Lära sig veta hut

  Denna höst, när skandal efter skandal rullas upp om hur romer särbehandlas av myndigheter, har jag läst en bok som berättar om samma mönster, Eva F Dahlgrens "Fallna kvinnor - när samhällets bottensats skulle lära sig veta hut."
   Underrubriken är mycket bra, för det är vad det handlar om. Bottensatsen man inte ville se som ska läras. Det var när Dahlgren arbetade med boken om farfar rasbiologen som hon fann hon ett fotoalbum med nakna kvinnor i rasbiologiska institutets arkiv i Uppsala.
   Bilder av "undermåliga" kvinnor på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona, där landets prostituerade kvinnor spärrades in på 1920- och 30-talen. Kvinnorna skulle gömmas undan och uppfostras. Samtidigt drogs de fram i ljuset av myndigheter och rasbiologer för att klassificeras och steriliseras så att de inte förökade sig. Samhället skulle gå under om det blev för mycket "bottensats". Det handlar om kvinnor som alla tittade snett på, såg ner på eller kastade lystna blickar efter.
   Anstaltsdirektören skriver: "När en kvinna faller djupt, så faller hon djupare än en man. Men när hon är underbar finns det ingen som är så underbar som en kvinna."Kvinnorna här var nog inte betraktade som underbara.
    Nästan alla på anstalten var inskrivna med hjälp av lösdriverilagen. Efter denna lag dömdes de som var sysslolösa och drev omkring utan att söka arbete. Trots fattigdom och nöd hävdade Socialstyrelsen att skörlevnaden främst beror på en "psykisk störning" och "allmän social mindervärdighet".
  Med hjälp av journaler, polisrapporter, dagböcker och brev berättar hon om dem som kallades parasiter på samhällskroppen. Äntligen ges de röst och någon form av upprättelse.