En förfärande tid

"Vårdavdelningen för obildbara sinnesslöa ter sig under dessa år som en veritabel dödsanstalt för några av de svagaste och mest utsatta i vårt land". Så inleder prästen Gösta Lidelius 1958 sin skrivelse till inspektören för sinnesslövården.
    Han har själv för många år sedan medverkat till att sexårige Jan Ivar i församlingen tagits om hand och satts på anstalt. Där överlevde Jan Ivar bara lite drygt ett år. Driven av sin skuld har Gösta genom åren gjort otaliga eftersökningar och bilden av en dödsfabrik har vuxit fram allt tydligare. Många är de barn som avlidit bara kort tid efter att de blivit intagna på någon av anstalterna.
   I  Ingrid Hedströms romanen "Gick obemärkt förbi" får man möta några av de barn som blev intagna på sinnesslöanstalter från 30-talet och framåt, en tid präglad av rashygieniskt tänkande. Vi möter också Helga, hängiven sjuksköterska som kämpar i motvind för att barnen ska få en anständigare vård. För tidens melodi är att de här barnen ska gömmas undan och helst också glömmas bort.
     Med stark inlevelse skildrar Ingrid Hedström, som tidigare skrivit en rad kriminalromaner om staden Villette, en skamfläck i den svenska historien.
    Allt i romanen bygger på grundlig research. Utifrån autentiskt material levandegör hon en tid och en rad människoöden som borde ha fått långt mer ljus på sig. Romanen blir på så vis en viktig påminnelse - för det 30-tal som kan tyckas avlägset kastar skrämmande långa skuggor. Och är vår tid så mycket humanare som uppmanar mammor att abortera foster som har någon typ av genetisk skada?