I ett höstligt Skåne

    Jag är inte så väldigt bekant med Anders de la Mottes deckare så det var utan större förväntan jag gav mig på hans "Höstdåd". Och den är bra, riktigt bra. Måste läsa fler av honom.
   Berättelsen startar en sensommarkväll 1990, då tältar fem barndomsvänner vid sitt hemliga badställe, ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. Nyss har de tagit studenten och vuxenlivet väntar runt hörnet. Stämningen är därför upprymd, men också vemodig eftersom vännerna inser att den här kvällen innebär ett farväl både till ungdomstiden och till varandra.
    På mer än ett sätt ska det visa sig för när morgonen gryr och det första höstregnet fallit flyter det en kropp i stenbrottets mörka vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.
    I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden, en konflikt som bidar sin tid. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, en nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste ignorera alla varningar och öppna ärendet från hösten 1990. Hösten få säger sig minnas men som ändå aldrig blivit glömd.
   Den här boken är med på Lotta Olssons lista över årets 30 bästa deckare, publicerad i DN, så den är läsvärd.