Vilse i tiden

   Inte sedan 2008 har Carl-Henrik Wijkmark gett ut en roman, men i höstas kom det en " "Vi ses igen i nästa dröm" heter den och den handlar om en man som tappar fotfästet i tiden.
   Frank Larson är svensk universitetslärare som bott och verkat i USA större delen av sitt liv, nu besöker han det gamla landet för att delta i ett akademiskt symposium i sin ungdoms studentstad. Morgonen efter sin ankomst,beger han sig till konferenslokalen, där han ska hålla ett av de inledande anförandena. Salen är välfylld, men ingen av de kolleger han väntat sig är närvarande; i talarstolen står en ung man som börjar föreläsa i ett helt annat ämne. Frank går förvirrad därifrån och misstänker att han råkat ut för någon sorts stroke när han inte kan återfinna sitt hotell, bara en obebyggd gårdsplan finns på platsen. Strövtåg genom staden bekräftar att något har hänt som berövat honom hans hem i tiden; han har tappat bort sin epok. 
   Han bestämmer sig för att på försök acceptera förflyttningen till vad som visar sig vara hösten 1924, avstår från att söka läkare av rädsla för att bli omhändertagen som rubbad. Mobil och kreditkort, pass och pengar är värdelösa, bagaget försvunnet med hotellet. Allt han har är sina gångkläder, en klocka och en portfölj med manuskriptet till ett föredrag som han skulle ha hållit nittio år senare, dessutom några ringar och manschettknappar som han omedelbart pantsätter. För pengarna köper han en ny resväska, lite kläder och en biljett till Romexpressen.
    Fortsättningen blir en serie överraskningar som smyger sig på läsaren efter hand. Den korta romanen dröjer sig kvar i minnet och man börjar fundera överhur stark roten till nutiden är - egentligen.