Ironiskt om de ironiska

Fyra kring-trettio-åringar i Helsingfors hipsterkvarter i Rödbergen brottas med de vanliga frågorna i livet i Peppe Öhmans roman "Vackra människor". Den kom för ett par år sedan men har blivit liggande men nu blev jag nyfiken.
   Det är den bortskämda och ironiska generationen som skildras. De är inte längre helt unga men funderar ändå på vem man ska leva med och vem man får ligga med. Det mest brännande är hur man ska kunna fortsätta leva ett så kravlöst och roligt liv som möjligt trots att man vill ha värme och tillhörighet.
    Här finns Ida som är ambitiös och jobbar på utrikesministeriet. Max jobbar på reklambyrå och vet att han förtjänar något utöver vardagskladdet. Sanna är bloggdrottningen som surfar loss på kvällarna och Johannes är den halvidealistiska dokumentärfilmaren som egentligen bara vill vara i fred.
   Ida och Max är ett par, Sanna och Johannes ett annat. Men under en blöt krogkväll uppstår tycke mellan Ida och Johannes. Attraktionen påverkar inte bara dem utan griper också in i Sannas och Max liv och i barnens.
    Peppe Öhman är känd finlandssvensk bloggare med koll på vad som rör sig i tiden. Men på något vis blir de fyra skildrade i romanen mer typer än riktiga människor och lyckas inte intressera mig. Det är kanske en generationsfråga, som så mycket annat.