
Vi säger »vår skog« utan att äga den. Men har vi, alla vi som går i den, plockar bär i den, vilar i den, egentligen någon rätt till skogen? Striden om skogen tycks stå mellan dem som ser skogen som bara råvara och dem som vill rädda alla hotade lavar. Men finns det plats för skogen som kultur i den diskussionen?
Efter att ha läst boken inser man att svaret på frågan är nej. Myndigheterna jobbar aktivt med att hjälpa skogsbolagen att skörda skog. Snart finns inga orörda storskogar kvar. Landsbygdens miljöer har blivit underklass och snart finns bara industriskog kvar.
Hur gick det så?
Zaremba ger svaret - och vet att tåget har gått för skogen. Det är rent åt skogen med skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar