Starkt och mörkt berättande

2010 debuterade Therése Söderlind med romanen "Norrlands svårmod, en roman om ett försvinnande. Jag läste den inte när den kom ut men har gjort det nu efter att ha läst hennes andra roman, "Vägen mot bålberget", en suggestiv roman om häxprocesser då och nu. Tydligt är att Söderlind kommer att bli en av de stora nya berättarna.
   Men "Norrlands svårmod" är också bra. Det börjar med att något hände i Ringarkläppen en septembermorgon för sexton år sedan, något som kom att förändra en familjs liv för evigt.
Den sjuåriga Anna blir ensam kvar när marken rämnar. Hon är lillasystern som tvingas bli storasyster i en ny familj. Under uppväxten hanterar hon minnena från Ringarkläppen  på sitt eget sätt. 
Anna hinner bli ung kvinna innan allt kommer ikapp henne. Det förflutna har då blivit ett garn i vars tåtar omgivningen rycker och nystar tills det kommer upp så oväntade och skrämmande saker att det inte längre går att gömma sig. Vad hände egentligen brodern Charlie? Varför hittade man honom aldrig? Och den andre brodern, vart tog han vägen?
   Detta är ett familjedrama i norrländsk tappning. På ytan är allt som vanligt medan livslögnerna,  och passionen styr utveckligen mot katastrofen. Romanen finns förstås också i pocket.