"Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor. Men det började långt innan dess. Så klart. Jag ska försöka berätta. Jag ska försöka. Och redan där misslyckas jag. Har skrivit och raderat alldeles för länge nu. Det här är nog en självisk bok. Skapad av mig själv. För mig själv. Och om du vill läsa får du gärna göra det. Men det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Som jag måste leva med. Jag hade tänkt berätta hur allt började, hur jag har tänkt sedan den där torsdagen. Jag hade tänkt berätta om vilka känslor som har osat, fräst och dundrat inom mig. Men jag orkar inte vara saklig. Inte vara föredömligt dramaturgisk i berättandet. Inte nu. Kanske senare."
Det är Kristian Gidlund, 29 år gammal, som berättar om sin sjukdom i "I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början". En magcancer av det aggressiva slaget. I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin
första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta magcancern.Han började skriva en blogg, "I kroppen min". Ett halvår senare såg det ut som om behandlingen hade lyckats. Men i augusti 2012 hade cancern kommit tillbaka och visade sig vara obotlig. Texterna i Kristians blogg berättar om sjukdomen och om alla de tankar som rörs upp har nu också blivit bok.
Det är starkt berörande text och mycket välformulerat. Ingen snyftiskänsla men ett rakt möte med det oundvikliga där Kristian Gidlund inte viker undan. Han vet att slutet är oundvikligt, för honom liksom för oss alla.
Den här boken har fått stor, och välförtjänt uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar