Ibland är det gott att gå tillbaka till gamla vänner bland poeterna. Som ölänningen Lennart Sjögren, gravt underskattad bland samtidspoeterna.
I hans dikter lyser det öländska landskapet ofta igenom. Som i den här dikten, som har titeln
Spegeln.
I vattenspegeln ser man en värld
som inte är
ovanför ser man en värld som
i högsta grad kan ifrågasättas.
Träden som i detta landskap har stora kronor
låter sig fördubblas
barnen leker intill ett bråddjup.
De stora krigen känns idag långt borta
men andra närmar sig
dock fortsätter spegeln att dela världen.
dikten finns i samlingen Sent, tidigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar