Min blogglista

onsdag 31 oktober 2012

Stickning och mord

I Colorado USA har de fantastiska kvinnor, åtminstone om man får tro deckarförfattarna.
Först Diane Mott Davidson som skriver om mat, catering och mord på ett säreget balanserat vis.
Nu får hon konkurrens om mord i Colorado av Maggie Sefton, som skriver om stickning och mord.
   Måste varna med en gång, Sefton finns inte översatt till svenska, man får läsa den på originalspråk. Då lär man sig samtidigt behändiga termer som har med stickning och garn att göra.
  Har just läst den första boken i serien "Knit One, Kill Two" som berättar om hur högutbildade notarien Kelly Flynn kommer till sin fasters hemstad efter det att fastern dött under mystiska omständigheter - med en avbruten sticka bredvid sig!
   Hon blir helt fascinerad av kvinnorna på House of Lambspun som träffas för att sticka och prata i en garnbutik. Och sådricker de himmelskt gott kaffe.
   Förstås blir Kelly kvar i Colorado, hon har ju verkligen "Western Spirit", och så lär hon sig sticka. Fast det sitter långt inne!
  En riktig mysdeckare. Inget litterärt mästerverk men en välstickad intrig.
  Ska nog skaffa mig ett par till som julläsning.

tisdag 30 oktober 2012

Så gör Bodil

  Äntligen har jag fått tag på ett exemplar av Bodil Malmstens "Så gör jag - konsten att skriva".
Den marknadsförs som en handbok med erfarenheter, verktyg, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande.
  Fast jag läser den inte så. Den handlar till stor del om varför hon skriver och varför det blev som det blev. Om varför hon skulle vilja skriva om en del och om hur hon arbetar. Och nej, hon sitter inte på sin rumpa och väntar på inspiration. Skriva är möda, mer möda och ibland flyt.
Hon skriver om hur hon kommer fram till tonen och strukturen för en bok, om jobbet med den viktiga första meningar. Om varför man ibland måste förkasta och börja om.
  På det stora hela en lång kärleksförklaring till språket och texterna. Och visst, i boken ingår kapitel om ord, skiljetecken, korrektur, om att sitta rätt, läsa för att lära, dramaturgi.Och förstås dråpliga fel man kan göra: Kvinna anklagad för mord på segelbåt(!). Eller klassikern: Krockade med älg på motorcykel.
  Nu ska jag inte hetsläsa mig igenom boken utan njuuuuta av den.

måndag 29 oktober 2012

Fångad av böcker

 "Vindens skugga" av spanske författaren Carlo Ruiz Zafón blev läst över hela världen.Den labyrintiska bokhandeln full av hemligheter lockade läsare i många länder.
  Nu återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i den nya romanen "Himlens fånge".
  Det är strax före jul i slutet av 1950-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. Men en morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en  exklusiv förstautgåva av Dumas Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig - istället lämnar han boken med en underlig dedikation.
   Mannens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd länge. Och visst är den här romanen bra och har massor av Barcelonakänsla men lika bra som Vindens skugga är den inte.Den var i en klass för sig och att upprepa succéer är inte lätt.

söndag 28 oktober 2012

En sen revansch

  I år har vi firat stort en August Strindbergs 100-årsjubileum. Men hans samtida konkurrent som skådespelsförfattare, Anne Charlotte Leffler har man glömt bort.
  Båda Strindberg och Leffler liksom Ellen Key föddes 1849 och på 1880-talet räknades Anne Charlotte Leffler som Sveriges främsta författare. Hennes dramer  handlar om den verklighet en kvinna från hennes egen miljö mötte. Hon skrev om kvinnors rätt till självständighet, arbete, egendom och utveckling. 1869 debuterade hon med en novellsamling som skrevs under pseudonym. Länge var anonymiteten en förutsättning för hennes skrivande; hon var gift med häradshövdingen Gustaf Edgren, som tolererade men på inget vis uppmuntrade hennes skapande.
  När man läser Monica Lauritzens välskrivna och nyutkoma biografi "Sanningens vägar" om Leffler häpnar man över hur undanskuffad hon varit i litteraturhistorien. I bästa fall ett kort omnämnande, annars tystnad.
   Lite extra roligt är det att den här boken är nominerad till Augustpriset i fackboksklassen i år, inte någon av de många August-böckerna. En liten revansch är väl också en revansch... 
  Nämnas kan att Lauritzen, som härom året skrev en fyllig biografi om Emilie Flygare-Carlén, och lyfter fram ännu en stor men halvt bortglömd kvinnlig författare.

lördag 27 oktober 2012

Historiska listor


Att reducera historien till listor - kandet ge nåt?
Många rynkar på näsan bara inför tanken.
Men Björn Lundberg har gjort en riktigt intressant lisbok som är underhållande och bjuder på massor av värdelöst vetande. Sånt vetande som är så behändigt att ha när man ska konversera okända människor, till exempel.
  Som: vet du att Einstein inte trodde på sin egen teori? Eller vet du hur Alexander Selkirk, han som stod modell för Robinson Crusoe, egentligen hade det?
  Sånt, och en massa annat vet man om man läst den här boken..
   Och så finns det en lista över de berömda citat som INTE yttrades. Som Dom Périgord, som sägs ha uppfunnit champagnen. Han sa inte "jag dricker stjärnor" och Al Gore hävdade inre att han uppfunnit Internet - ett förvrängt citat från en annan presidentkampanj.

fredag 26 oktober 2012

Med Ådahl i Asien

   Vill du skriva om min nya bok?
  Det frågade frilansjournalisten Björn Ådahl i ett vänligt mejl nyligen.
  Så klart jag vill. Man hör ju titt och tätt Björns röst i radio  rapportera från Hongkong, som är hans asiatiska bas och han är väl insatt i asiatisk politik, ekonomi och historia.
  "Annorlunda, eller hur?" heter hans bok och i den rapporterar han från länder som Kina, Taiwan, Filippinerna, Burma, Kambodja och Indonesien
  Han riktar in sig på vardagens människor, de som lever under knappa riktar strålkastarna mot människor som leverunder knappa omständigheter. 
  Ordet ges bland  till jordbrukare, jurister, valfångare, affärsmän och komiker. Man får veta hur illa OS-utbyggnaden i Peking for fram med stadens äldre bebyggelse, om människor som fråntogs mark och inte ännu fått ersättning och knappast kommer att få det heller. Deras livsöden blir som en provkarta över de stora omvälvningar som regionen har genomgått under de senaste decennierna. Han citerar en replik från Hongkong: Du behöver ett bättre kameraobjektiv. Allt är nuförtiden så stort i Kina att vidvinklarna måste vara extrema för att det ska gå att fotografera. 
    Det är möjligt att han har rätt. Men med ord går det bra att fånga nutiden, det bevisar Björn Ådahl.
   Boken är illustrerad med svartvita fotografier, teckningar och symboler, och den avslutas meden lista över böcker där man kan läsa mer.

torsdag 25 oktober 2012

Den siste i tornet

 Arvind Adiga är en intressant indisk författare som ofta skriver om hur klass styr våra liv, extra tydligt i Indien med sitt sega kastsystem. I hans förra roman på svenska "Den vita tigern" skrev han om en man som till varje pris vill komma sig upp.
  I höstens bok "Siste mannen i tornet" beskriver han hur en allt mer cynisk fastighetsmarknad sätter sig över alla spelregler när det gäller att utnyttja mark.
   I femtio år har det höga huset stått pall för alla förändringar som Bombay genomgått. Men nu har fastighetsmogulen Dharmen Shahen fått upp ögonen för marken, här ska rivas och byggas nytt. Så han erbjuder en stor summa pengar till alla boende i de kooperativt ägda bostadsrätterna.
    Men för att försäljningen ska gå igenom måste samtliga säga ja och en efter en låter de sig övertalas. Till slut finns det bara en man som envist vägrar ge med sig, den pensionerade läraren Masterji . Han har varit en respekterad man men nu ser hans grannar inte vänligt på honom för han står ju i vägen för deras rikedom och lycka.
  Indien må kännas fjärran och exotiskt men fenomenet som beskrivs är allmängiltigt. Har vi inte denna höst i Mariehamn kunnat läsa om fastighetsägare som är beredda att ta till hårda tag för att öka sina vinster.

  Nej, Indien är nog inte så avlägset.Fast ingen skriver romaner om den åländska fastighetsmarknaden.

onsdag 24 oktober 2012

Inte len i truten

    Kjell Eriksson är författare till tolv romaner och med kriminalserien om Uppsalapolisen Ann Lindell har han fått stor publik och priser och blivit översatt till många språk.
   Nu har han skrivit en självbigrafisk bok, "Simma i mörker", en bok som vibrerar av upprördhet över samhällets orättvisor, ja man kan nog kalla det klasshat.
  Kjell, född -53, växte upp i lärdomstaden Uppsala men den akademiska banan var inget för honom. Hans barndomshem låg på Ymergatan i Almtuna, arbetarnas stadsdel. Härvidlag påminner han om Elsie Johansson, flickan som bodde och arbetade i Uppsala men aldrig var akademisk. Författare blev hon ändå.
   I stället för universitetet gick han i trädgårdsskola, blev anläggningsarbetare, facklig organisatör, agitator, vänsteraktivist, egenföretagande trädgårdsmästare, expert på rosor och perenner och på 1990-talet författare men drog som en vagabond mellan länder och världsdelar,  längtade efter varaktig kärlek men övergav jämt sina kvinnor.
   Det är en berättelse om ett liv som inte har mycket likhet med andra författares. Där varje sida brinner av starka känslor i en pendling mellan självföraktande ångest och obrytbar optimism.

  Och som han själv deklarerar:Varför ska alla vara så städade, tillbakahållna? Världen är orättvis mot mig och den klass jag kommer ur, har alltid varit, varför skulle jag då vara len i truten?

tisdag 23 oktober 2012

Om olika läsningar

I går släpptes böckerna som nominerats till Augustpriset. En ganska smal och spretig saming enligt mitt tycke. Och vad är det för trendnissar som nominerar boken om Zlatan? Visst, den är ett fenomen. Men Augustböcker ska väl också ha viss kvalitet, hade jag trott. Cilla Naumans roman är ok, liksom Göran Rosenbergs självbiografiska bok. Men är den skönlitteratur?
  Frågetecknen hopar sig.
  En som vet mycket om litteratur är Agneta Pleijel. I "Litteratur för amatörer" amatörer har hon djupdykt i sina många kritikerår och fiskat upp väsentliga texter.  "När jag läser är det som amatör. Och när jag har skrivit om litteratur har jag velat tala till andras läsare utifrån mig själv," skriver hon.
  Så hon har gjort ett urval. Ganska strängt, hon har ju skrivit så mycket. Kriteriet var artiklar om författare och författarskap som betytt något viktigt för mig. Litteraturen har varit en vägvisare till konsten att leva.
  I det jag valda syns också tidens tidsandans växlingar och ideologins intrång. Det Pleijel vill är att se boken som ett samtal om litteratur, en intim sak där man tvingas vara uppriktig. Det finns också ett par längre partier om ett par diktare, Tomas Tranströmer och Birgitta Trotzig,som varit viktiga och som är god läsning. Kanske nåt för Augustjuryn att läsa, rentav?

söndag 21 oktober 2012

Viljestarkt helgon

  I Historiska medias romanserie har turen nu kommit till tidig medeltid .Fjärde delen i den historiska romanserien Släkten baseras på ett verkligt och spännande livsöde, S:t Helena av Skövde. 
  Maria Gustavsdotter, som tar över stafettpinnen efter Catharina Ingelman-Sundberg, har tidigare skrivit flera historiska romaner med handlingen förlagd till medeltid.
   I "Helenas hämnd" är det Helena av Skövde, en rik och mäktig änka under 1100-talet som är centralfiguren. Med fast hand styr hon över  ägor och familj, och när hennes dotter misshandlas brutalt av sin man försöker Helena tala honom till rätta. Han vägrar att lyssna och till sist återstår bara en sak att göra. 
  Det är huvudspåret i berättelsen som åtminstone högg tag i mig och gjorde att jag bara måste läsa mer, fast klockan var långt över midnatt.
  Och nog är det underligt hur vissa problemställningar, som kvinnomisshandel, ser ut att vara en outrotlig del av vår historia.

lördag 20 oktober 2012

I Jane Austens spår

 Det här är P.D. James briljanta fortsättning på Jane Austens hyllade klassiker Stolthet och fördom. Med säker hand tar vår tids största deckardrottning vid där Austen slutade, och lägger till det som är hennes signum: en välkonstruerad mordgåta. Två världar möts och blir till stor underhållning i "När döden kom till Pemberley".
   Året är 1803. Darcy och Elizabeth har varit gifta i sex år och har två vackra söner på godset Pemberley. Elizabeths syster Jane och hennes man Bingley bor bara ett par mil bort, livet på den engelska landsbygden är tryggt och underbart och snart stundar den årliga höstbalen. Lyckan ler mot invånarna på Pemberley och allt är till synes perfekt.
  Men kvällen före balen spricker idyllen. Intrigerna hopar sig, stämningen i sällskapet är tryckt och utanför fönstret rasar en häftig storm. När paret Darcy och deras gäster börjar runda av för kvällen skumpar en droska ut ur skogen och upp mot herrgården. Ut ur droskan kastar sig den objudna gästen Lydia Wickham och skriker att hennes man har blivit mördad. Sökandet efter en kropp tar vid.
   Det blir upptakten till en historia med rötter i det förflutna. Gamla synder grävs upp, missförstånden eskalerar och ingenting är vad det ser ut att vara. Kan inte säga annat än att P D har god hand med Austens värld. Gillar man gediget brittiskt hantverk så kommer man att älska den här berättelsen.

fredag 19 oktober 2012

Roman om finsk grammatik

   Nej, det trodde jag aldrig när jag slet som mest med finsk grammatik i skolan, att det skulle skrivas en italiensk roman som heter "Ny finsk grammatik".
  Men det har Diego Marani gjort och romanen är precis så fantastisk som alla säger. Liten till formatet, drygt 200 sidor, men vilket innehåll.
  Det börjar i Trieste 1943. Andra världskriget rasar. En man blir rånad och slagen medvetslös i hamnen och när han vaknar igen har han förlorat inte bara sitt minne utan också sitt språk.
   De enda ledtrådarna till hans identitet är en näsduk broderad med initialerna S.K. samt en blå sjömansjacka märkt med "Sampo Karjalainen".
  Läkaren som vårdar om mannen på ett flytande fältlasarett har själv finskt ursprung och är övertygad om att han har en landsman framför sig. Därför tar han på sig den ambitiösa uppgiften att återuppväcka mannens slumrande kunskaper om det finska språket och den finska kulturen. Mannen skickas till ett militärsjukhus i Helsingfors i förhoppning om att han där ska finna sitt rätta, det vill säga finska, jag.
   Hur det går tänker jag inte avslöja för det här är eb roman med många vändningar som läsaren själv ska upptäcka.
   Marani är författare och kolumnist och han arbetar också med översättningsfrågor åt Europeiska kommissionen.

torsdag 18 oktober 2012

Kall vinter & heta känslor

  Jaa!
  Nu finns den andra romanen av Louise Penny om kanadensiske kommissarien Armand Gamasch och byn Three Pines - som inte finns på kartan - på svenska. "Nådastöt" heter den och det är en myckets skickligt hopkommen historia med mor-dotter-problematik, ett stort mystiskt hus som ingen vill vara i och så alla byns invånare, som antyder och mummlar, så där som kören i ett antikt drama.
  Det är ruggigt välskrivet och man önskar att boken inte tog slut. Perfekt juldeckare att ge bort är det här.
   Det är vinter i Three Pines, julen har just passerat och byn ligger under ett täcke av snö. Den årliga curlingturneringen är i full gång på den frusna sjön när en fasansfull upptäckt görs: mitt bland åskådarna på isen ligger en förkolnad kropp. Någon har dödats av en strömförande stol. 
  Det kunde vara det perfekta brottet. Ingen har sett mordet begås och inga ledtrådar eller motiv verkar finnas. Men när kommissarie Gamache börjar nysta i offrets förflutna framträder en historia fylld av hemligheter man inte ens viskar om.

onsdag 17 oktober 2012

Vad säger vi - ejengklien?

Hur talspråket låter nu och hur det lät för länge sen intresserar fonetikprofessorn Olle Engstrand. Och det är inte bara högspråket han nosar i, nej då. Dialekterna undersöks också på ett mycket underhållande sätt i nyutkomna "Hur låter svenskan, ejengklien?"
   Är man riktigt intresserad skaffar man boken som e-bok och får på köpet ljudfiler där man hör hur det låter.
  Det finns få saker som retar upp folk så mycket som slarvikt talspråk. För nog vet vi ju att hjälten med bar stjärt inte heter Kalle JANKA. Att säga så är OVERHÖRT slarvigt. Och stockholmarnas hälsningsfras "TJA! HÉRERE? besvarat med TJABRÁ, DÚRA? kan skicka kalla kårar långt nerför ryggraden på vem som helst.
  Men det finns fällor och fel i alla språk och många som tror att de talar bra engelska talar egentligen mycket brutet- till exempel när man försöker få folk att förstå "ingen ko på isen" och säger "it is no ko on the ice!"
  Räkna med höjda ögonbryn hos samtalspartnern.
  Och ha det kul med den här boken, exemplen är många och dråpliga.

tisdag 16 oktober 2012

En transsibirisk resa


  "Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess. "
  Så ordmålar Rosa Liksom landskapet man ser från tåget som stånkar sig fram längs den transsibiriska järnvägen i romanen "Kupé nr 6", belönad med Finlandiapriset i fjol.
  Det handlar om en arkitektstuderande ung kvinna som tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande rysk flåbuse på väg till ett bygge i öst. I den lilla trånga kupén möter öst väst  under den flera veckor långa resan.
   Genom att detaljstudera två människor, tillfälligt sammanfösta i en kupé, lyckas Liksom fånga en hel tid och hela det sovjetiska riket på väg mot upplösning.Det är en mångbottnad och rik roman som handlar om liv och resande. Och kanske om någon sorts förståelse.
  Snart är det dags för årets kandidater till Finlandia. Man har glunkat om att Ulla-Lena Lundberg skulle ligga bra till i år efter kraftprovet "Is".


måndag 15 oktober 2012

Lasse - nästan en dalmas

   Lite av en memoarbok men också en vildsint skröna blir det när Lasse Berghagen blandar och ger i debutboken "Flakmopedisten".
  Han berättar om tid som flytt, om sommarloven som aldrig tog slut i Svärdsjö, Dalarna, hans mors hemtrakt. Hit har han återvänt som vuxen och nu tagit över släktgården.Gården är full av minnen från det evigt soliga sommarlovet med abborrmete, kräftfiske, auktioner och mormors kloka råd och praktiska sinne - som att sitta på en hink med kräftor för att dölja den från inspekterande kräftor. Att hon fick sig ett och annat nyp tog hon med gott humör.
  Dessa minnen berättar Lasse Berghagen och blandar med historier om grannen, om flakmopedisten Hubbe Åkesson. Det är Hubbe som gör sällskap med Lasse nere i bastun vid sjön, och de historia han berättar är precis vad man kan vänta sig av en äkta flakmopedist.
  Men det finns också en dos av nordiskt vemod här. Alla somrar har ett slut och livet går sin gilla gång utan att vi kan göra någonting åt det. Instoppat i boken finns också sångtexter och dikter. Och han har bitvis originella liknelser. Om hösten blir vi alla nerstoppade i samma potatiskorg och får vänta på våren för att få se ljuset igen.
   Ja, nog har han rätt i det en höst som den här när regnet skvalar ner oavlåtligt.

söndag 14 oktober 2012

Lycka och pengar?

  Ekonomism, att alltid tala om värdet på allting, har kommit för att stanna. Vad lönar det sig att göra? Vad får jag för det här? Vad får det kosta?
  Frågor som bollas runt hela tiden och får oss att tro att det är ett normalt sätt att tänka.
  En som motsätter sig detta, högljutt, är Nina Björk, författare och kulturskribent. I "Lycklig i alla sina dar - om pengars och människors värde", tar hon livtag på både ekonomism och konsumism. Hon frågar läsare vilka drömmar som finns, vad det är vi längtar mest efter. Och går det alltid att köpa för pengar?
    Vi ser på Disneyfilmer, läser föräldratidningar, analyserar annonser, följer riksdagsval och ser kronprinsessan Victoria gifta sig. Varje tid har sin dröm om vad en samhällsduglig människa är.
   Det handlar om pengar. Och det handlar om människor. Vilka är deras värden? Vilka deras värderingar? Och vad händer när själva människolivet blir en fråga om förtjänst?
  En bok som inte ger svaren men som ställer de viktiga frågorna och som inte drar sig för att dra in Marx i diskussionen. Uppfriskande sälta fat resonemangen är väldigt tillspetsade.

lördag 13 oktober 2012

Ensamma hjältar


I antologin " Vardagshjälte 24/7"  skriver 16 finlandssvenska skribenter om sina upplevelser av att leva ensam med barn. Texter är skrivna av Harriet Abrahamsson, en anonym, Anna Biström, Birger Enges, Sam Fröjdö, Hanna Hjelt, Patrick Holmström, Jenny Ingman, Irina Johansson, Jenny Kajanus, Marina Paqvalén, Mathias Rosenlund, Sofia Torvalds, Anki Westergård, Ulla-Maj Wideroos och Malin Wikström.
  Om att vara rädd för att dö ifrån sina ungar, om att stå i iskyla med ett kruppbarn på en nattlig balkong, om  slitet och att aldrig vara ledig, om stora beslut som måste fattas i ensamhet, men också om det positiva i att leva ensam med barn. Om att själv vara chef och bäste dräng, om att komma nära-nära sitt barn, få bestämma om uppfostran och rutiner.
   Skribenterna har blivit ensamföräldrar på olika sätt: genom skilsmässa, partners död, genom aktivt beslut att skaffa barn på egen hand. Vissa lever i nya parförhållanden, andra är den enda vuxna i familjen. Gemensamt för dem alla är att de har gått igenom en stor smärta och bär ett tungt ansvar - och att de ständigt går vidare. Tillsammans med barnen.
  Finns det någonting jag saknar här så är det barnets perspektiv. Nu talar föräldrarna ut men när får vi veta hur barnen hade det?

fredag 12 oktober 2012

Tallens tankar om livet

  Fick den här veckan i min hand en väldigt charmig tänkebok. "Vad jag tänker på när jag tänker på livet" heter den och medverkande författare är Lena Andersson, Christina Jutterström, Jonas Hassan Khemiri, Martin Lönnebo, Morten Narrowe, Margareta Strömstedt, Gun-Britt Sundström och Barbro Westerholm.
   Alla har de kloka saker att säga om tiden, livet och framtiden. jag tycker mycket om Lönnebo som för samtal med en tall. "God dag, sade tallen, med sin träiga röst, lätt tjär- och barrdoftande. Det är ovanligt att se folk ute i riktiga skogen numera. De flesta rusar och flämtar efter breda motionsslingor beströdda med mina flisade barnbarn. De har inte en aning om vad vi gamla träd känner och tänker".
  Ja, så fortsätter dialogen mellan de två gamlingarna, det är som att höra ekon av indiansk visdom.
   Jag väntar mig mycket av de andra texterna, sparar dem för att läsa långsamt. För en gångs skull.




torsdag 11 oktober 2012

Förvånade val


Mo Yan heter årets Nobelristagare i litteratur, en 57-årig etablerad kinesisk författare.
Att han vann var ganska otippat, jag hade hoppatrs på någon av de stora kanadensiskorna, Alice Munroe eller Margaret Atwood. I synnerhet den senare är en fantastisk berättare, har ni inte läst hennes roman "Kattöga" så har ni en stor läsupplevelse framför er.
  Men Mo Yan då, som tidigt började skriva, föddes 1955 i en bondfamilj i nordöstra Kina. Hans verk har översatts till ett dussintal språk och han är i dag en av Kinas mest framstående författare. Han är en parttrogen kommunist och beundrade som ung ordförande Mao. I Kina kritiseras han av andra författare för att vara alltför foglig i förhållande till makten.
  Jag har inte läst årets pristagare men jag såg att en av hans böcker kom ut på svenska i våras, se pärmen här invid,  så man får väl försöka sig på den. Den handlar om livet på den kinesiska landsbygden under 50 år och, ärligt talat, är inte det ett ämnesval som lockar mig. Men jag lovar, jag ska försöka.
  Valet av Mo Yan kommer att ge Nobelprisets kritiker vatten på sin kvarn när det gäller val av föga kända pristagare. Det finns redan cyniker som säger att valet är bra för svensk export....

onsdag 10 oktober 2012

Sista om Barbarotti

   Detta är den femte och sista boken om polisen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge har kommit ut. Den har en egendomlig titel, "Styckerskan från Lilla Burma". Har man bara kommit en bit in i boken så förstår man den, Håkan Nesser är skicklig på att uppfinna geografiska namn. Som Kymlinge, en lillasyster till Kumla kanske.
  Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarott sätts på ett av Kymligepolisens "cold cases", som emellertidförlorar sin kyla i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats för och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett fall med förvecklingar som leder Barabarotti på en resa  från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlige till ett fjärran beläget fjällpensionat nära Vilhelmina.
   Det är en löst fogad kriminalroman som mer handlar om varför det blir som det blir, hur livet och döden kan förstås och förstås, som alltid hos Barbarotti, samtal med vår herre. En filosofisk kriminalroman kanske, om genren finns. Språket är som alltid hos Nesser en njutning att läsa.

tisdag 9 oktober 2012

Problemen i öster

   Nu finns den på svenska, sjunde delen av Simon Scarrows romanserie om romarofficerarna Macro och Cato. "Hotet" heter den och här handlar det om ett orosområde som är lika oroligt idag som det var första århundradet av vår tideräkning. Romarnas östliga provinser, dagens Syrien, Palestina och den långa gränsen mot perser och skyter var alltid osäker.
   De romerska trupperna är i uselt skick och ledarna för legionen är så korrupta att armén riskerar att tappa kontrollen över området. De båda officerarna Macro och Cato får i uppdrag att åka till de östra provinserna för att återställa ordningen. 
Men när de kommer fram möts de av ännu större utmaningar. En judisk upprorsmakare, Bannus, får temperaturen att stiga och snart är de två indragna i en kamp för överlevnad i denna häxklittel av starka känslor och mordlystnad.
  Scarrows romaner bygger på händelser som var aktuella och han får tiden att leva upp. Och människan, ja hon är sig lik genom årtusendena.

måndag 8 oktober 2012

Ojämlikhetens land?

   USA var en gång hoppets och drömmarnas land. Nu har det förvandlats till ett land med stagnerande ekonomi, växande klyftor och politisk förlamning. Sedan finanskrisen 2008 har miljontals amerikaner förlorat jobbet, vräkts från sina hem och tvingats vänja sig vid ett liv i otrygghet. De redan fattiga har blivit fattigare, samtidigt som en fallucka öppnats för stora delar av medelklassen.  
  Vad gick snett? Vems är felet? I jakten på svar är landet mer splittrat än på länge. Medan Teapartyrörelsenm riktat sin vrede mot Barack Obama har Occupyrörelsen vänt strålkastarljuset mot den rikaste procenten. Och någonstans däremellan har allt fler börjat tvivla på den amerikanska drömmen.
  Den svenska frilansjournalisten Kent Werne rör sig över hela kontinenten, talar med människor och beskriver vad han ser i "Amerikansk höst - reportage från ojämlikhetens land".
   Det som stör mig med boken är att den så ensidigt fokuserar på det negativa. Letar man efter det negativa ser man bara det negativa. Och, handen på hjärtat, vilket land kan inte beskrivas som ojämlikt i dessa tider? Både Sverige och Finland, om man bara letar efter det ojämlika.

söndag 7 oktober 2012

Fru Fortuna i alla tider

  Vid De svenska historiedagarna i Mariehamn nyligen fick unga forskaren Kristiina Savin ta emot Clio-priser. Mycket välförtjänt för doktorsavhandlingen "Fortunas kläder" som handlar om mentalitetshistoria och hur människor förhöll sig till lycka, tur, otur och risker i 1600-talets Sverige.
   En imponerande bedrift för Savin kom från Estland till Sverige för att lära sig svenska. Hon lärde sig så bra att hon kan tolka 1600-talets knepiga handskrifter!
 Fortuna stod för växlingen av lycka och olycka i människolivets plötsliga, oväntade och svårbegripliga vändningar. Fortunas klädnader undersöker hur man såg på livets osäkerhet i stormaktstidens Sverige.
    Hur förklarade man skeppsbrott, blixtnedslag, svårförklarliga dödsfall och plötsliga räddningar ur faror?Tron på ödet och ödets makt kolliderade med kyrkans lära om att Gud fixade både lycka och olycka. Savin kartlägger skiftande tolkningar i skärningspunkten mellan religion och världslig tro och lyckas med att göra stormaktstidens tankevärld synlig.Och hon påpekar att Fru Fortuna lever i vår tid också för nu liksom då är det omöjligt att kalkyler inför framtiden, Fortuna klär sig kanske annorlunda men hon är en kraft att räkna med. Tänk på det ni lämnar in tips- och lottorader!

lördag 6 oktober 2012

Från Galiciens kust



Galicien är ett land av kontraster, där allt insinueras och ingenting blir sagt.
I kuststaden Vigo, hittas en ung saxofonist brutalt mördad i en lyxig strandlägenhet.
  Kommissarie Leo Caldas - och hans nye, fördomsfulle och hetlevrade assistent Rafael Estavez kopplas in på fallet.
Det är upptakten till "Nattens mörka toner" av Domingo Villar som jag snubblade över i den lokala bokhandeln. Ett riktigt fynd och en bok som var nominerad till Årets bästa deckare i dfjpl. Hur har jag kunnat missa den?
   Jag gillar författaren Domingo Villars poetiska skildring av det vackra landskapet, av vikarna och av de branta gatorna i Vigo. Han skriver kärleksfullt om enkel, lokal mat - grillade sardiner till exempel - så det vattnas i mun. Och kommissariens far är vinbonde så han vet en hel del om de lokala vita vinerna.
   En bra bekantskap, nu ska jag försöka få tag på bok två av Villar som kommer i pocket nu i höst, "De drunknades strand" heter den.

fredag 5 oktober 2012

I Begrmans filmvärld

  Ingmar Bergman fascinerar ständigt nya filmvänner.I Charlotta Ödmans essäbok "Bilder från Bergman" skriver hon om svårigheter och möjligheter att möta barndomens utsatta barn. Skalan rör sig från relativt ljus mot allt större mörker och smärta, ändå finns en tilltro hos båda att det går att skapa ett rum av gemenskap där det är gott att vara
   Tyngdpunkten ligger på filmerna från 1960- och 70-talet, men boken har också tematiska essäer som växer ut till minibiografier. Som i "Fadern, sonen och det heliga hatet". Här finns också ett intressant resoneman om vad film kan vara. Är den, som Harry Martinson skrev, "de livsfegas tempel"? Ödman påpekar att flykten kan ha två riktningar, från verkligheten in i filmen, jo. Men också från verkligheten till en verkligare verklighet, filmens. 
   Essäernas infallsvinkeln är personlig,  Med avstamp i den egna erfarenheten går Ödman in i Bergmans universum och kommer ofta ut med intressanta egna slutsatser.

torsdag 4 oktober 2012

Fängelse bättre än "hemmet"

  Märtha, Anna-Greta, Stina, Krattan och Snillet bor på servicehemmet AB Diamanten. De sjunger i kör, ses på rummet och smuttar hjortronlikör i hemlighet och har långtråkig. Dålig mat, trist bemötande, ingen motion och allt hårdare besparingar. Då kommer damerna på att fängelse ju är mycket bättre - det vet ju alla.
   Catharina Ingelman - Sundberg låter damerna utveckla sin idé i "Kaffe med rån". De ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Och allt de kammar hem ska läggas i en speciell Stöldfond för äldre och alla dem som behöver stålar.  
  Utrustade med rollatorer tar seniorligan in på Grand Hotel i Stockholm för att råna de rika gästerna. Men bytet blir alltför klent och räcker inte för att hamna i fängelse. För att lyckas med det måste de komma på det perfekta brottet. Och de fått smak för brott och ger sig ut på hisnande äventyr i det okända. Men figurerna i den undre världen är inte att leka med och vad som helst kan hända...
  Författaren leker med schabloner och har skrivit en rolig skröna som också kan läsas som ett inlägg i debatten om de äldre i samhället. Tänk att man måste bli lätt kriminell för att ha lite roligt i den åldern!

