I sin nya roman "När duvorna försvann" fortsätter Sofi Oksanen att borra i Estlands moderna historia. Den här kan ses som en fortsättning på "Utrensningen" och i den här romanen hamnar man i både 40-tal och 60-tal.
I lördagens DN Intervjuas hon stort, hon har besökt Stocholm för att ta emot akademiens nordiska pris. Hon berättar att hon hade letat ett bra tag efter en
lämplig huvudperson till sin roman, när hon av en slump hittade en
förebild som passade till Edgar. Han skyr inga medel när det gäller att klara det egna skinnet.
Någon moralisk kompass håller han sig inte med, han samarbetar med dem som har makten. Han hyste också hyste en obegränsad
beundran för sin tids stora celebriteter - flygare - och som själv ville
bli det. Han spelade flygare, berättade historier om farliga
situationer han hade upplevt under flygningar och talade om alla berömda
passagerare han haft. Han lät fotografera sig som pilot.
Men han flög
aldrig. Han hade inte ens licens.
Som vanligt har Oksanen metodiskt samlat material till romanen..Hon började med
att se filmer med flyguppvisningar, lärde sig skjuta med
k-pist - jag vill veta hur det känns, säger hon - och tänkte på mannens fru, och deras äktenskap, som byggde på
lögn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar