Under närmare ett
halvt sekel har Gunnar Harding som författare, översättare och kritiker befunnit sig i centrum av det svenska kulturlivet.
Avspänt och med en stor portion självironi berättar han här i "Mitt poetiska liv"om uppväxten
i läkarvillan i Bromma utanför Stockholm, om de poetiska miljöerna i
60-talets swinging London och hippieerans USA och det svenska 70-talets poesimanifestationer.
Harding porträtterar också vänner
bland bildkonstnärer och skildrar turnéer med glada
jazzbohemer, teaterexperiment med Peter Stormare liksom arbetet med den
nya bibelöversättningen. Hans berättelse innehåller vänliga humor, som i
anekdoterna stundtals slår över i ren uppsluppenhet, och det gör hans memoarer
till underhållande läsning.
" Varför skrev jag då den här boken? Hur jag än försöker
kringgå frågan, så mynnar motiveringen trots allt ut i fåfänga och en
gammal mans behov att tala om var han kom ifrån och den epok han levat
i. "Så skriver harding i förordet.
Och låt oss inte glömma att han är en verklig kännare av brittisk litteratur. I "En katedral av glas" berättar han om trion Keats, Shelly och Byron på ett lysande sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar