Nu kom den, Maria Antas "En stor bok om städning". Så stor är den nu inte, den är behändig till formatet och är ingen handbok med
finurliga tips om hur man får hemmet att skina. Det här är framför allt en tankebok om vad esteticeringen av det privata
gör med oss. För inredningstidningar med läckra bilder av läckra hem med
rätt Feng shui saluförs i varje kiosk och talar om för den som bläddrar hur det perfekta och rena hemmet ska se ut. Resultatet blir att
skuldkänslorna över den egna sjabbigheten ökar och komplexen med det. Och förstås är det fortfarande kvinnorna som skäms för ostädade rum. Antas utforskar utrymmena bakom den blanka fasaden och inbjuder till en vardaglig resa. Hon utgår från sig själv och det egna fejande men glömmer inte heller att utreda städningens kulturella, historiska och könsmässiga kontext. Maria Antas mamma jobbade som städerska, själv har hon jobbat som au pair och fått sparken. Idag är hon högutbildad med ganska avslappnat förhållande till städning.
Att hålla städat hemma är ett arv från marthornas upplysningskampanjer för bondesamhället. Men storstädning varje fredag, nej inte numera samhället och städvanorna har förändrats. Boken tar också upp litteratur i ämnet och i Svenska litteratursällskapets arkiv hittar Antas en skatt: ett nittiotal texter skrivna av vanliga finlandssvenskar om deras städning i hemmet. Boken är intressant och får mig att glömma städningen...fast det är fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar