Inte bara om förlisningen

Efter att ha sett Bolle Högn äs fina film om barken Herzogin Cecilie i höstas letade jag fram Pamela Erikssons (född Bourne, se bilden) bok "Heriginnans sista resa" som kom ut 1958.
   Visst handlar boken om den olyckliga förlisningen i april 1936, då fartyget kom ur kurs och gick på grund vid Bolts End i Devon. Det blev fartygets sista resa och Pamela var med ombord och skriver i kraft av ögonvittne.Händelsen har stötts och blötts ur alla möjliga ochen del omöjliga synvinklar i mer än 70 år så händelsen har förlorat sin fräschör.
  Men det finns mycket mer att hämta i boken. Beskrivningar av livet ombord på segelfartyg och mötet med Åland ock det åländska samhället - modell Lemland. Kulturkrocken måste ha varit stor för den världsvana Pamela, men hon anlägger en nyfiken nästan antropologisk blick på det hon ser och fål läsaren att uppleva en bit autentisk närhistoria - idag utraderad.
   Hon tänker på språket när hon hör Lemlands kyrkoherde läsa upp lysningen mellan henne och Sven i Lemlands kyrka på oförståelig och grötig svenska. Språket låter inte alls som den svenska hon lärt sig på Heriginnans däck, skriver hon.
   Boken är underhållande läsning och finns numer bara på bibliotek och i antikvariat.