Det tar Herman Lindqvist fasta på i den nyutkomna boken "När Finland var Sverige". En bok som är mycket bra som talbok eftersom man, när man hör berättelsen också får del av författarens livliga berättarstil. Man kan riktigt se hur han gestikulerar.
Under
de 700 åren fick Finland städer och kommunikation, skolor, universitet,
grundlagar och konstitution, och när Finland blev ryskt storfurstendöme
fortsatte det att utvecklas på sin svenska bas och blev aldrig så underkuvat som baltstaterna." Det svenska är så
inflätat i det finska att om man drog ut den svenska tråden ur Finland
historia skulle väven falla isär" påpekar Lindqvist. Följaktligen var alla landets invånare svenskar, även de som talade finska, samiska eller tyska. När riket utvecklades och alltfler landskap norr, söder och öster om Mälardalen knöts till Sveakungen fick alla så småningom samma rättigheter och skyldigheter. De styrdes av samma kung och samma riksdag och de kämpade under samma fana. Huvudstaden hette Stockholm och låg mitt i riket.(Och Åland var centralt placerat mitt i riket!)
I Sverige är den delen av historien märkligt okänd. Men Herman Lindqvist, som vuxit upp i Helsingfors, brukar framhålla Finlands roll i den svenska historien och för detta har han blivit ordensprydd av den finska regeringen.
Fast i dagens sannfinländska Finland vill många glömma det svenska arvet. Man negligerar republikens äldre historia och det är väldigt dum och lite farligt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar