Om att älska litteratur

  Den unga journalisten Jade får ett telefonsamtal. Hennes åttioåriga farmor, Mamoune, måste flytta till ett äldreboende och lämna sitt hus, sin trädgård, sin självständiga tillvaro.Jade, som till stor del vuxit upp hos sin farmor, tvekar inte ett ögonblick: hon måste rädda Mamoune från äldreboendet,  och ta henne till sin lägenhet i Montmartre.  Jade slänger sig i bilen, kör och hämtar sin något förvånade farmor, och är sig plötsligt sambo med en femtio år äldre kvinna.
    Det är upptakten till Frédérique Deghelts roman "Dagarna med farmor", som handlar om kärleken till ord och berättande.
   Av farmodern får Jade inte bara höra berättelser om ett liv och en tid som skiljer sig från hennes egen. De båda kvinnorna upptäcker en delad passion för litteraturen. Mamoune har i hemlighet läst och läst, år ut och år in, levt sitt liv genom såväl de stora klassikerna som de mer obskyra men omvälvande verken.
   När farmodern inser att sondottern har författarambitioner måste hon hjälpa henne genom att vara hennes lektris. Litteraturen ger de båda kvinnorna kraft att leva.
  Och nog kan man ju hoppas på att sådana historier fanns i verkligheten, att far- och mormödrar räddades från institutioner. Men det är nog mest i romaner det händer.