för penicillin. Mona Sahlins bortförklaringar kring Tobleroneköp hör till misstag man minns liksom Anna-Greta Leijon som gav Ebbe Carlsson fullmakt att privatspana på eget initiativ.
  Den trojanska hästen hör också till de klassiska tabbarna liksom tsar Alexander II som sålde Alaska till USA för 7,2 miljoner misstag. Tänk om han inte gjort det!
   Visst är misstagens historia intressant.

Larsson & Kiruna noir

  Jo, den är precis så bra som jag trodde. Åsa Larssons femte bok om åklagare Rebecca  Martinsson, stationerad i Kiruna och bosatt i ett anspråkslöst släkttorp i Kurravaara. Här hittar hon den frid som Stockholm inte ger - och många kniviga fall att lösa.
  Jag har med flit sparat "Till offer åt Molok" tills jag skulle ha tid att läsa den i den takt jag vill, och det har jag haft under de två sista semesterveckorna som nu är förbrukade.
  Romanens handling utspelas på två tidsplan. Dels Kiruna vid tiden för första världskriget och en ung söt lärarinna som kommer till den expanderande gruvstaden, dels nutid och handlingen börjar med att en björn blir skjuten och att man hittar spår efter uppäten människa. Men björnen är oskyldig till dråp, människor är ju alltid värre.Här målar Larsson upp ett Kiruna som verkligen är en "noir-skildring".
   En tätspunnen intrig flätar ihop de två tidsskiktena och boken var verkligen svår att lägga ifrån sig. Larsson har verkligen talang för extrema upplösningar.
  Om någon är Norrlands deckardrottning så är det nog Åsa Larsson.

I medeltidens Söderköping

  Detta är en bok om den medeltida staden Söder­köping, varken mer eller mindre.
Det slår historikern Dick Harrison fast i förordet till boken "En medeltida storstad - historien om Söderköping" som är den senaste boken som lämnat Harrisons "penna" - som naturligtvis är en ordbehandlare.
  Boken handlar inte om Söderköping som helhet - inte om perioden efter 1523, inte om brunnskulturen, inte om Göta kanal, inte om nutiden. Boken har skrivits ur ett mikroperspektiv, med fokus på en enda svensk orts uppgång och blomstring från vikingatid till Gustav Vasa.
  De många utgrävningarna i staden under andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet har i hög grad ökat kunskapen om Söderköpings medeltida utseende och stadens funktion som centrum för handel och hantverk.  Dagens historiker och arkeologer ställer andra frågor än föregångarna, letar i andra dokument och betraktar fynden ur andra synvinklar. För vad händer med vår historia om vi medvetet utgår från det lilla samhället, från byn och staden snarare än riket och kulturkretsen, för att tolka det förflutna? Hur kan vi förstå Sverige och Nordeuropa om vi sätter ned foten i just Söderköping och sätter stadens utveckling i relation till det framväxande medeltida samhället?
  Boken riktar intresset mot Söderköping i mycket konkret bemärkelse - hur tolka soptippen, kjorteln, keramikskärvorna, kavelbroarna, latrinerna, pilbågen?  Istället för att försöka förstå Söderköpings uppkomst som en följd av nordtysk handelsexpansion, vilket länge har varit det normala, har Harrison strävat efter att se staden ur andra perspektiv - till exempel i förhållande till det östgötska stormannaväldet, svensk riksbildning, kamp mot sjörövare och krigen i Baltikum.
  Ett bra underifrån-perspektiv som borde användas mycket mer. Vad skulle inte åländska fynd kunna berätta om forskarna tog sig loss från gamla teorier och tolkningar!

Bra om våra språk

Forskning & Framsteg är en tidskrift som helt bytt stil och format. Från att ha varit läsovänlig har den blivit temainriktad och spänstig. Senaste nummer av den har språken som tema och det är de nordiska språken som behandlas.
  Man kan läsa intervjuer med författare som Beate Grimsrud, Susanna Alakoski (bilden) och Arnaldur Indriadson. Här finns artiklar om de olika samiska språken, om älvdalskan och om isländskan. Mikael Reuter skriver om finlandssvenskan och så får man veta r om färingarnas kväden. Allt som allt 100 sidor om det som är viktigast för författare och läsare - språket.
  Intressant är det att läsa om Grimsruds kamp med språken norska och svenska, båda är hennes. "De små skillnaderna mellan språken blir alltmer viktiga när jag jobbar parallellt med språken, säger hon.
   En tidskrift som är läsvärd från första till sista sidan, det hör inte till vanligheterna. Men den här är det.

Herman mitt i allt

  Herman Lindqvist, journalist och författare som har skrivit Sveriges historia i elva delar och fått både folkets och kungens barn att sluka den, vänder nu blicken mot sitt eget liv och sin egen historia" Mitt i allt."
  Fast i tv-nyheterna sade man att upplagan skulle dras in på grund av ett faktafel. Men så har inte skett, recensionsexemplar har landat hos mig. Visar bara att man inte ska lita på allt som sägs i tv.
   Herman Lindqvist växte upp på svenska ambassaden i Helsingfors där hans far var pressattaché. Pappan var också aktiv socialdemokrat, lika vanligt på UD som skäggiga damer, skriver Herman. En ström av politiker och korrespondenter gästade hemmet och det blev alldeles naturligt att Herman ville ut i världen som journalist.
   I  boken berättar han om åren i hetluften, då han upplevde ett tjugotal krig i tre världsdelar. Men han berättar också om sina förfäder, om barndomen som präglade honom i efterkrigstidens Helsingfors, om olyckor och glädjeämnen och om ett livsavgörande möte i Kairo.
  Förstås berättar han också om framgångar och motgångar med böckerna han har skrivit , om storverket Historien om Sverige, om hur "Hermans historia" i TV kom till och om hur han fick ett hemligt uppdrag av kung Carl Gustaf.
  Så visst har memoaren en passande titel, det är Herman mitt i allt.

Miljöbrott & Venedigkärlek

"Brunetti stod i fönstret och flörtade med våren."
Så inleder Donna Leon sin 15:e bok om Venedigbaserade kommissarie Guido Brunetti, "En dunkel död":
  Det börjar med att miljöaktivisten Marco Ribettis sitter anhållen efter att ha demonstrerat mot miljöfarliga utsläpp från ett glasbruk på ön Murano utanför Venedig. Kommissarie Brunetti blir ombedd att med hjälp av sina kontakter få mannen på fri fot. Det blir upptakten till en vindlande kriminalhistoria i samtidens Italien, där Ribettis frigivning väcker ilska.
  En ung flicka uppvisar besynnerliga skador och en man hittas mördad vid fabrikens brännugn. Offret har lämnat ledtrådar i ett exemplar av Dantes Den gudomliga komedin. Och Brunetti befinner sig snart i ett inferno han med. Det består av motstridiga intressen där pengar, makt och miljöhänsyn står på spel. Som vanligt går han längre än vad hans chef anser är lämpligt.
   Som vanligt sätter Leon ljuset på företeelser i samtiden som vi inte vill se eller ta itu med. Parallellt med det beskriver hon, som alltid, mycket kärleksfullt staden som kallats La Serenisssima.

Skratt till döds

   Ett mord är ingenting att skratta åt. Ändå dör en framstående indisk forskare i ett skrattanfall när en hinduisk gudinna träder fram ur dimman och stöter ett svärd i hans bröst. Skrattar gott gör även mannen som antas ligga bakom det märkliga mordet - den mäktige gurun Maharaj Swami, som härmed blivit av med sin mest högljudde kritiker. Men frågan är om gurun verkligen är skyldig.
  Tempot är högt från början till slut i Tarquin Halls andra deckare "Mannen som dog skrattande" om Vish Puri , Indiens mest diskrete privatdetektiv, livsnjutaren som älskar  kryddstarkt mat. Han tror inte på några övernaturliga förklaringar, utan spanar efter en verklig mördare. Jakten på sanningen för den mustaschprydde detektiven från slummen i Delhi till de heliga platserna längs Ganges. Och vem är den där gurun egentligen?
  Precis som i debutboken "Fallet med den försvunna tjänsteflickan"  är det här en både charmig och underhållande roman som utspelar sig i det moderna Indien. En miljö som inte är vanlig i översatta deckare.
   Hall är engelsman men gift med en indiska och delar sin tid mellan städerna London och Delhi.Hans tredje deckare om Puri är på kommande.

Små minnen från Portugal

  Vet inte varför men på sistone har jag läst många böcker av författare som minns. José Saramago hör till dem, hans minnesbok "Små minnen"består ögonblicksbilder från hans barndom och tonår.
   Han flyttade med föräldrarna till Lissabon från sin födelseby redan när han var ett par år gammal och växte upp i enkla hyresrum i stan, pappan var polis och familjen kom att flytta tio gånger på lika många år, och hos morföräldrarna på landet, där det också var fattigt men där han hade nära till floden Tejo och levde bland djur och olivlundar, majsfält, kärrmarker och skogar.
   Han berättar om hur han lärde sig läsa och snabbt övergick till "högre studier i portugisiska" genom att läsa tidningen som fadern troligen fick av någon på sitt pass. Att köpa tidningen hade man inte råd med.
Det handlar om kusiner och skolkamrater, om tidiga möten med det motsatta könet, om fiskande och trädklättring som hörde barnaåren till i en nära förfluten tid.Det är som författaren säger "Små minnen från tiden då jag var liten".
   Och när man sätter sig och betraktar minnena så märker man hur tiden gått. Saramago tecknar en bild av ett svunnet Portugal av korkekar, olivträd, våtmarker, godsägare och fattigfolk, diktatur och feodalism; ett Portugal som en gammal man kanske trots allt kände en viss saknad efter.
  Nyttigt att tänka på att vår "moderna" tid kommer att vara hopplöst föråldrad när den kommer igen som minnen om något decennium.

I en kosmisk soptunna

"Varför vara lycklig när du kan vara normal?" - den frågan ställer Jeanette Wintersons adoptivmamma till Jeanette och den frågan har också blivit titel på en mycket självutlämnade memoarbok som nu kommit på svenska.
   Den här är en bok om ett livslångt sökande efter lycka och en bok full av historier. Det handlar om en flicka som blir utelåst från sitt hem och är tvungen att sitta på trappen hela natten, det handlar om att ha en tyrann i stället för en mor, en mamma som har två uppsättningar löständer och en revolver i städskåpet och som väntar på domedagen, det handlar om att växa upp i en strängt religiös familj i en industristad i norra England.Det handlar om arbetarklassungar som ingen väntar sig någonting av och om hur en flicka kan förstå att universum är en kosmisk soptunna med locket på - ingen kan fly.
  Väldigt mycket är det en bok om hur andra människor genom böcker och poesi kan bli ledstjärnor när man tappat både riktning och fotfäste. Här finns en gripande episod om hur T S Eliots poesi blev en frälsarkrans till den olyckliga fickan.
  Det är en gripande, rolig men samtidigt grym bok om sökandet efter tillhörighet, gemenskap, kärlek, en egen identitet, ett hem och en mor.
  Den här boken hör till de böcker i höstutgivningen man inte bör missa.

Bibliska ord

  Vår tid berömmer sig av att vara sekulariserad och icke-troende. Med tanke på det är det ironiskt faktum att många ord och uttryck i svenskan har direkt rot i Bibeln.
  Om det skriver Olle Bergman i nyutkomna "Bibliska ord" som ges ut i Historiska Medias utmärkta serie om ord. Bergman har tidigare gett ut böcker om kulinariska ord och krigiska ord.
   Ord som förklaras i den här boken är exempelvis "diaspora" - förskingring, för att förklara att en folkgrupp lever utanför det område där de hör hemma. Och "exodus" betecknar att ett helt folk lämnar ett område. Att hänvisa till "Jerusalems förstörelse" är inte ovanligt men det handlar ingalunda om bara en förstöring, staden har lagts i spillror två gånger, belägrats 23 gånger och anfallits 52 gånger!
   "Syndabock" är också det ett bibliskt ord, en bock som fördrivs till öknen och bär med sig ett helt folks synder. Att offra en del för att rädda helheten är ett gammalt härskartrick!

Ironi gjorde barnet osynligt

  Berättelsen om det osynliga barnet av Tove Jansson börjar en förhöstkväll som den här: En mörk och regnig kväll satt familjen kring verandabordet och rensade svamp. Hela bordet var täckt med tidningspapper och i mitten hade de ställt petroleumlampan. Men verandans hörn låg i skugga...
   Så börjar berättelsen och just här knackar Tooticki på dörren till mumimfamiljens hus och hon har sällskap av Ninni, det osynliga barnet.
  Den här Ninni blev skrämd på fel sätt av en tant...jag träffade tanten och hon var hemsk. Inte arg, förstår ni, sånt kan man begripa. Hon var bara iskall och ironisk, säger Tooticki.
  Nu har hon tagit med sig  Ninni till muminfamiljen för om det är något den inte är så är det ironisk.
  Och bit för bit kommer Ninni tillbaka och ilska gör henne hel.
  Det här är naturligtvis en berättelse om stora och svåra saker. En bok som alla föräldrar borde läsa. För hur är det egentliogen med barnen till den så kallat ironiska generationen? Blir de också osynliga av iskall ironi? Barn förstår inte ironi utan blir konfunderade.
   Den här boken är en av Janssons bästa. Jag tröttnar aldrig på den. Här finns också berättelsen om Filifjonkan som trodde på katastrofer och den underbara julberättelsen Granen.

Arabisk guldålder

   I mer än 700 år var vetenskapens internationella språk arabiska. Här berätta fysikern Jim Al-Khalili, bosatt i England men född i Irak, om en helt bortglömd sida av vetenskapens historia i "Nytänkarna - den arabiska vetenskapens gyllene tid"..
  När man berättar vetenskapens historia idag antyds ofta att det inte var förrän under den europeiska renässansen på 1500-talet som man lyckades matcha de gamla grekernas vetenskapliga bedrifter. Den tusen år långa perioden mellan grekernas era och renässansen avfärdas som "den mörka medeltiden." Men på 800-talet skapade den kalifen av Bagdad världens största vetenskapscenter, Visdomens hus. Där samlades vetenskapsmän och filosofer och en guldålder inom arabisk vetenskap inleddes.
   Men vem vet idag att Ibn al-Shatir inspirerade Kopernikus till en solcentrerad världsbild?  Varför känner vi inte till Ibn al-Haytham som använde moderna vetenskapliga metoder 700 år före Bacon och Descartes och lade grunden till modern optik långt före Newton, eller zoologen al-Jahith som utvecklade en teori om naturligt urval tusen år före Darwin?
  Det är en helt fascinerande kunskapsbit som presenteras här, och det är bra. För ingen, allra minst  forskaren är en ö. Han är helt beroende av sina föregångares rön.

De som älskar choklad

Fasaden är vitkalkad, fönsterluckorna röda och ovanför dörren hänger en handmålad skylt: La Céleste Praline – Chocolaterie Artisanale. Vianne Rochers chokladbutik har öppnat.
Byborna i  Lansquenet-sous-Tannes i södra Frankrike kan inte tro sina ögon. Det fula och nedgångna bageriet har förvandlats. Nu är det lilla huset lockande som en karamell i cellofan.
   Viannes underbara choklad ger byborna livsglädjen tillbaka,  men det ses inte med blida ögon av prästen Reynaud. Han härskar över sin församling med järnhand och har kämpat mot frestelser och sinnliga begär hela sitt liv. Vianne blir symbolen för allt han föraktar och han bestämmer sig för att göra vad han kan för att få bort henne från byn.
   Joanne Harris underhållande roman "Choklad" kom ut 1999 och blev stor succé. Den har filmats med Johnny Depp, Juliette Binoche och Lena Olin i huvudrollerna - även det succé. Harris har skrivit många underhållande romaner om det goda livet och om starka kvinnor. Frågan är om någon slår den här berättelsen om söt choklad och kvinnlig list.
   Läs den om ni inte gjort det - eller läs om.

Njut av trädgården

  Jo då, nog märks det att sensommaren tassat in i trädgården. Floxen blommar och doftar överdådigt och grönskan är mörk. Rosorna glöder (och ogräset frodas).
  En praktisk trädgårdsbok jag har nytta av är Anna Hedenruds "Njut av din trädgård" med tips för årets alla månader.
   En bok för alla med " lagom höga" ambitioner för sin trädgård. Här finns handfasta trädgårdstips för hela året varvat med artiklar och recept. Det handlar bland annat om hur man kan använda sig av allt det som trädgården ger; färska kryddor, bär, grönsaker och snittblommor, hur man odlar enkelt i upphöjda lådor eller ordnar sommarfesten i trädgården.
  En  inspirationsbok som sätter lusten framför alla måsten.
  För augusti månad läser jag att det är en bra tid för att dela perenner och att så in kala fläckar i gräsmattan. Fast det problemet har inte vi. Förstås ska man ta vara på det odlade, om inte sniglarna hunnit sätta i sig allt. Ett mumsigt recept på lasagne med squash och getost låter gott. För att inte tala om lingongelé med konjak, garanterat mumsig till stekt kött.

En varm president

  Ja, då har vi varit och tittat på presidenten, hela familjen.
  Eftersom vår son går på handikappridning på stall JOY i Hammarland var barn och föräldrar inbjudna att vara med när president Sauli Niinistö och hans fru Jenni Haukio besökte stallet och fick veta mer om vad ridterapi är.
  Det var en varm och avslappnad stämning och gästerna lyssnade intresserat och pratade med barnen efteråt. En varmsint och glad president var det och hela besöket på stall JOY var en succé och presidenten, som aldrig haft med hästar att göra, fick både ge morötter till hästarna och köra den specialvagn som stallet har (se bilden).
  Om ni undrar vad det här har med min blogg att göra så tänker jag svara: en hel del. Genom att leva nära en person med handikapp lär man sig myckrt och livet får andra dimensioner.
   En författare som vet mycket om det är Märta Tikkanen som skrivit om dottern Sofia och hennes MBD-handikapp. Om ni inte redan gjort det så läs "Sofias bok" och "Sofia vuxen med sitt MBD".
Hon förhåller sig kärleksfullt men osentimentalt till ämnet för en "stackars du" -attityd hjälper inte.
Det som hjälper är att personer med handikapp får vara synliga i samhället, som idag.

Maktens viktiga utsida

  Makthavare talar till oss med sina ord och sina handlingar men också med andra signaler som hur de klär sig, uppträder, friserar sig. Och hur de kan ändra stil.
  Hur ska vi tolka en president utan slips, en partiledare med märkesväska eller den strängt formelle premiärministern i ett skuldsatt land? I morgon får vi tolka president Niinistös klädsignaler när han är på oficiellt Ålandsbesök
  Barbro Hedvall, som skrivit nyutkomna "Maktens signaler" är journalist. Hon Har varit ledarskribent på Dagens Nyheter och på Expressen och hon är mycket trend- och modeintresserad.
 Boken tar upp varierande teman - slipsen, väskan, badbyxorna och håret - eller bristen på hår - för att nämna några. Hillary Clintos frisyrer får en kommentar för sig för det är skillnad på att vara bihang till president eller maktkvinna och minister.
 Men även andra fenomen så som queer, om att följa modet och bilda mode, högtid och vardaglighet tas upp.
  Boken handlar inte om enstaka personer, men en och annan politiker får träda fram som tidstypiska exempel. En rolig bok som man både sträckläser och återvänder till.

Skapar sticklust

  Ja, jag vet. Augusti är sommarmånad. Men nog börjar man få lust att ta fram stickor och garn, massor av härliga projekt finns ju. Fast jag har lovat mig själv att inte köpa mer garn innan allt hemma är slutstickat. så det lär ta ett tag.
  En som vet mycket om stickandets glädje är Kate Jacobs. Hon är amerikansk journalist och hennes debutbok, "Livets aviga och räta" handlar just om stickglädje. Boken har blivit mäkta populär och ska filmas.
  Varje fredag träffas kvinnorna i garnaffären Walker & Daughter, en trygghet och ett andningshål. De är alla olika - här finns Anita som mist sin man, Peri som lämnat juridikstudierna för att designa väskor, förlagsredaktören KC som letar nytt jobb, Lucy som pliktskyldigt stickar en herrtröja utan att veta vem hon ska ge den till .
   Och så Georgia, ensamstående mamma med tonårsdottern Dakota och den drivande kvinnan bakom garnaffären i de flotta kvarteren på Manhattan. Om någon frågar vad som "händer" i den här romanen så är det vardagslivet, med sorger och glädjeämnen som händer- Och det räcker till många romaner.
 Som läsare får man en längtan att själv börja sticka. Bums!

Förste globalisten?

  Det är någonting visst med Herodotos, kallad historieskrivningens fader. Han är gammal (född på 480-talet f Kr i Halikarnassos i dagens Turkiet) men ändå modern. Han reste längre än de flesta och samtalade med alla han mötte.
  När jag läste historia vid universitetet påpekades alltid hur opålitlig han var  Precis som man senare ifrågasatt venetianaren Marco Polo. Fast på sistone har både fått upprättelse som världsresenärer och ögonblickets skildrare.
  1993 kom Michael Ondaatjes bok "Den engelske patienten", ett historia från andra världskriget. För huvudpersonen i den blir Herodotos den oumbärlige läromästaren.
  På sistone har Ryszard Kapuscinski gett ut "På resa med Herodotos". Han säger i en intervju att "av Herodotos lärde jag mig att försöka möta världen med öppna sinnen". I en recension av boken kallas Herodotos den förste reportern och även "en av de främsta genom tiderna, som vi efter tjugofem sekler bör läsa om och försöka lära av. Kanske förstod han rent av historiens lagar bättre än vi förmår."
  Också mångkunnige Sture Linnér har skrivit om mannen, "Herodotos - den förste globalisten" och det är den första moderna boken på svenska om Herodotos. Spänstig i språket och lärd så läer man sig också mycket om antiken. Och det är aldrig fel

  

På sommarens öar

   Jag försöker decimera mitt bokbestånd, sorterar ut och förkastar. Vid en sån process gör man ofta fynd. Jag hittade till exempel Per Wästbergs "Sommaröar" där han berättar om skärgårdsliv i sommarhus från sent 1800-tal tills idag.
  Hans egna minnen från somrar på en ö nära Vaxholm finns med. Som alltid hos Wästberg är språket rikt och tuktat på samma gång. Han månar verkligen om att hitta de rätta orden.
   "Jag är på en gång infödd och utanförstående. Min lojalitet gäller sommaren, min kritik dess protokoll...för den som obeväpnad känner sommaren blåsa emot sig luktar vinden av frihet."
   Kulturhistoria, en bit nostalgi och subtil kritik av ett levnadsmönster - så vill jag sammanfatta boken som fortfarande finns tillgänglig i pocket.
   Ack pocket - den trognaste av vänner i bokformat.

Gardell är överallt

   Vi Läser är tidningen Vi:s bildade men yngre småsyskon. Modertidningen har funnits sedan 1913 och har visserligen transformerats genom åren men har alltid haft sitt bultande hjärta bland socialt medvetna kulturkramare. Dessutom har Tidningen Vi alltid haft bra trovärdighet bland bokälskare. Att ta steget fullt ut och starta en egen tidning  var nog ganska naturligt. Men Vi har inte lämnat böckerna helt: Vi Läser innehåller inte några recensioner, de finns kvar i huvudtidningen.
  Nu har augustinumret av Vi Läser kommit, matigt och fullt med spännande material. Och naturligtvis med Jonas Gardell på omslaget. Just nu är han i alla tidningar, morgontidningar, magasin och allt annat.
   Naturligtvis för att första delen av hans romansvit om när Aids kom till Sverige just har kommit ut. "Torka aldrig tårar utan handskar" heter den.
   Men jag måste få sucka när jag nu läst den tredje intervjun där han släpper ut sin bitterhet. Det räcker nu, vill jag säga. Man får akta sig för att överexploatera självömkan, det ska ju komma två romaner till i ämnet. Var ska det sluta?
   Läser med nöje i samma tidning ett välskrivet reportage från ön Runmarö, Tranströmers hem på jorden där morfar lotsen bodde i ett blått hus. Jeanette Winterson är också intervjuad här för hon kommer nu med sin självbiografi.
  Massor att läsa - tur att jag nu är ledig ett tag.

Om att läsa bilder

"Här börjar jag säga min berättelse om Gustave Dorés Bibel. Jag säger den i en inspelningsapparat..."
   Så börjar Torgny Lindgrens roman "Dorés bibel" från 2005 där en äldre man i Västerbottens inland berättar om sitt liv.
  Varför skriver han inte ner sin berättelse?
  Jo, för han kan inte. Huvudpersonen känner litteraturen men han kan inte tyda bokstäverna. De bara flyger runt framför hans ögon.Men i Dorés illustrerade Bibel finns allt som kan hända i ett människoliv, bilderna får liv inför pojkens ögon och berättar om skapelsen, syndafallet, fördrivningen och allt annat dramatiskt.
  Men det hjälper inte pojken att han kan Bibelns bilder, han hamnar på ett hem för de obildbara. Hans far säger att det är för hans eget bästa.
   Det är en underbar berättelse. Stilistiskt spänstig och med episoder som etsar sig in i minnet precis som Dorés bilder. Och tänk så mycket som hänt med pojkar som är obildbara. Idag får de bokstavsdiagnoser och medicineras. Vem vet vilka bilder som försvinner på det viset?
   Hela romanen är en lovsång till kunskapens och läsningens lov, till de udda och starka människorna och till de oövertäffade bilderna.
   Har ni inte läst den förut så gör det nu.

Arktisk hjältinna

  I Melanie McGraths iskalla thriller "Där ingen har gått" är biljakterna utbytta mot snöskotrar och hundspann och man tuggar valrosskött istället för att äta pizza. Och en varm morgon betyder att det bara är -20 grader, fyra månader om året.
  I den här miljön lever Edie Kiglatuk. Hon är kvinna, halvinuit, isbjörnsjägare, vildmarksguide, kompromisslös, orädd och motarbetad. Ständigt motarbetad.
  Då ett skott smäller av i den iskalla arktiska ödemarken tas det för ett vådaskott och att en man dör ses som en tragisk jaktolycka. Ingen lyssnar på Edie och hennes misstankar om att något inte stämmer. Ingen utom Derek Palliser, en ytterst plikttrogen polis som är satt att bevaka det gigantiska område som utgör Kanadas del av Arktis. Det är upptakten till en jakt över de istäckta vidderna - en jakt efter sanningen.
  Författaren är engelska men hon har bott i arktis och skrivit flera fackböcker om området. Jag tycker att Edie påminner lite om Peter Högs hjältinna Fröken Smilla. Den romanen gillade jag också.

Moran bjuder på skratt

  Överallt har engelska Moran Caitlin fått lovord för boken "Konsten att vara kvinna" - en blandning av självbiografi och feministpredikan.Man kan ju inte tro att hon är så bra - men det är hon. Och det finns mycket att fundera över när man går från flicka till kvinna och på de 22 år som gått sen hennes 13-årsdag har hon lärt sig mycket, väldigt mycket.
  Som varför alla pratar om övervikt och stora tuttar och om NÄR man ska skaffa barn - inte OM man ska göra det.
  Och jo, jag skriver som Moran, med massor av versaler. Budskapet ska ju gå fram.
Hon har inte heller mycket till övers för skönhetsindustrin och opererade ansikten så "att man får för sig att den östeuropeiska husan har tvättat och strukit både klänning och ansikte i ett svep" med ögon som är konstant uppspärrade.
  Det finns massor av träffande formuleringar, skruvade påståenden som får mig att brista ut i gapskratt. Om ett gott skratt förlänger livet, ja då har Moran VERKLIGEN gjort en insats för kvinnlig livslängd.

Nära vår historia

  I Grisslehamn bor författaren Erik Eriksson och han är intressant för många av hans romaner är förlagda till trakten kring Ålands hav.
  Jag intervjuade författare på Mariehamns litteraturdagar och han hävdade att kvinnorna är de intressanta i hans romaner, det är de som för historien framåt.
  Han har skrivit en romansvit som handlar om tiden 1809 till första världskriget och här kommer han nära vår åländska historia. Som i del två, "Den blå stranden" som handlar om en engelsman som under Krimkriget deserterat från ett krigsfartyg och gömmer sig i Roslagen. Förstås blir han kär i en flicka - med komplikationer som följd.
  Den första delen i serien heter "Det brinnande havet" och del tre "Den sista stormen."
  Gillar man historiska romaner så är Eriksson ett bra val,  han är entusiastisk och berättar bra.

Ruth Rendell-känsla

Den brittiska thrillermästarinnan Ruth Rendell var en hejare på att skildra vardagens farlighet och förmedla den känslan till läsaren. Jag tycker att svenska Annika Sjögren har samma förmåga. Hon skriver om människor och miljöer i Härnösand på ett övertygande sätt. Konstigt att inte hon är mer läst.
   Hennes fjärde bok heter "Allt vad marken gömmer" och en av huvudpersonerna i den är femtioåringen Allan Karlsson  som lever lite vid sidan av samhället. Han försörjer sig på städvikariat på olika skolor i stan. En dag rotar han bland gamla papper hemma hos sin döda mormor och hittar då uppgifter som avslöjar varför han som barn blev fosterhemsplacerad. Grubblerierna om det förflutna får otäcka att minnen bubblar upp till ytan.
  En annan huvudperson är Martin. Han bor kvar hos sin mamma, det lätt förståndshandikappade  Ragnhild, fast han närmar sig de trettio. Så blir han tokkär i Carro som har en spännande men komplicerad bakgrund. De beslutar sig snabbt för att flytta ihop men när en person hittas mördad på parets gräsmatta förändras allt. Och Allan Karlsson har band till mordoffret. Så knyts intrigtrådarna samman..
  Har ni inte läst Sjögren än - så gör det. Om ni vågar riskera nattsömnen.Boken är svår att lägga ifrån sig.

Odödlige Zorba

  Nikos Kazanzakis roman "Spela för mig Zorba" hör till de moderna klassikerna.

  Visst, filmen med Anthony Quinn och Zorbas dans komponerad av Mikis Theodorkais är oförglömliga men romanen har en annan dimension. Romanen finns nog på bibliotek och i antikvariat men det var länge sedan den kom på svenska. Den gavs senast ut 1984 i översättning av Börje Knös. På engelska finns den i pocket.
  Romanens tid är 30-talet, med depression och och elände. Till Kreta kommer en ung författare som lurats att köpa en kolgruva. Han träffar på livsnjutaren och naturbarnet Zorba, som lever gränslöst. Han är obildad med livsklok, han litar bara på sig själv och det han inte kan sätta ord på dansar han fram.
  Kanske Zorbas vildsinta glädje kan ge dagens greker hopp.
  

Känsla av höst nu

  Visst får man känsla av höst när höstutgivningens titlar börjar rassla in.
  Idag kom Ulla-Lena Lundbergs nya roman för läsning. "Is" heter den och handlingen börjar i Kökars prästgård åren efter kriget. Jag ser verkligen fram emot läsning för Ulla-Lena är en mycket skicklig berättare.
  Och om Kökar, utskärssocknen med säregen natur, har hon skrivit tidigare, både dokumentärt och i romanform. De två romanerna om Kungens Anna är verkligen mycket läsvärda. Skildringen av utskärgården som den var då, före skärgårdsfärjor och elektrifiering, är verkligen bra. Kan jag säga för även jag var med i den miljön när jag var barn. Men idag är allt annorlunda och tidens hjul rullar ju framåt.
  Bokens recensionsdatum ligger en månad framåt i tiden så den behöver, tack och lov, inte stressläsas.

Första om Villette

   En kvinna blir påkörd och dödad i den belgiska staden Villette. Det ser ut som en banal smitningsolycka, men flera vittnen hävdar att det var mord. 
  När undersökningsdomaren Martine Poirot börjar utreda fallet upptäcker hon snart att den döda kvinnan dolde en hemlighet.
  "Lärarinnan i Villette" är den första boken med handlingen förlagd till den fiktiva belgiska staden Villette. Sedan dess har Ingrid Hedström skrivit fyra böcker till om Villette, alla lika läsvärda.
  Bra språk, vältvinnad intrig och bra miljöbeskrivningar. Vad kan man mer begära av en kriminalroman?
 

Hur man vänder opinionen

Retorik är vältalighetens konst, den som har talet gåva kan vända opinionen och göra svart till vitt - eller tvärtom. I "Retorik i tiden" presenterar Göran Hägg ett antal vältalare, från romaren Cicero till Barack Obama.
  Urvalet styrs av vad talen verkligen åstadkommit, hur de fungerade i verkligheten. I  slutet av varje kapitel plockar Hägg fram vad man kan lära av talet i fråga. Och det är mycket det, när man möter så olika talare som Heliga Birgitta, Gustav II Adolf, Abraham Lincoln, Oscar Wilde, Selma Lagerlöf, Benito Mussolino, Adolf Hitler, Winston Churchill, John F Kennedy, Olof Palme, och Margaret Thatcher.
  Boken är underhållande och kan läsas som en historiebok eller som en bok om politikens konster och knep där retorik är ett mycket viktigt hjälpmedel.
  Av Selma Lagerlöf menar Hägg att man kan lära sig att en bra om än påhittad berättelse löser kinkiga problem. Och ska man smickra kungligheter, då gäller det att ta till murslev!