onsdag 3 oktober 2012

Lätt om svårt ämne

   Varför är vissa människor alltid positiva medan andra oroar sig för allting? Det undrar man ibland.
   Nu visar Elaine Fox , en brittisk forskare som studerat mänskligt beteende i över tjugo år att
e finns det finns en naturlig förklaring till varför vi är optimister eller pessimister,  beteenden som på olika sätt påverkar våra liv och de val vi gör. I "Håll koll på din hjärna" skriver hon lättfattligt om hur hjärnan är konstruerad för olika människor.
   Fox är både psykolog och neurolog och knuten till  The University of Essex i England. Hon och hennes forskarteam har nu hittat en gen i våra hjärnor som styr transporten av serotonin, ett hormon som ger lyckokänsla i kroppen. Beroende på om man har korta eller långa uppsättningar av den här genen så blir vi antingen optimister eller pessimister.
  Forskarna har via blodprov undersökt uppsättningen gener på ett antal försökspersoner som sedan har fått titta på bilder med olika motiv. Optimisterna tenderar att blunda för mörka och obehagliga bilder medan pessimisterna tenderar att se de flesta bilderna ur ett negativt perspektiv.
   Det är värt att komma ihåg att varken Fox eller andra auktoriteter kan säga vad "ett friskt sinne"  är. Utom att de känner igen ett när de möter ett.

tisdag 2 oktober 2012

En lång memoar

Per Wästberg är  elegantast av svenska författare. Välformulerad, distanserad, akademiledamot - och flitig memoarförfattare. "Ute i livet" är den  fjärde, fristående del av hans memoarserie och den behandlar åren 1980-1994 - den kanske personligaste delen hittills.
  Jag kan inte tänka mig annat än att boken också delvis är en replik till hans dotter Johanna Ekströms roman om uppväxttiden, som kom i våras. Tänk så olika man kan minnas och uppleva de personliga sveken.
   Han skildrar också Afrika utifrån ett halvt sekels erfarenheter. På resor runt jorden möter han ett stort antal av de årens ledande författare och politiker: Mandela, Polens diktator Jaruzelski, Günter Grass, Nadine Gordimer - och i en skrämmande berättelse Robert Mugabe privat.  En äventyrlig resa på Franska Guyanas floder förebådar en lång kärleks övergång i ännu en ny kärleks smärtsamma turer.
   Här finnsen poetisk kärleksförklaring till Stockholm och till somrarna på Gotland, en granskning av drivkrafterna i en läsande, skrivande, älskande människas tillvaro. På välavvägd och vacker prosa gestaltar han sin självbild på ett övertygande vis.
   Om den är sann? Ja hur kan man veta det?.

måndag 1 oktober 2012

Strindbergs Köpenhamnstid

 Överallt denne Strindberg. I fredags såg jag en lokal uppsättning av "Första varningen" och nu har jag börjat tugga mig igenom Ulf Peter Hallbergs roman om Strindbergs år i Köpenhamn, när han trodde att teatervärlden skulle kunna erövras. "Strindbergs skugga i Nordens Paris" heter boken.
  Romanen väcker  till liv en tid som liknar vår egen. Köpenhamn håller på att förvandlas till en metropol, centrum för konstens förändring i Norden. Allt är i rörelse: tankarna, moralen, och  känslolivet. Den uppburne kritikern Georg Brandes rapporterar att Gud är död, och den fria kärleken utprovas. En ung  Strindberg som flytt Stockholm efter Giftas-processen vill starta en skandinavisk försöksteater i den stimulerande staden.
    Samtidigt är hyckleriet och skenheligheten omåttliga. Frigörelseförsöken leder till en sedlighetsdebatt . På godset Skovlyst skriver  Strindberg" En dåres försvarstal", en nattsvart skildring av äktenskapet med Siri. En kvinna han inte kan leva med men inte heller utan. 
   Lösningarna  delegeras till konsten: August och Siri förenas i försöket att sätta upp Fröken Julie i Köpenhamn. Som medarbetare till August och Siri  står Knud Wiisby, en ung teaterman, mitt i deras drama. Visst ger romanen nya infallsvinklar på bråkmakaren och nationalmonumentet Strindberg.