Axel Odelberg, som tidigare utforskat Hedin i ett par föredömligt utförliga böcker, tar i "Med kungen som verktyg" itu med Hedins roll som grå eminens. För alltifrån stridens början, då Hedin skrev sin försvarspropagandistiska pamflett Ett varningsord och fram till Borggårdstalet var Hedin en av stridens dirigenter. Den makt han utövade var helt informell. Han uppbar inget ämbete utan baserade sitt inflytande uteslutande på sin berömmelse, sin begåvning, sitt författarskap och sin ställning som nationens store hjälte.
Konflikten hade inletts drygt två år tidigare, i december 1911, då Sveriges nyvalde liberale statsminister Karl Staaff beslöt inställa bygget av F-båten, en ny typ av pansarfartyg som hade drivits igenom av Staaffs konservative föregångar Arvid Lindman.Borggårdstalet fick Karl Staaff att avgå, och han avled året efter. Striden om försvaret fortsatte dock ytterligare en tid men avblåstes ett halvår senare då första världskriget bröt ut och den försvarsvänliga linjen fick nationellt stöd.
Försvarsstriden kan i intensitet och som politiska kamp möjligen skulle kunna mäta sig med striden om löntagarfonderna.
Odelberg skriver ledigt och placerar in aktörerna på den politiska kartan så sammanhangen blir tydliga. en mycket bra skildrig av ett gammat tema - vad är försvaret värt och hur värderar man det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar