Maciej Zaremba, med rötter i Polen, är en av Sveriges främsta journalister. Han har blivit känd för sina djuplodande och engagerade artikelserier på vitt skiftande teman. Som skolan, mobbning i arbetslivet, sjukvården och
polska rörmokare.
I fjol tog han itu med den svenska skogen och artiklarna ges nu ut som bok med titeln "Skogen vi ärvde". Han konstaterar att svenskarna definierar sig som ett skogsfolk och "det susar av skog i många efternamn". Lindström, Björklund och Almqvist.
Vi säger »vår skog« utan att äga den. Men
har vi, alla vi som går i den, plockar bär i den, vilar i den,
egentligen någon rätt till skogen? Striden om skogen tycks stå mellan
dem som ser skogen som bara råvara och dem som vill rädda alla hotade
lavar. Men finns det plats för skogen som kultur i den diskussionen?
Efter att ha läst boken inser man att svaret på frågan är nej. Myndigheterna jobbar aktivt med att hjälpa skogsbolagen att skörda skog. Snart finns inga orörda storskogar kvar. Landsbygdens miljöer har blivit underklass och snart finns bara industriskog kvar.
Hur gick det så?
Zaremba ger svaret - och vet att tåget har gått för skogen. Det är rent åt skogen med skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar