Året är 1793

   Stockholm 1792, Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen, av män med dunkla motiv som hertig Karl och Reuterholm, medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
   Om detta år handlar debutanten Niklas Natt och Dags debutroman.Och jo,han är av den urgamla adelssläkten  ifall någon undrar.
   Hösten 1793 hittas ett lik utan armar och ben i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar lemmarna, men skadorna är inte nya och vittnar om att någon utsatts för fasansväckande tortyr.
  Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa p å grund av lungsoten, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
   Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen-gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle. Det är Bellman noir, en beckmörk sentida släkting till Drottningens juvelsmycke och ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.
Inte sedan Patrick Süskinds roman "Parfymen" har någon beskrivit epokens vidrighet lika bra. Det är en mycket stark debut men inget för "kräsmagade" läsare.